Nu när Atlantis åkt upp till rymdstationen för allra sista gången fick de svenska medierna ett tillfälle recensera både rymdfärjan, NASA, USA:s rymdprogram och rymdutforskningen i allmänhet. För de flesta var politikerveckan i Almedalen långt mer intressant. Andra, säkert provocerade av decennier av hurtfriska rymdrapporter, tog chansen att vara lite skadeglada.

I Vetenskapsradion summerade Per Helgesson rymdhistorian lite dystert men träffsäkert: kapplöpning till månen, olyckor och triumfer, Hubbleteleskopet och Christer Fuglesang. Ibland bra, men inte som man tänkt sig, och nu är det över. Temat återkommer. Inte heller för Svenska dagbladets kolumnist Lars Ryding gick det som han tänkt sig: ”En gäspning för nästa rymdäventyr” är den passande rubriken. Ryding håller med ledaren i brittiska Economist den 30 juni att rymden drabbats av avtagande avkastning och är helt enkelt inte lika kul som förr. Skånskans ledarskribent Lars J Eriksson är inne på samma deprimerande spår: enligt honom har erövringen av rymden till och med varit ”ett av mänsklighetens stolligaste beslut”.

Intressantare tongångar finns också. Rymdstyrelsens Olle Norberg intervjuas av TT (Expressen) och efterlyser  tydliga besked om vad som händer i efter färjorna.
– Det är väldigt många av oss som hoppas att NASA ska ta bladet från munnen och berätta hur planen ser ut, säger han och ekar det som astronomkändisen Neil DeGrasse Tyson skrev på Twitter i fredags.

”Annars gör vi egna planer”, skulle man vilja att Olle Norberg menar. Och intressant nog går nu ESA ut med att Europas förslag till en egen rymdfärja, IXV, ska få testflygas redan 2012. Men NASA är (som Sydsvenskan påpekar) fortfarande världsledaren och det är konstigt att NASA:s budgetkris och nedläggningsbeslutet om James-Webb-teleskopet inte blir föremål för mer analys i medierna.

USA:s föreslagna prioriteringar mellan rymdteleskop, klimatforskning och raketutveckling är i högsta grad politiska (se Steinn Sigurðssons senaste analys). I Sverige är rymden så pass opolitisk att det kan bli jättekonstigt bara en politiker tar upp den. Varför inledde statsministern Fredrik Reinfeldt sitt tal i Almedalen med sina funderingar om liv ute i rymden? (SVT Play). Det är en oerhört fascinerande fråga som jag ännu inte fått svar på, säger han, och låter såklart både sansad och nyfiken. Sedan skämtar han bort inledningen med en kommentar om huruvida en viss kvällstidning finns i rymden. I resten av talet är det globala förändringar och hotet från de rödgröna som står i fokus. Jag håller i brist på bättre bevis med Katrine Kielos i Aftonbladet. Han vill att vi ska tro att han läser Economist. Men, och det här missade Kielos, han har ännu inte gett upp på rymdutforskningen. Det där lilla får vi nöja oss med så länge.

Jan Björklund i konversation med Christer Fuglesang i SVT 2009.
Till vänster programledaren Mark Levengood. (Bild: SVT)

Men man kan alltid hoppas. Björklunds utbildningshjärta borde kunna inspireras av Rymdstyrelsens pigga ungdomssatsning Rymdkanalen. Med tanke på hans utpråglade skolprofil borde ett besök hos Sveriges mesta friskola Rymdgymnasiet vara en självklarhet. Dessutom sitter partikollegan Lars Leijonborg i Rymdbolagets styrelse, och Björklund har bevisligen träffat före detta astronauten och numera ESA-forskningschefen Christer Fuglesang, som tidigare ryktats sympatisera med FP. Eller skulle Björklund till och med kunna tänka sig kalla hem Fuglesang för att fylla den underligt lediga rollen som forskningsminister?

