En felfri nedflygning genom jordens atmosfär slutade i mörker på Kennedy Space Center i Florida efter en drygt 12 dygn lång resa till Internationella rymdstationen. Atlantis är tillbaka på jorden och rymdfärjans tid är definitivt över. Nu väntar en ny tid för den bemannade rymdfarten där ingen riktigt vet hur USA och NASA ska ta vägen. Säker är att trafiken till och från rymdstationen fortsätter, närmaste ny resa upp blir på en Sojuz-farkost i september med en amerikan och två ryssar ombord. Mer om läget för NASA och vad det betyder skrev vi om förra veckan. Skyttelnostalgiker kanske vill läsa alla våra inlägg om rymdfärjan sedan PopAst-bloggens start.

Nu när Atlantis åkt upp till rymdstationen för allra sista gången fick de svenska medierna ett tillfälle recensera både rymdfärjan, NASA, USA:s rymdprogram och rymdutforskningen i allmänhet. För de flesta var politikerveckan i Almedalen långt mer intressant. Andra, säkert provocerade av decennier av hurtfriska rymdrapporter, tog chansen att vara lite skadeglada.

I Vetenskapsradion summerade Per Helgesson rymdhistorian lite dystert men träffsäkert: kapplöpning till månen, olyckor och triumfer, Hubbleteleskopet och Christer Fuglesang. Ibland bra, men inte som man tänkt sig, och nu är det över. Temat återkommer. Inte heller för Svenska dagbladets kolumnist Lars Ryding gick det som han tänkt sig: ”En gäspning för nästa rymdäventyr” är den passande rubriken. Ryding håller med ledaren i brittiska Economist den 30 juni att rymden drabbats av avtagande avkastning och är helt enkelt inte lika kul som förr. Skånskans ledarskribent Lars J Eriksson är inne på samma deprimerande spår: enligt honom har erövringen av rymden till och med varit ”ett av mänsklighetens stolligaste beslut”.

Intressantare tongångar finns också. Rymdstyrelsens Olle Norberg intervjuas av TT (Expressen) och efterlyser  tydliga besked om vad som händer i efter färjorna.
– Det är väldigt många av oss som hoppas att NASA ska ta bladet från munnen och berätta hur planen ser ut, säger han och ekar det som astronomkändisen Neil DeGrasse Tyson skrev på Twitter i fredags.

”Annars gör vi egna planer”, skulle man vilja att Olle Norberg menar. Och intressant nog går nu ESA ut med att Europas förslag till en egen rymdfärja, IXV, ska få testflygas redan 2012. Men NASA är (som Sydsvenskan påpekar) fortfarande världsledaren och det är konstigt att NASA:s budgetkris och nedläggningsbeslutet om James-Webb-teleskopet inte blir föremål för mer analys i medierna.

USA:s föreslagna prioriteringar mellan rymdteleskop, klimatforskning och raketutveckling är i högsta grad politiska (se Steinn Sigurðssons senaste analys). I Sverige är rymden så pass opolitisk att det kan bli jättekonstigt bara en politiker tar upp den. Varför inledde statsministern Fredrik Reinfeldt sitt tal i Almedalen med sina funderingar om liv ute i rymden? (SVT Play). Det är en oerhört fascinerande fråga som jag ännu inte fått svar på, säger han, och låter såklart både sansad och nyfiken. Sedan skämtar han bort inledningen med en kommentar om huruvida en viss kvällstidning finns i rymden. I resten av talet är det globala förändringar och hotet från de rödgröna som står i fokus. Jag håller i brist på bättre bevis med Katrine Kielos i Aftonbladet. Han vill att vi ska tro att han läser Economist. Men, och det här missade Kielos, han har ännu inte gett upp på rymdutforskningen. Det där lilla får vi nöja oss med så länge.

Uppsändning 1: Den sista rymdfärjan. NASA:s Atlantis blir USA:s sista återanvändbara rymdfarkost på ett bra tag. Den ska lyfta tidigast fredagen den 8 juli med rymdstationen som mål. Mer om flygningen finns hos hos Johnny Rönnbergs Astrowebb och såklart hos NASA. I Stockholm ordnar Tekniska museet ett trevligt uppsändningsjippo i samband med deras NASA-utställning.

