Mer om ansvaret för hela haveriet finns i vår tidigare artikel.

Satelliter faller inte bara ner sådär från omloppsbana. Så har vi lärt oss att det ska vara, men den för närvarande problemtyngda ryska Fobos-Grunt kan bli årets tredje sådan händelse efter UARS och Rosat (SvD, Astrowebb). För en bra summering av situationen med satelliten, läs Emily Lakdawallas desperat hoppfull artikel hos Planetary Society. Marssonden, som lyckades inte ta sig ut i rymden efter uppsändning för några dagar sedan, måste nu avfyra sina raketer innan den 21 november för att ha en chans att komma iväg eller att undvika ett (antagligen) okontrollerad återinträde i jordens atmosfär. Som med UARS och Rosat vet ingen var återstoden av Fobos-Grunt skulle landa. Än finns det hopp för sonden, men hur det går med räddningsförsöken verkar ingen veta, då ryska rymdorganet Roscosmos håller för det mesta tyst. ”PR från stenåldern” kallade rysk rymdkännare Anatoly Zak det idag. Om sonden skulle störta blir det troligen mellan 26 november och 3 december och rymdskrot kan slå ner lite varsomhelst, dock inte längre norrut än 51 grader eller söder om -51 grader. Då slipper åtminstone Sverige de värsta skräckrubrikerna, och man kan hoppas att medierna blivit bättre på att förklara hur det ligger till.

Kvarlevorna efter uttjänta rymdteleskopet ROSAT (tidigare inlägg) kan ha slagit ner på land i sydostasien, men ingen tycks veta var. Officiellt har tyska rymdcentret DLR meddelat att ROSAT gjorde återinträde i atmosfären mellan 01:45 och 03:45 natten till söndag och att inga rapporter om nedslag tagits emot. Liksom med NASA:s havererade satelliten UARS för några veckor sedan vet vi alltså inte vad som hänt. Den hamnade med all säkerhet i Stilla havet. ROSAT kan däremot ha fallit ner över befolkade områden i Burma, Thailand eller till och med i kinesiska miljonstaden Chongqing (AP/MSNBC). Det är bara bristen på lokala rapporter som talar emot det. Tyska astronomibloggaren Daniel Fischer har samlat den aktuella kunskapen om ROSAT:s öde i ett uppdaterat liveblogginlägg (här google-översatt till svenska).
Uppdatering 25 oktober: DLR meddelar officiellt att ROSAT:s återinträde skedde övanför Bengaliska viken. Det är ännu inte känt om satellitdelar överlevde återinträdet.

Den 24 september föll resterna efter miljösatelliten UARS ned i Stilla havet och ingen blev skadad (tidigare inlägg). Sådant är mycket ovanligt men ändå är det redan dags igen. Mellan 20 och 25 oktober 2011 kommer ännu en satellit ner, denna gång det tyskbyggda rymdteleskopet Rosat (Expressen). Satellitens bana tar den inte lika långt norrut som UARS. Dess rester, troligen ett 30-tal bitar, kommer alltså inte att slå ner över Sverige. Precis som med UARS kommer man inte veta mycket om riskzonen förrän strax innan återinträdet. NASA och tyska centret för luft- och rymdfart DLR håller dock koll och uppdateringar finns på till exempel Twitter-flödet @ROSAT_Reentry. Av det som väntas vara kvar efter återinträdet i atmosfären är det framförallt teleskopets 1,7 ton tunga, värmeresistenta spegel utgör största risken, skriver DLR. Det finns en liten men inte obefintlig risk att någon blir skadad av rymdskrot från Rosat: den uppges av diverse källor som 1 på 2000, något högre än för amerikanska UARS.