Lilla farkosten Tango rymdfilmdebuterar – en 16 sekunders inspirationspaus för stressade nuvarande och blivande rymdministrar. Film: Rymdbolaget

Ett mål som till och med Maud Olofsson borde kunna skriva under på, men hon tänker säkert ännu mindre än vanligt på rymden nu när det är veckan innan valet. Det går som på räls för Mango och Tango men för rymdministern som inte hade mycket till övers för svensk rymdinnovation är det väl inget att hurra för.
Hursomhelst. Nu kom den utlovade första fina filmsnutten ovan på Tango medan sin lite tyngre danspartner Mango närmar och fjärmar sig från den. Mer om filmen finns, som vanligt något undangömt, på Prismasatelliternas engelska och svenska bloggar.

En bit rymdskrot från den osannolika satellitkollisionen mellan en gammal rysk satellit och en amerikansk Iridium-satellit för två år sedan (här och här) var i tisdags kväll nära att träffa de svenska Prismasatelliterna i omloppsbana igår kväll svensk tid. Det rapporterar Rymdbolagets Camille Chasset på Prismas engelska rapportsida. Kontrollrumspersonal fick rycka ut och tända raketmotorerna för att justera banan. Det efter uppgifter från NASA, som spårar alla större bitar rymdskrot och som hade räknat ut att en skulle komma så nära som 144 meter från det ännu ihopklämda satellitparet Mango och Tango. Pirrigt för Prismas personal, såklart, men också ett fint tillfälle att visa upp hur lättstyrda Prismasatelliterna är.
Igår uppgav SVT Rapport (Astrowebb) att Rymdstyrelsen beslutat att sälja just Rymdbolagets satellitutvecklingsverksamhet. Jag har inte lyckats hitta mer information om detta, men med tanke på att Rymdbolaget för närvarande inte planerar några nya satelliter efter Prisma verkar det inte speciellt överraskande. Antagligen blir det ett ämne på dagens ”rymddebatt” som Volve Aero ordnar i Almedalen, men med flygpolitik på dagordningen finns väl risk att rymdfrågorna hamnar i skymundan.

EU-minister Birgitta Ohlsson tycker inte om att kollegan, handelsministern Eva Björling, åkt till Libyen för att hjälpa statliga Rymdbolaget sälja sina havsövervakningssystem till Muammar Khaddafis otäcka diktatur. De tveksamma handelsförbindelserna avslöjades i programmet Korrespondentera den 3 februari. Uppe till diskussion var ett flygburet system som skulle hålla koll på flyktingar. Det är ett område där Libyen har ett dåligt rykte. (DN, debatt i AB)

Övervakning, i synnerhet av flyktingströmmar, är ett område som tycks bli allt viktigare för rymdbranschen. Frågan tog jag upp i en intervju i Populär Astronomis decembernummer med Rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg. Norberg menar att i hans position som remissinstans i rymdfrågor är de etiska aspekterna av rymdövervakningssystem en fråga för politikerna.
– Det lönar sig inte i långa loppet att hemlighålla vad som är möjligt, säger han.
Hela intervjun finns här som pdf.

Rymdbolaget håller redan på med en hel del system som man, för att uttrycka sig diplomatiskt, inte skulle vilja se hamna i orätta händer. Häromdagen twittrade bolagets varumärkeskonsult Micco Grönholm att han var på besök på huvudkontoret i Solna. Säkert bara ett rutinbesök. Men nu bara några veckor innan Rymdbolagets stoltheter, de (helt fredliga) satelliterna Mango och Tango ska sändas upp vore det olyckligt om Rymdbolagets rykte skulle solkas av handelsministerns dåliga omdöme.

