Vad var det som slog ner i Lockne? I en ny artikel har lundageologen Birger Schmitz med kollegor gjort nya mätningar som avslöjat vilken sorts meteorit som 470 miljoner år sedan skapade den 10 kilometer breda Locknekratern i Jämtland. Någon järnklump kan det inte ha varit, visar forskarna. Det ger stöd till idén att den liksom de flesta meteoriter som hittas innehöll den bara små mängder järn och skapades troligen i samma kollision mellan himlakroppar som även gav upphov till små asteroider som Eros, som besöktes av en rymdsond 2001.

Skapa supertunga svarta hål – snabbt? Nu har astronomer upptäckt den mest avlägsna kvasaren som hittills upptäckts, det vill säga en ung galax med ett tungt och hungrigt svart hål i mitten (ESO). Långt bort betyder länge sedan i universums historia, vilket betyder att det supertunga svarta hålet i det här fallet bara hade kort tid på sig för att gå upp tillräckligt i vikt. Kvasaren syns alltså som den var när universum bara var 700 miljoner är gammalt. Ingen vet hur man kan bygga ett så tungt svart hål på så kort tid – men i veckan kom också Melvyn Davies från Lunds observatorium med en möjlig lösning. Tillsammans med några kollegor har han skrivit ihop ett förslag (artikel på ArXiv) som går ut på att svarta hål kan bildas av supertunga hopar av stjärnor som inte lyckas hålla ihop och sedan kollapsar inåt.

En kvasar enligt rymdkonstnären Martin Kornmesser: ett supertungt svart hål omges av het gas och strålar. (Bild: ESO/M. Kornmesser)

Supernova 2009jf som den såg ut från Calar Alto-observatoriet i Spanien. (Bild: S. Valenti m fl)

Storstadsteleskop spanade in supernova Sveriges största verksamma teleskop för synligt ljus, AlbaNovateleskopet i Stockholm, är kanske för litet och för dåligt placerat för att riktigt slå forskarvärlden med häpnad. Men nu har det för första gången bidragit med mätningar som ska publiceras enligt vetenskapens alla regler. Det handlar om bilder som teleskopet tog 2009 på supernovan 2009jf, som nu har analyserats tillsammans med andra data i en artikel där bland andra Stockholms universitets Jesper Sollerman och Mattias Ergon ingår.

Snabbt arbete med smäll i Malströmmen En annan exploderade stjärna är den som small i Malströmsgalaxen M51 helt nyligen. Även här var supernova-Jesper och supernova-Mattias på hugget. Tillsammans med kollegor i utlandet grävde på nolltid fram gamla bilder från tiden då supernovan bara var en stjärna bland en massa andra. Artikeln släpptes för allmän beskådan mindre än två veckor efter att supernovan upptäckts. Stjärnan förefaller ha varit en gul superjätte åtminstone tidigare i sitt liv burit på 13 gånger så mycket massa som solen.

Rymdbumling, modell ”ganska liten trots allt”: asteroiden 2011 MD, fångad av amatörastronomen André Paquette i Ottawa, Kanada.

Mindre stenar, så som den bakom nattens meteor, faller ner på jorden hela tiden, det är bara sällan som vädret tillåter att många ser dem. Större stenar och regelrätta asteroider korsar jordens bara långt mer sällan och allt oftare upptäcks de av astronomer innan de svänger förbi eller i undantagsfall brinner upp i atmosfären. Hur oroliga för sådana stenar ska vi vara, och vad kan vi göra åt de som är sällsynta men farliga? En ny summering av läget har faktiskt nyligen gjorts av den svenska forskaren Anders Sandberg, och finns att läsa hos bloggen Planetary Defense. Han tycker att vår beredskap för inkommande rymdbumlingar är god: de som jobbar globalt med frågan har lyckats arbeta effektivt tillsammans och fått finansiering för sin forskning utan att behöva skrämma vettet ur någon. Och de har bra pejl på exakt vilka risker vi löper som oskyddad planet bland solsystemets andra mindre medborgare.

Bakteriefossiler från Mars – eller fina men tråkiga kristaller? Marsmeteoriten ALH 84001 är inte slutanalyserad. (bild: NASA; klicka för fler gamla mikroskopbilder).

Meteoritnedslagen har varit två i veckan, lite beroende på hur man räknar. Först kom en fekjad krater i Lettland (Åsa Karlsson berättar den helskumma historien) och sedan rapporterades det om en ordentlig och helt verklig explosion över indonesiska ögruppen Sulawesi den 8 oktober. NASA:s rapport om händelsen innehåller både seismiska grafer och en länk till ett indonesiskt tv-inslag på Youtube.

Det har varit en bra vecka för astrofjortisar. Amatörastronomen Caroline Moore, också 14, blev i november 2008 den yngsta någonsin att upptäcka en supernova. Nu har proffsen hunnit analysera stjärnexplosionen som var först med att skåda, och den visar sig kunna vara en helt ny slags explosion med som kanske är vanligare än man trott (Science Daily).

