1. Åk norrut, eller till Stockholm! Månförmörkelsen syns bäst från Norrland, men väderprognosen är i skrivande stund mer lovande för Stockholmstrakten.
2. Skaffa fri sikt mot nordost. I större delen av landet är månen förmörkad när den går upp i nordost.
3. Missa inte starten. Från norra Norrland börjar showen redan innan 13:45 när månen glider in i jordens så kallade helskugga. För de flesta syns förmörkelsen först när månen går upp, det blir kl 14:12 från Sundsvall, 14:42 från Stockholm, 15:21 från Göteborg och 15:32 från Malmö. För maximal koll på läget, se André Frankes heltäckande samling kartor för månförmörkelsen på astroinfo.se.
4. Beundra färgen och storleken på månen. Förmörkelsen är störst kl 15:32 och syns i princip från hela landet. Sett från månen pågår en solförmörkelse med jorden i vägen, vilket för oss betyder att månen kan se rödaktig ut. Och visst blir den stor också: när månen ligger lågt över horisonten träder månillusionen i kraft och får din hjärna att överskatta dess storlek.


Så glider månen ut ur jordens skugga under eftermiddagen den 10 december för dig i Norrland (ovan) och Svealand. Månförmörkelsen börjar för de flesta vid månuppgången i nordost. I bilden är den mörka kärnskuggan och den ljusare halvskuggan ritade större än de är i verkligheten. (Bild: Per Ahlin)

5. Se den vanliga fullmånen ta natten tillbaka. Redan kl 15:58 börjar månen åka ut ur jordens skugga och kl 18:32 är den bara den svaga halvskuggan kvar. Månen förvandlas till ordinarie fullmåne för att åter ta natten i besittning och lysa upp vägen mot Stockholms stadshus för Tomas Tranströmer samt supernovagänget Saul, Brian och Adam.
6. Se fler månar – runt Jupiter. Jupiter är månens enda konkurrent om uppmärksamheten på lördag eftermiddag: den går upp under tidig eftermiddag och syns klart i sydost när förmörkelsen är över. Med en handkikare kan du få syn på fyra till av solsystemets månar: Callisto, Ganymedes, Io och Europa.
7. Bli förmörkelsejägare! Som sagt får Sverige vänta till 2015 för nästa totala månförmörkelse. För den som kan ta sig till utlandet bjuder 2012 på två häftiga solförmörkelser: en ringformig solförmörkelse den 20 maj (restips: Japan och Kalifornien) och den totala solförmörkelsen den 13 november (restips: norra Australien med våra kompisar på Thabela Travel).

Nobelpriset i fysik tilldelas tre av de forskarna som avslöjat att universums expansion accelererar (nobelprize.org, DN, TT/SvD). Saul Perlmutter, Brian Schmidt och Adam Riess drog igång två projekt som systematiskt observerade Typ Ia-supernovor för att mäta hur universum utvidgas. De observerade olika supernovor och tillämpade liknande men olika tekniker för att uppskatta deras avstånd. Det var ambitiöst och inte ens supernovaforskarna i mitten av 1990talet trodde att de skulle lyckas. Men det gick och det ledde fram till det decenniets mest häpnadsväckande astronomiska upptäckt: att något, som senare fick kallas den mörka energin, gör att universum expanderar allt fortare. Framförallt Perlmutters Supernova Cosmology Project har ett starkt fäste i Sverige. Hans kollega Ariel Goobar var med från början och la grunden till de otaliga observationer av supernovaexplosioner som behövde göras. Nu har SCP en bas i Goobars forskargrupp vid Institutionen för fysik vid Stockholms universitet och Oskar Klein Center. Bland teammedlemmarna i Schmidts och Riess High-z-projekt finns stockholmsastronomen Jesper Sollerman, som precis skickade ett mejl med karakterisktiskt kortfattat innehåll: ”!”.
Om Nobelpriset på OKC-bloggen med citat från de svenska forskarna som jobbar med pristagarna

Utan ccd:n ingen modern astronomi, och nu har dess uppfinnare Willard Boyle och George Smith belönats med Nobelpriset i fysik (DN, SvD). Boyle och Smith delar priset med Charles Kao, pionjär inom fiberoptiken. Fibrerna är även de viktiga för astronomer; de har använts framförallt för att kartlägga universums storskaliga struktur genom att mäta hastighet och därmed avstånd på många galaxer samtidigt. Ccd:n är sedan några decennier nästan allenarådande som astronomisk detektor, i alla fall för synligt ljus. Boyle och Smith hittade på ett elektroniskt sätt att använda halvledare för att konvertera ljus till ström, lagra signalen och mäta upp den sen. Själv satt jag i morse och jobbade med en hög ccd-bilder från jätteteleskopet VLT. Ccd:n är överallt inom astronomin, och nu när under Internationella astronomiåret känns den inte alls fel att fira med teknikens vidareutveckling av ögat.
Sean Carroll på Cosmic Variance länkar samman fiberoptiken, ccd:n och astronomin