Alla älskar att vara rädda för svarta hål, och den här veckan har bjudit på mer än sin beskärda del av rackarna. Så vi behöver vara systematiska för att inte dras in i förvirringens mörker:
Basfakta: Svarta hål är ställen i universum där all materia förfaller vara nerpackad i en punkt och omgiven av ett område därifrån ljus inte kan ta sig ut. I SVT2 och SVT Play går programmet De svarta hålens gåta som berättar om svarta hål i allmänhet.
Två sorts hål som det finns goda bevis för i verkligheten:
(1) de supertunga hittas i mitten av t ex spiralgalaxer, väger hutlöst mycket, och gillas av Muse-fans. Man vet inte hur de skapas (DN nyligen).
(2) de lätta hittas i dubbelsystem tillsämmans med stjärnor. Väger rätt lite. Skapas när en tung stjärna exploderar som supernova, gärna med en blixt av gammastrålning.
Veckans hål nr 1 då: Astronomen Paul Crowther med kollegor har hittat och mätt massan på ett lätt svart hål i den snygga spiralgalaxen NGC 300 (t ex SVT). Lätt och lätt förresten; det väger cirka 15 gånger solens massa, och blir således det tyngsta lätta svarta hålet som vi känner till. Läs mer om det hos ESO (pressmeddelandet är jag delvis skyldig till), eller kolla artikeln på arXiv.org.
Veckans hål nr 2 och 3: I tidskriften Nature presenteras två extremt energiska stjärnexplosioner som för allt i världen ser ut som gammablixtar, fast utan blixten i gammastrålning. Materia tycks ha kastats ut i rymden med hastigheter upp till 85 procent av ljusets hastighet, åtminstone i det ena fallet. Svensk inblandning finns i båda fall: stockholmastronomen Claes Fransson är med i teamet som studerat supernovan 2009bb, och supernovan 2007gr observerades med radioteleskopnätverket eVLBI där teleskop vid Onsala rymdobservatorium ingår. Pressinfo om dessa finns hos amerikanska NRAO och hos holländska Astron.
Veckans hål nr 4: Svarta hål, exploderande stjärnor och galaxernas virvlande mittpunkter är spännade för både forskare och allmänheten. En liknande skräckblandad förtjusning verkar väckas av följetongerna om Saab och Volvo. Det förklarar säkert varför S-ledaren Mona Sahlin i veckan kallade den industriella utvecklingen för ett svart hål i regeringens politik (KvP).
Slutligen tipsar bloggaren Magnus Ehinger om kärncentrumet CERN:s nya hiphoplåt the Black hole rap, som är tänkt att lugna alla som trott att det skulle kunna bildas farliga svarta hål i LHC. Synd bara att de inte döpte den till Fear of a black hole planet.

Europeiska unionens nya grundlag, Lissabonfördraget, träder i kraft den 1 december 2009 och innebär många nyheter, inte bara det här med presidentposten alltså. Bland de mindre kända är att EU nu blir en viktig aktör inom rymden.
Tidigare har EU varit inblandat i att beställa och styra satellitnavigationssystemet Galileo, som i praktiken blir en förbättring av dagens GPS, som ägs av USA:s försvarsdepartement. Miljö- och säkerhetssystemet GMES är det andra jätteprojektet som EU blir direkt inblandat i att genomföra.
Hur påverkar det nya landskapet europeiska rymdorganet ESA? Tidigare har ESA fått order direkt från medlemsländernas regeringar. Nu kliver EU in med en annan uppsättning medlemsländer och en annat beslutsstruktur. Ännu är det oklart hur förhållandet mellan de två organisationerna kommer att se ut.
– På ESA måste man klara av att flytta in sig i en ny tillvaro, sa Olle Norberg, generaldirektör för Rymdstyrelsen, vid förra veckans branschmöte Rymdforum 09 i Stockholm.
EU:s rymdverksamhet kommer förresten inte begränsa sig till satelliter, miljö och övervakning. Rymdutforskning är ett nytt prioriterat område. På ett EU-ordnat möte i Prag i oktober diskuterades långsiktiga planer som sträcker sig längre än ESA:s nuvarande tidshorisont, programmet Cosmic Vision som sträcker sig fram till 2020 och som bäst landaren ExoMars. Det rör sig om en obemannad resa till Mars för att hämta hem prover.
– I ett senare skede vill man hämta prov från Mars, och i nästa skede efter det vill man ha en bemannad resa till Mars, säger Olle Norberg – den senare i samarbete med världens övriga rymdmakter.
Att EU överhuvudtaget dragit igång ett rymdutforskningsprogram tyder på att EU har andra anspråk än det kommersiella och nyttoinriktade med till exempel Galileo och GMES.
En nyckelfråga är vilka som får beslutande positioner nu när rymden intar EU. Som Göran Bäck (FOI) uttryckte det på Rymdforum:
– Vi vet inte vad Lissabonfördraget innebär. Det blir något annat än det vi har nu, men det beror väldigt mycket på vilka personer som hamnar på de nya jobben.
Enligt Christer Andersson, rymdpolicyexpert vid FOI, blir Europeiska kommissionen policyorgan och kommer att ta över rymdfrågorna mer och mer.
– ESA blir mera av teknisk expert och kommer att driva frågor, säger han.
Enligt Christer Andersson är det säkerhets- och industriskäl som ligger bakom att rymden lyfts upp på det här sättet i Lissabonfördraget, trots att man redan haft policyområden för teknikutveckling, klimat och forskning.
Rymdstyrelsen har länge känt till ändringen och förberett sig för fördragets införande. Men det är ändå oklart hur Sveriges rymdverksamhet kommer att anpassa sig.
Europeiska kommissionens rymdhemsida