PoGOLite på Esrange. (Foto: Mark Pearce)

Svenska tidningar luftar dessutom åsikter om NASA och rymdprogrammet. Tidningen ETC skriver om det hela, gör en bra summering av läget och lyfter fram, som sig bör från vänster, kostnaden och farligheten men även internationella samarbeten. De får dessutom ett snack med fd rymdfärjeastronaut Christer Fuglesang. I söndagens DN var Karin Bojs mer frispråkig och konstaterade att rymdfärjan och rymdstationen kostat mer än de smakat när det gäller konkreta forskningsframgångar. Men liksom med 60- och 70-talets månfärder har rymdfärjan omsatt våra rymddrömmar i praktik på ett sätt som inte lätt går att översätta till dollar och kronor.

Uppsändning 2: PoGOLite kämpar med vädret på Esrange. Det stora svenska ballongexperimentet kan lyfta redan på onsdag kväll kl 22, om vindarna tillåter. Rymdkanalen publicerar regelbundna PoGOLite-rapporter från KTH:s professor på plats, Mark Pearce, som ger en känsla för spänningen inför uppsändningen. Mark hittar du också på Twitter som @markp8183.

Området nära stjärnan Rho Ophiuichi där väteperoxid upptäckts: cirkeln markerar platsen. Bild: ESO/S. Guisard

Uppsändning 3: Raketen Phocus tar en kall vända i rymden. I ett pressmeddelande meddelar Rymdstyrelsen att ännu ett svenskt rymdprojekt är klart för uppsändning. Rymd och rymd förresten. Phocus ska upp till mesosfären, 80+ kilometer ovan jord, för att på plats undersöka sommarnätternas vackraste, kallaste och mest mystiska fenomen: de nattlysande molnen. Har du sett molnen själv? Natten mot 19 juni sägs de t ex tydligt över större delen av Sverige (se bild av Jonas Carlsson på Astronet. Från den 8 juli står Phocus beredd på att åka om det återigen blir nattlysande show.

Svensk rymdupptäckt 1: Väteperoxid i rymden. Idag släppte vi på Onsala rymdobservatorium och vi på ESO (två av mina andra jobb samtidigt alltså) nyheten om att molekylen H₂O₂ hittats för första gång i rymden, i kalla moln nära stjärnan Rho i stjärnan Ormbäraren, 400 ljusår bort. Hur mycket blek- eller desinfektionsmedel blir det? Drygt två gånger månens massa, säger min kollega Per Bergman. Upptäckten, som gjorts med teleskopet APEX i Chile, är rolig för astronomer framförallt för att den berättar nya saker om hur vatten- och syremolekyler bildas i rymden. Mer om detta kan du läsa i pressmeddelandet (Chalmers, ESO) eller i forskningsartikeln (hos A&A eller ArXiv).

Svensk rymdupptäckt 2: Något oväntat och coolt utlovas på torsdag kväll enligt mina kontakter, och ett internationellt team med svenska forskare inblandade. Timingen torde innebära en artikel i ansedda tidskriften Nature, kan det stämma? Vi återkommer!

NASA:s nästa sista rymdfärjeflygning någonsin inleddes under måndag eftermiddag svensk tid. Mer om uppdraget – och om partikelexperimentet AMS ombord på färjan – skrev vi alldeles nyligen. Kampen om antimaterian och den mörka materian har börjat! Bevakning av hela rymduppdraget hittar du till exempel här hos Astrowebb.
Endeavours resa blir också sista gången som en europeisk astronaut åker rymdfärja, påminner ESA i ett pressmeddelande. Italienske astronauten Roberto Vittori gör sällskap uppe på rymdstationen med landsmannen Paolo Nespoli. Europeiska astronauter tar inte slut när Vittori åker hem, men deras transportmedel framöver blir ryska Sojuz-kapslar. Europas nästa generation av rymdfarare tränar redan för längre uppdrag på ISS. Först upp blir ännu en italienare, Luca Parmitano, som väntas debutera i rymden 2013.

