Uppsändning 1: Den sista rymdfärjan. NASA:s Atlantis blir USA:s sista återanvändbara rymdfarkost på ett bra tag. Den ska lyfta tidigast fredagen den 8 juli med rymdstationen som mål. Mer om flygningen finns hos hos Johnny Rönnbergs Astrowebb och såklart hos NASA. I Stockholm ordnar Tekniska museet ett trevligt uppsändningsjippo i samband med deras NASA-utställning.

PoGOLite på Esrange. (Foto: Mark Pearce)

Svenska tidningar luftar dessutom åsikter om NASA och rymdprogrammet. Tidningen ETC skriver om det hela, gör en bra summering av läget och lyfter fram, som sig bör från vänster, kostnaden och farligheten men även internationella samarbeten. De får dessutom ett snack med fd rymdfärjeastronaut Christer Fuglesang. I söndagens DN var Karin Bojs mer frispråkig och konstaterade att rymdfärjan och rymdstationen kostat mer än de smakat när det gäller konkreta forskningsframgångar. Men liksom med 60- och 70-talets månfärder har rymdfärjan omsatt våra rymddrömmar i praktik på ett sätt som inte lätt går att översätta till dollar och kronor.

Uppsändning 2: PoGOLite kämpar med vädret på Esrange. Det stora svenska ballongexperimentet kan lyfta redan på onsdag kväll kl 22, om vindarna tillåter. Rymdkanalen publicerar regelbundna PoGOLite-rapporter från KTH:s professor på plats, Mark Pearce, som ger en känsla för spänningen inför uppsändningen. Mark hittar du också på Twitter som @markp8183.

Området nära stjärnan Rho Ophiuichi där väteperoxid upptäckts: cirkeln markerar platsen. Bild: ESO/S. Guisard

Uppsändning 3: Raketen Phocus tar en kall vända i rymden. I ett pressmeddelande meddelar Rymdstyrelsen att ännu ett svenskt rymdprojekt är klart för uppsändning. Rymd och rymd förresten. Phocus ska upp till mesosfären, 80+ kilometer ovan jord, för att på plats undersöka sommarnätternas vackraste, kallaste och mest mystiska fenomen: de nattlysande molnen. Har du sett molnen själv? Natten mot 19 juni sägs de t ex tydligt över större delen av Sverige (se bild av Jonas Carlsson på Astronet. Från den 8 juli står Phocus beredd på att åka om det återigen blir nattlysande show.

Svensk rymdupptäckt 1: Väteperoxid i rymden. Idag släppte vi på Onsala rymdobservatorium och vi på ESO (två av mina andra jobb samtidigt alltså) nyheten om att molekylen H₂O₂ hittats för första gång i rymden, i kalla moln nära stjärnan Rho i stjärnan Ormbäraren, 400 ljusår bort. Hur mycket blek- eller desinfektionsmedel blir det? Drygt två gånger månens massa, säger min kollega Per Bergman. Upptäckten, som gjorts med teleskopet APEX i Chile, är rolig för astronomer framförallt för att den berättar nya saker om hur vatten- och syremolekyler bildas i rymden. Mer om detta kan du läsa i pressmeddelandet (Chalmers, ESO) eller i forskningsartikeln (hos A&A eller ArXiv).

Svensk rymdupptäckt 2: Något oväntat och coolt utlovas på torsdag kväll enligt mina kontakter, och ett internationellt team med svenska forskare inblandade. Timingen torde innebära en artikel i ansedda tidskriften Nature, kan det stämma? Vi återkommer!

Det ligger mycket gas, stoft, och stjärnor mellan oss och galaxer på stora avstånd i universum. Dessa absorberar mycket av det ljus som är på väg mot oss, och därför kan vi inte anta att det vi ser tillhör enbart avlägsna galaxer eller intergalaktisk materia, utan en kombination av båda. Vi kan mäta absorptionen från den mellanliggande intergalaktiska och interstellära materian genom att mäta och kvantifiera absorptionseffekten som kan tillräknas de kemiska elementen som vi känner till. Genom att analysera observerade spektra kan vi sedan separera dessa från de ämnen som förekommer i de avlägsna värdgalaxerna, och till följd, beräkna deras fysikaliska egenskaper.

Ett internationellt forskarlag med Raghunathan Srianand (Pune, Indien) i spetsen, har använt ESOs UVES spektrograf för att mäta spektra från en galax på 11 miljarder ljusårs avstånd, och genom detaljerad analys kunnat använda kolmonoxid (CO) för att mäta den avlägsna galaxens temperatur på -263.98 celsius. Den nya studien stämmer överens med de teoretiskt förväntade värdena och visar att kolmonoxid kan fungera som en termometer för att mäta temperaturer från avlägsna galaxer.

Läs mera hos ESO