PA: Hallå Johan och grattis på anslaget! Vilken del av historia är ni allra mest sugna på att gräva fram?

– Det måste ju blir frågan varför Svenska Astronomiska Sällskapet inte är Sveriges ledande amatörorganisation. Man hade bra grepp om situationen vid början av 60-talet men sedan hände något. Vad var det som hände?

PA: Vilka förändringar tror du har mest påverkat Sveriges amatörastronomer under de senaste 100 åren?

– Att stjärnkartor blev mer allmänt tillgängliga. Jag är grymt nyfiken på hur man löste detta innan exempelvis Nortons stjärnatlas kom.

Nu vet jag att ni gärna håller på med amatörastronomi själva. Hur pass jäviga är ni egentligen?

Jäviga, vi? Nähä, vi hyllar förstås den vetenskapliga objektiviteten. Och alla anklagelser om att vi skulle vara amatörer måste vara hörsägen. Dessutom är vi professionella forskare båda två, dvs antitesen av en amatör. Så det sa!

Det tog lång tid, men väntan är över för astronomientusiaster, amatörastronomer och dig som har en obesvarad rymdfråga eller oanvänt teleskop. Astronomiguiden, som har varit nere för underhåll sedan i våras, har återuppstått. Vid första anblick är det nya svart-orangea Astronomiguiden snyggare och modernare (nya designen är framtagen av Johanna Lundstedt) men ännu lite buggig. Huvudsaken är att diskussionerna har kommit igång: om universums radie och vilket teleskop man ska köpa, för att nämna bara två aktiva, och nya inlägg finns redan som det anstår säsongen i ‘allmänna gnälla på vädret-tråden’. Under tiden som Astronomiguiden sovit flyttade en del av amatörsnacket bort till astrofotografernas sajt Astronet, som under tiden själv blivit både snyggare och smartare. Allt tyder på att både Astronet och nygamla Astronomiguiden, som förr med Åsa Karlsson bakom spakarna, fortsätter ett tag till att vara bra mötesplatser för Sveriges amatörastronomer och sådana som bara har en brinnande fråga om rymden som kräver ett svar.

Gå till Astronomiguiden eller läs intervjun från 2009 med Åsa i Populär Astronomi (pdf).

Såhär ser det ut när man klickar sig på icehunters.org. Nån an de vita prickar som jag markerat kan vara en ny polare till Pluto i solsystemets utkanter. (Bild: IceHunters)

Alla kan delta i projektet IceHunters genom att logga in och leta vita fläckar bland svartvita bilder av stjärnfält i galaxen. Jag provade nyss – som med alla andra Zooniverse-projekt är det avkopplande, lätt att bli bra på, och spännande. De vita fläckarna som jag upptäckte kan visst vara föränderliga stjärnor istället för små istäckta mini-Pluton, men möjligheten finns att hitta just den himlakropp som blir den mest avlägsna som någonsin besöks av en rymdsond från jorden. Snacka om kittlande.
Gå till IceHunters och prova på
Är du förresten redan inbiten medborgarforskare i något tidigare Zooniverse-projekt? Slå gärna en signal till Populär Astronomi om du är det. Vi misstänker att ni är rätt många därute som deltar i astronomiforskningen på ett ganska nytt sätt utan att få uppmärksamhet.

Allt vi är från Visualiseringscenter C på Vimeo.

I Allt vi är kompletteras det kosmiska perspektivet som man känner igen från The Known Universe med en resa inåt mot verklighetens allra minsta beståndsdelar. Det påminner om den epokgörande kortfilmen Powers of ten från 1968, som förresten har en modern hemsida och som finns också i sin helhet på Youtube. Mer om tekniken bakom den nya filmen finns i Populär Astronomi 2010 nr 2 då vi intervjuade Staffan och Daniel på företaget Sciss (pdf).

Uranus ringar
Bild: NASA

Nu har forskarjuryn läst och betygsatt och rankat alla artiklar och resultaten finns att läsa i sin helhelt – var annars – på Wikipedia. Vinnaren, som får döpa en egen asteroid, blev Johan Kärnfelt, amatörastronom från Göteborg och bloggare här på Populär Astronomi (läs hans pågående serie Astronomer på himlen). Hans artikel handlar om 1900-talets mest kända svenska astronom Knut Lundmark: läs den så kan du få svar på huruvida universums utvidgande kanske ändå var en svensk upptäckt. Vi gratulerar Johan och även de andra som nu gjort en rejäl insats för rymdfolkbildningen. Med honom på prispallen står två andra vars riktiga namn ännu inte är kända: Karaa2007 som valde att skriva om rymdsonden Galileo och Jopparn som nu är expert på Uranus ringar. Tävlingen har alltså skapat nya astronomiexperter och höjt Wikipedias kunskapsbas till en ny nivå: sträck på er, alla som deltog! Nu kan alla lära sig något nytt om allt från stjärnornas rörelser, Saturnus-kändisen Carolyn Porco, hur man upptäcker exoplaneter, Keplerteleskopet och asteroidmånar – eller bli inspirerad att fatta tangentbordet och fylla på någonstans där lite ny expertkunskap behövs.
Mer: Assi bloggar om hennes topplacering i tävlingen och Johan K och andra tävlande kommenterar på astronet.se.