Den nästsista rymdfärjan någonsin ska lyfta enligt nuvarande planen den 29 april (NyT, TT/SvD). Med på färjan Endeavours sista resa finns en av de mest spännande prylarna som flugits till omloppsbana – partikelexperimentet AMS-02, andra upplagan av Alpha Magnetic Spectrometer. Den ska sitta utanpå den Internationella rymdstationen och försöka fånga de kosmiska partiklarna med de högsta energierna – och kanske handfasta bevis för mörk materia. Det AMS-02 håller på med liknar alltså det som halvsvenska satellitexperimentet Pamela har gjort i rymden under de senaste åren och som redan satt fysikernas idéer om den mörka materian på prov. Som expertbloggaren Sean Carroll skriver på Cosmic Variance kan partiklarna bakom den mörka materian komma att upptäckas inom de närmaste åren, eller så dröjer det ordentligt. Blir det snart finns goda chanser på att det blir AMS-02 som fixar det. Instrumentet är nobelpristagaren Samuel Tings skötebarn, och storasyster till experimentet AMS som flög med rymdfärjan Discovery redan 1998. Länge var det oklart om tvåan skulle ens komma med innan NASA sätter punkt för rymdfärjornas tid, senare under 2011. Genom att mäta energier för partiklarna som flöder in från rymden kommer AMS-02 kunna se tecken på mörk materia-partiklar som sönderfaller någonstans i galaxen, eller i värsta fall pekar ut spännande oklarheter i vad vi vet om hur de kosmiska partiklarna skapas och transporterar sig hit. Dessutom kommer den att hålla utkik efter antimateria: hittar AMS-02 kärnor av antihelium skulle det kunna vara bevis för att universum ännu innehåller skapliga mängder antimateria, något som AMS-02:s föregångare inte kunde hitta bevis för. Att antihelium går att få fram i experiment på jorden bekräftades nyligen av STAR-experimentet vid Brookhaven-labbet i USA. När AMS-02 intar rymden så finns chansen att få reda på exakt hur bra naturen är på att göra samma sak.

Mot rymden för 39:e och sista gången: Christer Fuglesangs gamla rymdfärja Discovery. (Foto: NASA)
Som både Astrowebb och New Scientist anmärker blir läget ännu mer jobbigare för Hubbleteleskopets redan trängda efterträdare i rymden James Webb Space Telescope, vars kostnader skenat iväg under flera år. NASA flyttar pengar från det snart avslutade rymdfärjeprogrammet till andra forskningsprojekt inom den bemannade rymdfarten (en extra slant till robotutvecklingen ingår säkert), medan James Webb tycks ta faktiskt kål på andra astronomisatelliter. Den bloggande astrofysikern Steinn Sigurðsson påpekar att rymdteleskopet WFIRST, som förra året seglade upp som etta på amerikanernas önskelista för framtiden, nu är så gott som dött. Likaså drar USA sig ut ur ESA:s Euclid. Trist för den som vill åt universums geometri, den mörka energin och mikrolinsade planeterna.
NASA pressas även från andra håll: ett gäng republikanska politiker vill minska dess forskning om jordens klimat, uppger space.com (och Sven Elander på svenska Supermiljöbloggen). Namnet NASA:s senaste klimatsatellit Glory, som sänds upp i dagarna, känns en smula ironisk i sammanhanget, men amerikanerna lyckas alltjämt med att påminna oss om vad rymdutforskningen borde handla om. Discovery och Glory, upptäckter, ära och härlighet.

Samtidigt uppvaktas Kinas spirande rymdbransch av ingen mindre än Kung Carl Gustav samt ett ordentligt följe av ingenjörer, forskare och politiker. 2010 har blivit ett rekordår för den kinesiska rymdindustrin: häromdagen blev en vädersatellit landets 13:e uppsändning för i år. De är med på en teknikmission ordnad av Kung. Ingenjörsvetenskapsakademien och i tisdags besökte de den kinesiska rymdstyrelsen CASC och rymdstaden där landets Jiuquan-satellitbas ingår. Tillsammans med monarken var astronauten Fuglesang och rymdstyrelsebossen Olle Norberg. Hände det nåt under besöket? Enligt rapporten i Expressen har man skrivit på ett samarbetsavtal med kineserna, troligen om att undersöka möjligheter till framtida samarbeten inom forskning och utveckling, om man ska tolka CASC:s egna rapport om besöket på kinesiska. Fuglesang säger till Expressen att man bekräftat att Kina verkligen planerar att bygga en rymdstation, något som i sig öppnar upp för internationellt samarbete. Tydligen behövs kungen för att de ingenjörerna får träffa de kinesiska makthavarna, eller som Christer säger till Expressen:
– Kungen öppnar alla dörrar.

