En blick ut i universum är som bekant en blick in i det förflutna – nu har astronomer hittat den hittills yngsta och mest avlägsna klunga av galaxer. Galaxerna i en galaxhop som upptäckts kring den märkliga galaxen COSMOS-AzTEC3 framträder bara som några prickar bland ett myller av mer närliggande galaxer och stjärnor i bilden ovan. Men dess medlemmar, sedda som de var när universum bara var drygt en miljard år gammalt, är inte som galaxer är idag. Här finns en ljusstark kvasar, flera galaxer som håller på massproducera nya stjärnor (bland dem AzTEC3 själv), samt gigantiska mängder kall gas som så småningom kommer att kunna bilda nya stjärnor och galaxer. Forskningen rapporteras i veckans nummer av tidskriften Nature (sammanfattning här) och i ett pressmeddelande från NASA.
Att hitta galaxer från universums ungdom är inte lätt, och att hitta hopar av dem är snäppet svårare. NASA-astronomen Peter Capak med kollegor leddes till upptäckten av en enda galax, AzTEC-3, som lyser ovanligt starkt i ljus med våglängd strax under en millimeter. Sådana submillimetergalaxer är heta byten för dagens astronomer, bland dem min kollegor vid Onsala rymdobservatorium Daniel Johansson Haukur Sigurðarson och Cathy Horellou, som precis publicerat en artikel om hur de letat extrema galaxer med hjälp av teleskopet APEX – och närliggande galaxhopar som en extra, naturlig lins ute i kosmos.

Chockvågor från en supernova (Bild:NASA/JPL-Caltech/A. Tappe and J. Rho (SSC-Caltech))

Spitzerteleskopet (Bild: NASA/JPL/Caltech)

Spitzerteleskopet hittar bevis för hittills oupptäcka kvasarer i det avlägsna universum. (Bild: NASA/JPL-Caltech/Commissariat a l’Energie Atomique)

Kvasarer är unga, extremt ljusstarka galaxer som har varsitt supertungt svart hål som kraftkälla. Gas snurrar in mot hålets mitt och mycket av dess rörelseenergi omvandlas till strålning. När universum var ungt så fanns det massor av kvasarer, men när man tittar långt bort i universum — och därmed tillbaka i tiden — så tycker astronomer att det funnits för få kvasarer. I alla fall för få för att gå ihop med den svaga röntgenstrålningen som man sett mot alla håll på natthimlen. Länge har man alltså misstänkt att det finns fler kvasarer, men som ligger dolda i moln av stoft och damm. Nu, tack vare skickliga observationer med rymdteleskopen Spitzer och Chandra, tror man att man äntligen hittat de här saknade kvasarerna. Med Spitzerteleskopet ser man nämligen en mängd galaxer som lyser lite konstigt i infrarött ljus. När man sen tog alla de observationer som Chandrateleskopet gjort på dessa galaxer, och la ihop dem till en enda bild (ett knep som är nytt och smått kontroversiellt), då framträdde klara tecken på kvasarers kännetecknande röntgenstrålning.
Pressmeddelande hos NASA
Originalartikeln på ArXiv.org

TT vrider till det ännu ett snäpp genom att felöversätta engelskans supermassive svarta hål med ‘supertäta’ i stället för supertunga. Kan inte typ Lillasyster göra sitt för svenska språket och göra en prejudicerande cover av Muse-låten i fråga?

Såhär ser några av universums yngsta galaxer ut enligt Hubble och Spitzer. De utgör byggstenarna för det som senare kan bli stora galaxer som vår egen Vintergata. Klicka för fler blider. (Bild: NASA, ESA, och N. Pirzkal (European Space Agency/STScI))

Vissa av galaxerna visar tendenser till att vara lite rubbade, något som kan vara ett tecken på att de ingår i just sammanslagningar med andra, vilket sedermera leder till bildandet av större galaxer som vår egen.

Läs mer i pressreleasen
Originalartikel på arXiv.org

Såhär skulle kanske den vattenbärande (men inte speciellt blöta) planeten HD 189733b kunna se ut. Den ligger väldigt nära sin stjärna och är en klassisk ”het Jupiter”. (Bild: ESA/C.Carreau)

Andra bloggar om: exoplaneter, planeter, astronomi, rymden