Alla vill visa upp snygga rymdbilder för omvärlden, även eller kanske i synnerhet om man inte skapat bilden själv. Nu har strul med bilder och upphovsrätt lett till att sajten Astronomiguiden nu legat nere i flera veckor. Guidens administratör Åsa Karlsson hälsar via mejl att en ny version håller på att tas fram. Nu diskuteras vad som hänt i en livlig diskussionstråd på de amatörastronomernas andra och tills nu något mer specialiserade tillhåll, Astronet. Liksom Astronomiguiden drivs även Astronet av en enda entusiast, Robert Wahlström.
Problemen på Astronomiguiden rör astronomibilder och hur de lagras, och ytterst om upphovsrätt. Åsa Karlsson har på sistone gjort en rad uppgraderingar på sajten, ett arbete som delvis finansierats av Svenska Astronomiska Sällskapets Planetariefond. Istället för att som tidigare bara bäddas in i inläggen lades bilder nu upp och skalades om. Detta funkade inte smärtfritt och hela sajten stängdes ner för underhåll – och, enligt diskussionen på Astronet, för att undvika eventuella tvister om upphovsrätt.
Astronomiguidens styrka har ironiskt nog varit dess diskussionstrådar och informationsbyten amatörastronomer emellan, inte dess bilder. De kommer bättre till sin rätt på Astronets ypperliga galleri, där landets bästa astrofotografer ställer ut. Och ännu mer ironiskt är det med tanke på hur nätjättar som Google och Facebook hanterar bilddelning. Åsa Karlsson gör rätt att tassa försiktigt; hemsidor som ligger nere är ett pris som astronomisverige betalar för lyxen av oberoende medieaktörer som hon. Landets amatörastronomer blir dessutom allt bättre på att ta högkvalitativa fotografier av stjärnhimlen och det är rimligt att våra egna astronomiska sociala medier gör sitt bästa för att de ska spridas på sätt som både passar upphovsmän och vi som bara vill titta på bilderna. Antagligen blir just det som den snart reviderade Astronomiguiden blir bra på. Jag håller tummarna och hoppas det inte dröjer länge till.
Åsa intervjuades förresten i Populär Astronomi 2009/3 (Läs artikeln som pdf).

Finns det liv så nära som på Mars? En av astrobiologernas stora frågor. (Bild: NASA/JPL/Univ of Arizona)

I köket på Slottsskogsobservatoriet i centrala Göteborg görs Sveriges enda radioprogram som bara handlar om rymden och astronomi. Nu har poddsändningen Slottspod funnits i ett år och blir bättre för varje avsnitt. Astronominyheter blandas med aktuella tips om vad man kan se på himlen och bristen på häftiga rymdbilder mer än kompenseras av samtalet mellan de entusiastiska programledarna Emanuel Blume, Gunnar Sporrong och Katja Lindblom.
Hallå Emanuel, vad är det roligaste med att göra Slottspoden?
– Förmodligen det att vi inte vet exakt vad de andra kommer att tala om! Det kan bli spännande diskussioner och ibland kommer man liksom till insikt om helt nya saker under inspelningen. En av de roligaste sakerna vi pratat om är till exempel saturnusmånen Titan, som återkommit gång efter gång i programmet, och som alltid verkar bjuda på nya spännande upptäckter.
Vilken skulle vara din dröminspelning från rymden?
– Det är lite knepigt med radiomediet eftersom astronomi är så visuellt. Som bekant är ju rymden ganska tyst. Men det hade varit spännande att göra ett reportage illustrerat av radiotrafiken från Cassini och Huygens.
Oktober månads sändning är ute nu och kan laddas ned från Slottskogsobservatoriets hemsida och Itunes. Vad kan vi se fram emot i novemberupplagan?
– Vi brukar inte bestämma nyheterna i förrän i mitten av månaden, för att se till så vi får med de mest aktuella grejerna. Men jag skulle tro att det blir en hel del jordlika exoplaneter i nästa nummer.

Astronomiska poddsändningar finns förstås även på andra språk. Till exempel hittar du de senaste sändningar på engelska på Portal to the Universe’ podcastlista.

Brittiska fototävlingen Astronomy Photographer of the Year lockade bidrag från amatörastronomer och fotografer från hela världen. Vinnarna har uppmärksammats i den internationella pressen: både BBC och Metro:s brittiska upplaga har valt ut sina favoriter, och vinnarbilden hyllades av Ulf R på Cassiopeiabloggen. Ulf missade dock att en av tävlingens högst rankade bilder togs av svenske astrofotografen Fredrik Broms, som är bosatt i Norge men härstammar från Ljungsbro utanför Linköping. I bilden svävar just stjärnbilden Cassiopeia ovan trädtopparna medan norrskensdraperier skiftar framför Vintergatans stjärnfälten. Fler av Fredriks bilder hittar du på hans hemsida och mer från honom kommer i nästa nummer av Populär Astronomi.