NASA:s rymdfärjor är snart historia, och nu på måndag väntas första uppsändningsförsöket inför sista rymdresan för Christer Fuglesangs gamla Discovery. Astrowebb summerar uppdraget som än en gång handlar det om att bygga vidare på den internationella rymdstationen ISS. Men i besättningen ingår inte bara Christers gamla kollegor Nicole Stott och Tim Kopra utan även den människoliknande roboten Robonaut 2, utvecklad av NASA och biljätten General Motors (och redan omskriven hos t ex Wired, Prylfeber, Rymdkanalen och Metro). På robonauten R2:s hemsida får man inte bara de sedvanliga länkar till robotens Facebook-sida och Twitter-flöde, utan även info om varför NASA skickar upp något så science fiction-aktigt till rymdstationen. Det handlar om att testa robotteknik som kan använda samma verktyg och miljöer som vanliga astronauter, och nu vill man givetvis kontrollera att R2 fungerar i rymden lika bra som på jorden inför framtida arbeten på ISS.
Förslag finns även för en robot med mänskligt utseende till månen – det så kallade Project M – men det är oklart om eller när det skulle kunna bli av. Även robotförtjusta landet Japans rymdstyrelse JAXA planerar för någorlunda igenkännbara robotar på en framtida månbas (NODE på japanska, Universe Today på engelska).

Christer Fuglesangs trogna rymdfarkost Discovery är på väg till rymdstationen ISS igen – för näst sista gången. Efter den här flygningen återstår bara ytterligare tre rymdfärjebesök till stationen. I maj blir det Atlantis sista gång, i september Endeavours, och i november blir det just Discovery som får sätta punkt för rymdfärjornas nästan 30 år långa historia. Den nuvarande flygningen kan du läsa om hos Johnny Rönnbergs Astrowebb. Efter rymdfärjorna börjar en mycket intressant tid då ISS trafikeras främst av Ryssland, och NASA ska göra sitt bästa för att hjälpa den kommersiella rymdfarten att dela på USA:s rymddrömmar. Det är inte alla som tycker att det räcker. Planetariechefen och anlitade TV-astronomen Neil deGrasse Tyson tycker att USA missar en möjlighet att inspirera framtida generationer genom att inte peka ut tydliga mål för landets astronautkår. Alldeles uppenbarligen tänker han på Mars, men kanske det skulle räcka med att sikta på en lagom hotfull asteroid.
Rymdstationen med rymdfärjan syns någorlunda bra från Sveriges horisont under besöket för dig som är uppe i gryningen. Hålltider hittar du på heavens-above.com eller underbart krångliga Calsky: bästa tillfälle ser ut att bli kl 04:55 på onsdagen den 14 april, då människans yttersta utpost i rymden under några minuter stryker över himlen en bit ovan horisonten i sydost.

Kvar i rymden: Rymdfärjan Discovery, lastad med modulen Leonardo som Christer fått ansvara för under resan till rymdstationen ISS. Bilden togs kort efter avdockning från ISS i förrgår. (Bild: NASA)

Sveriges astronaut är strax på väg hem igen. Avdockning sker på tisdag kväll klockan 21:26 svensk tid, sedan är det hemresan ner mot jorden igen med landning kl 01:05 natten mot fredag. Återinträdet i atmosfären är förstås ett av de farligaste momenten under Christers förmodligen sista rymdresa, men rymdfärjan Discovery bedömdes vara i gott skick efter färden upp till rymdstationen och inget konstigt har hänt sedan dess. På det hela taget har besöket på ISS gått på räls, med undantag för när Fuglesang tappade hjälmkamera under rymdpromenaden natten mot söndag och fick skynda in innan solnedgången. Allt löper fint i rymden alltså, men för NASA:s rymdprogram är det lugnet före stormen. I början av oktober kommer nya chefen Charles Bolden att presentera en ny strategi nu efter Augustine-kommitténs jobbiga slutsatser om USA:s lite för dyra framtidsplaner. Det uppger nasaspaceflight.com. Räkna med ett par turbulenta men mycket intressanta år för den bemannade rymdfarten. Att astronauter ens når månen innan 2020 ser rätt osannolikt ut just nu, men rymdturister, kommersiella aktörer och de nya rymdnationerna (Kina t ex) kommer att liva upp.