Nedfallet kanske syns från Sverige. När satelliten brinner upp i atmosfären kan det bli en blixt som är synlig härifrån. Som med UARS blir det sannolikt över obebodda trakter eller ovan molntäcke då ingen ser på. Men chansen att se spektakeln finns: enligt satellitberäkningssajten Calsky syns Rosat regelbundet från södra Sverige, och då säkert även när slutet är inne.
Rosat har liksom UARS inget att skämmas för, rent vetenskapligt. Teleskopet, ett samarbete mellan Tyskland, Storbritannien och USA, lyckades som ingen tidigare kartlägga himlen i röntgenstrålning och upptäckte nya typer av himlakroppar.

Lilla farkosten Tango rymdfilmdebuterar – en 16 sekunders inspirationspaus för stressade nuvarande och blivande rymdministrar. Film: Rymdbolaget

Ett mål som till och med Maud Olofsson borde kunna skriva under på, men hon tänker säkert ännu mindre än vanligt på rymden nu när det är veckan innan valet. Det går som på räls för Mango och Tango men för rymdministern som inte hade mycket till övers för svensk rymdinnovation är det väl inget att hurra för.
Hursomhelst. Nu kom den utlovade första fina filmsnutten ovan på Tango medan sin lite tyngre danspartner Mango närmar och fjärmar sig från den. Mer om filmen finns, som vanligt något undangömt, på Prismasatelliternas engelska och svenska bloggar.

En bit rymdskrot från den osannolika satellitkollisionen mellan en gammal rysk satellit och en amerikansk Iridium-satellit för två år sedan (här och här) var i tisdags kväll nära att träffa de svenska Prismasatelliterna i omloppsbana igår kväll svensk tid. Det rapporterar Rymdbolagets Camille Chasset på Prismas engelska rapportsida. Kontrollrumspersonal fick rycka ut och tända raketmotorerna för att justera banan. Det efter uppgifter från NASA, som spårar alla större bitar rymdskrot och som hade räknat ut att en skulle komma så nära som 144 meter från det ännu ihopklämda satellitparet Mango och Tango. Pirrigt för Prismas personal, såklart, men också ett fint tillfälle att visa upp hur lättstyrda Prismasatelliterna är.
Igår uppgav SVT Rapport (Astrowebb) att Rymdstyrelsen beslutat att sälja just Rymdbolagets satellitutvecklingsverksamhet. Jag har inte lyckats hitta mer information om detta, men med tanke på att Rymdbolaget för närvarande inte planerar några nya satelliter efter Prisma verkar det inte speciellt överraskande. Antagligen blir det ett ämne på dagens ”rymddebatt” som Volve Aero ordnar i Almedalen, men med flygpolitik på dagordningen finns väl risk att rymdfrågorna hamnar i skymundan.

Peter Rosén fångade verktygslådan (sträcken ovan månen på bilden) från Stockholm i december 2008. Den väntas brinna upp i atmosfären under måndagen. (foto: Peter Rosén)

Christer Fuglesangs borttappade skruvmejsel från 2006 var för liten och ljussvag för att kunna följas som man kunnat göra med sin kollegas verktygslåda. Han skulle åkt till rymden denna vecka enligt tidigare planer. Mest troliga datumet är nu den 23 augusti: mer i hans senaste nyhetsbrev.

Efter sedvanlig förseningär är rymdfärjan Discovery nu på väg till rymdstationen ISS (t ex DN/TT, Universe Today). På rymdstationen är allt åter som vanligt efter en bit rymdskrot kom lite för nära i torsdags. Föremålet visar sig ha varit en gammal 13-centimeter-bred raketdel som släpptes loss för att justera snurrfrekvensen på en satellit som skickades upp för 16 år sedan (New Scientist). I SvD skriver Karin Henriksson om hotet från rymdskrot i omloppsbana. Ännu verkar det inte finnas några vettiga sätt att städa i rymden, så vi blir tvungen att istället förbättra bevakningen av de tusentals småbitar som redan far omkring däruppe. Framför allt gäller det att se till att de inte blir fler, något som borde bli en fråga inom den internationella säkerhetspolitiken innan nästa satellitkrock eller -sprängning äger rum.