Han har varit chef för Esrange och jobbat länge på Rymdbolaget. Dessutom har han varit drivande i Spaceport Sweden och att få igång rymdturismen från Kiruna. Nu tar Olle Norberg över som generaldirektör på Rymdstyrelsen efter Per Tegnér. Man får (lite lättad) konstatera att regeringen faktiskt gjort en spännande utnämning. Bland ansökningarna från astronomer, klimatforskare och myndighetsrävar har man valt ut en med förankring både i den nuvarande och i den framtida svenska rymdbranschen.
Dag Kättström intervjuade Olle Norberg om rymdturism i Kiruna i Populär Astronomi 2008/4. Artikeln finns här som pdf och hos Rymden i dag.

Olle Norberg tillsammans med närings- (och stundtals även rymd-)ministern Maud Olofsson när Kirunas rymdturismcentrum Spaceport Sweden invigdes 2007.

I måndags var jag gäst hos Mariestads Astronomiska Klubb och presenterade mina nya uppdaterade nomineringar till Tidernas bästa supernova, något som jag gjort förut. Den entusiastiska publiken utsåg supernova 1006 som Västergötlands favorit-stjärnexplosion. Med tanke på att Stockholm valde supernovan som skapade Krabbnebulosan, och Malmö förra året röstade på Tychos från 1572, undrar jag: landskapssupernovor, skulle det kunna vara nåt?

Dagen därpå röstade amerikanerna på Barack Obama, och då passar det fint med Hubbleteleskopets bild på SN 1006:s chockfront. Vad Obamas seger betyder för rymdbranschen är kanske något oklart (se dock Dags analys på Rymden i dag), men det är helt klart bra att slippa den uttalat antivetenskapliga Sarah Palin som vicepresident. NASA:s nya rymdprogram Constellation har riktigt stora problem med pengar och bloggen Universe Today är helt bedrövad (se även Astrowebb). Kanske behövs nya internationella samarbeten mellan världens största rymdaktörer: USA, Europa, Ryssland, Kina, Japan, Indien, och den nya pigga privata sektorn. Något sådant skulle passar Obamas kynne bättre än nuvarande ledningens.

Även i närtid drabbas NASA av förseningar. Hubbleteleskopet har fortfarande bekymmer med sin datorutrustning och det betyder omstuvningar i programmet som påverkar även när Christer Fuglesang kommer att kunna flyga nästa år. Källa? Christer Fuglesangs nyhetsbrev som kom i måndags.

Nästa vecka är det presidentval i USA och åtminstone i den i valet avgörande delstaten Florida är rymdpolitiken en inte oväsentlig fråga. De senaste utvecklingarna kan man följa på bloggen Space Politics, som till exempel Barack Obamas löfte om ett 2 miljarders tillskott till NASA just för att minska glappet mellan rymdfärjorna och den nya tidens Constellation.