Sista chansen att vinka till Christer blir på onsdag kväll den 9 september kl 21:34-21:37. Obs! Bara för hardcore-vinkare i landets sydligaste delar. Fri sikt mot söder krävs och helst en riktig mörk stjärnhimmel. Rymdfärjan med Christer Fuglesang ombord dyker upp vid horisonten i sydväst kl 21:34, följd 40 sekunder senare av rymdstationen ISS. De rör sig uppåt höger för att sedan försvinna in i jordens skugga kl 21:37, 17 grader över horisonten (från Malmö, från Stockholm ynka 7 grader!). Rymdfärjan kommer att vara svår att se – som en svagt lysande stjärna, medan ISS lyser nästan lika starkt som Jupiter.

Ett minne för livet från tidig söndag morgon på ön Ven i Öresund. Jag är på besök söderöver med amatörastronomerna på Astronomidagarna, vi är några stycken på vår bed & breakfast, trötta efter alla observationer och föredrag. Efter bara några timmar i säng piper ändå väckarklockan ihärdigt, vi släpar oss ut i den kolmörka skånska himlen, Tycho Brahes främsta arbetsredskap för drygt 400 år sedan, och ser yrvaket på när den glänsande rymdstationen sakta far över himlen och sjunker i diset. Den är fin, men tack vare tips från Peter Rosén i Stockholm vet vi att 25 minuter senare ska det dyka upp ännu en ny stjärna: rymdfärjan Discovery med Christer Fuglesang och sina kollegor ombord. Så där står vi på helspänn i en liten klunga i mörkret bakom tegelhuset. Klockan närmar sig 04:37. Hur kommer det att kännas att få vara först att se något sånt här?
– Där är den! ropar Tora.
En ny liten stjärna har tänts, den svävar lågt över danska horisonten, åker sakta men säkert österut, på väg mot sitt mål och dockning med stationen ett dygn senare.
Vi vinkar allihopa. Fredrik håller på att missa allt, han springer runt husknuten precis i tid, inlindad i en filt.
Vi säger till varandra att det här får vi kanske aldrig vara med om igen. Att se där det åker en rymdfarare som vi känner, trettionånting mil upp i rymden, och här på hemmaplan dessutom. Stort och vackert.

Se även del I, Peter Roséns bild på rymdstationen morgonen därpå. Fler av astrofotografen Mikael Skafars bilder hittar du på www.skafar.com.

Sverige får unik chans att vinka till Christer Fuglesang
Rymdstationen syns från Sverige före gryningen, men bara under de närmaste dagarna
Under de närmaste dagarna kommer morgonpigga att själv kunna vinka mot svenske astronauten Christer Fuglesang.

Internationella rymdstationen ISS har en bana som gör att den normalt inte syns från Sverige. Men under Fuglesangs första dagar i rymden är den lätt att få syn på – så länge man är uppe tillräckligt tidigt.

Rymdstationen ser ut som en mycket ljus stjärna och far över himlen från sydväst till sydost innan gryningen. Den syns under bara några minuter varje morgon: kl 04:36 på måndag morgon, kl 05:01 på tisdag morgon. Sedan under mindre än en minut kl 03:54 på onsdag. Efter det går den inte längre att se från Sverige.

Nils-Erik Olsson ordförande i Stockholms Amatörastronomer tycker att det här är en chans man inte får missa.
– Det är en historisk händelse, säger han. 1957 gick man man ur huse för att se den första satelliten, Sputnik. Nu kan vi göra samma sak igen för att se den första svensken i rymden.

Kikare och teleskop behövs inte. Det enda som krävs för att kunna se rymdstationen är klart väder och fri sikt mot söder. Rymdstationens bana gör att den ligger lågt på himlen sedd från Sverige. Från norra Sverige kommer den knappt över horisonten.

Tider och platser. De bästa tiderna för att titta är följande. De flesta tillfällen gäller bara för landets södra halva; i norr ligger rymdstationen för lågt på himlen.

• mån 31 kl 04:36 Samtidigt som astronauterna flyttar in i stationen. Den syns även kl 03:05 precis när rymdfärjan dockar med ISS, men den syns bara mycket kort.
• tisdag 01 kl 05:01 Fuglesang jobbar med lastmodulen Leonardo.
• onsdag 02 kl 03:54 Under Fuglesangs första rymdpromenad. ISS syns under bara några sekunder i sydost

Under Fuglesangs förra rymdresa i december 2006 passerade rymdstationen Sverige på dagtid och gick inte att se från marken.