Ännu en fototävling, denna gång på Rymdkanalen, vanns nyligen av Martin Nagy från Katrineholm. Hans bild på en stuga med husvagn och Svanens och Lyrans stjärnbilder som fond finns här på Rymdkanalen och även i Martins egna fotoblogg i ett inlägg från 2008. Det kan alltså vara värt att hålla koll på astrofotografernas bloggar om du vill vara först med att upptäcka framtidens mest ikoniska bilder. P-M Hedéns fotoblogg har vi tipsat om förr. En knippe andra astrofotobloggare som jag gillar har varit ute nyligen och gjort sina egna nedlag i Vintergatans tjusigaste områden i Svanen. Se fotografierna i all sin prakt hos Jan Andersson i Borås, Göran Strand i Frösön och (bilden nedan) Cristofer Eriksson i Hällnäs.

Nebulosor och stjärnor i Svanen (Foto: © Cristofer Eriksson).

Falska färger återspeglar den variationsrikedom som Merkurius erbjuder (Bild: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington)

Merkurius har man känt till sedan antiken, men den är en särskild svår planet att studera i och med att den ligger så nära solen. I den första delen av en serie on-line filmer ”Tour the Solar System” får man en fin översikt om denna planet, med massa intressanta fakta såsom möjligheten för is etc… Den 6-minuter långa filmen är värt att titta på och jag räknar med att uppföljarna beskriver det moderna solsystemet genom satelliter som varit ute och planerade framtida satelliter.

Mera hos Astronomy.com

Men vad sägs om ett skur av sprakande meteorlänkar. Brittiska Meteorwatch gjorde den underbara trailern ovan, som Assi tipsat om och trissar upp spänningen ordentligt. Projektet koordinerar skådare världen över och har bland annat en uppdaterad karta över alla som rapporterat meteorer via Twitter.
Titta på stjärnfallet behöver du inte göra ensam. Gå ännu hellre på stjärnvisning, till exempel på Botaniska trädgården i Göteborg på torsdag kväll, på Tycho Brahe-observatoriet utanför Malmö onsdag, torsdag och fredag eller i Norrköping hos astronomiklubben NAK eller i Örebro. Ännu bättre, gå på stjärnfest: på Öland pågår klassikern Sagittariusträffen hela helgen 12-15 augusti. NAK ordnar ‘meteorräkningskväll’ även natten mot lördag och antagligen siktar man på att rapportera till IMO. Hedervärt! Vill du göra det själv så finns vår polare Hans Bengtssons instruktioner om hur du räknar fram ditt ZHR här på Astronomiguiden och här är rapportformuläret hos IMO. Vad vet forskarna om meteorerna då? Läs om det hos till exempel meteorforskaren Detlef Koschny som tillsammans med kollegor spårade hundratals i 3D med en fiffig kamera, och skrev projektdagbok på sin blogg. Snittperseiden 2009, upptäckte de, åkte genom rymden med en hastighet på 150000 kilometer i timmen, började lysa vid 111 kilometers höjd, och skapade ett spår som nådde 14 kilometer nedåt när den brann upp (pdf). Exempel på bild är P-M Hedéns (även här t h) eller de i Spaceweather.com:s galleri. Mer om den aktuella meteorforskningen finns i Asta Pellinen-Wannbergs artikel i Populär Astronomi 2009.
Annan bakgrundsläsning hittar du hos Sky & Telescope, IMO:s perseidsida för 2010 och Universe Today.
Sista orden går till mikrobloggaren Esmeralda som summerade fint häromdagen: ”Glöm inte detta. Leta upp en mörk plats, ta med brassestolen, filten, termosen och njut.”

Natten mot torsdag anlände strömmen av elektroner och protoner som solen slängde ut efter sitt utbrott den 1 augusti. Långt uppe i jonosfären satte de fart på andra partiklar, som i sin tur kolliderade med syreatomer i den tunna atmosfären på hundra kilometers höjd, som firade händelsen med att lysa med en grön nyans med våglängd på exakt 5577 nanometer. Norrsken i sommar över Sverige med andra ord, och astrofotograferna var ute och höll koll. Skenet höll sig tydligen lågt över horisonten och kan ha varit lätt att missa för den som observerade med hus eller träd i vägen. I Stockholm tog Peter Rosén bilden nedan, som nu setts av tusentals entusiaster världen över på spaceweather.com:s framsida. Ända upp i Vallentuna fångade P-M Hedén norrskenet bland stjärnspår och flygplan: bilden kan du se på hans blogg.
Peter lägger förresten upp sina astrobilder på de svenska amatörastronomernas ena forum Astronet, som nu är friskförklarat efter tidigare tekniska problem. Klicka över till galleriet och kolla in de senaste svenska astrokorten från Peter och andra. Även på lika rekommendabla Astronomiguiden diskuterar man sommarnorrskenet för fullt.

Hitta en solstorm med Solar Stormwatch (Video: Royal Observatory Greenwich på Vimeo)