Mer om både rymdtokiga tonåringar och om meteoriter och annat stjärnfall finns att läsa i Populär Astronomis nysläppta juninummer.

Klockan 02 natten mot måndag tittade jönköpingsbon Mika Männikö ut ur sitt fönster och överraskades rejält av ett ljusstarkt stjärnfall i väster. Men sånt hade han sett förut, och han tänkte inte mer på saken.
Morgonen därpå kollade han på Rapport i SVT. Under ett inslag om nattens omfattande strömavbrott visades en bild på mörklagda kraftledningsstolpar, men över dem noterade Mika nånting annat: inte en utan hela fyra meteorer. Kunde det vara samma som han sett? Han hörde av sig till SVT som kunde bekräfta att filmen spelades in mellan 01:30 och 02:15, ungefär samtidigt som han såg sitt stjärnfall över Jönköping. Sedan mejlade han oss.
Allt pekar på att det som Mika såg var en meteorit, en sten från rymden som under nedfärden brann upp i atmosfären? Visar SVT-klippen samma meteorit, i bitar? Då skulle inspelningen vara något alldeles speciellt.
Mika berättar att han håller alltid ett öga på skyn.
– Jag är ingen amatörastronom, men jag har alltid varit intresserad av himlen. Just nu är jag arbetslös och har extra tid över till att titta.
Finns det fler som såg samma himlafenomen?
Se Rapport-inslaget själv på svtplay.se (stjärnfallssekvensen syns vid 4:10).
[Redigerat (och nedtonat!) efter Hans Bengtssons sobra kommentar nedan. Man vill ju tro ]

Big mama, TulsaQueen och NinaCecilia är bara tre av bloggarna och tidningskommentatorerna som såg eldklotet som slog ner över södra Sverige igår kväll. Men ännu är det gammelmedia som samlat in de vettigaste rapporter hittills (undantag: komet- och mysteriumkåta Aftonbladet). Sydsvenskan utreder bra. GP bjuder på en målande beskrivning av vittnen Barbara Bosson. Pris för bästa dokumentation går helt klart till Roger Svenssons fantastiska lilla video. Trelleborgs Allehanda har den på Webb-tv. Rogers film, tagen utanför Hörby, gör det ganska klart att det var en bolid och det är inte alls uteslutet att någon meteorit skulle kunna ha träffat jorden (se stillbilder här intill). DN/TT med flera har stillbilder från Roger Svenssons film men man behöver se mer för att fatta, tycker jag. På sin blogg samlar visserligen Clas Svahn rapporter från så långt upp som Hälsingland, men han jobbar också åt gammelmedia…
Och vad betyder alltsammans? Inte så mycket egentligen, det ramlar faktiskt in rymdstenar hela tiden, oftast inte när det är mörkt och stjärnklart och folk är uppmärksamma. Som t ex osedda 2008 TC3 över Sudan i oktober. Om astronomiårets förhöjda intresse för himlafenomen håller i sig kan vi vänta fler intressanta rapporter framöver.
Uppdatering: Eldklotet har setts även från Danmark och hela norra Tyskland. Från den tyska östersjökusten rapporteras att blixten kunde även höras även inifrån stängda fönster, och man gissar på ett eventuellt nedslag någonstans nära Rostock [Der Spiegel, astronomie.de via Hans Bengtsson på Astronomiguiden]. Alla visar Roger Svenssons film. Danska Astronomibladet spekulerar att stenen som brann upp i atmosfären kan ha haft en storlek på ca 1 meter, alltså inte mycket mindre än 2008 TC3.
Uppdatering 2: Nu skriver Phil Plait om eldklotet på Bad Astronomy. Kommentarerna avslöjar att det setts från så långt bort som Spanien.

1. Du kan maximera dina önskechanser. På Populär Astronomi har vi inte mycket till övers för skrock, men önska på stjärnfall är ju fint. Perseiderna är årets mest pålitliga meteorregn och i år så överglänses de inte nämnvärt av månen. Nästa år ligger månen sämre till, så det här kan bli bästa önsketillfälle innan sommaren 2010.
2. Perseiderna är snabba och snygga. Zzzzip säger de nästan, perseidmeteorer är inga långsamma grejer som man kan förväxla med satelliter. Ser man en perseid så vet man att det var en meteor. Meteor ja – vi tar en en snabb stjärnfallsskola då: en meteor är det man ser när ett gruskorn eller sten brinner upp i jordens atmosfär, vanligtvis på 80 kilometers höjd, en meteorit är större och klarar sig ända ner till marken, en eldklot eller bolid är en mycket ljusstark meteor som kanske blir en meteorit. Som t ex den som skakade Lidingö i juli.
3. Sena sommarnätterna är sköna. Ta med en filt ute, lägg dig på rygg och titta upp mot stjärnorna, som äntligen är tillbaka efter semestern (det har ju varit ljust på natten). Perseiderna syns bäst under de tidiga morgontimmar då stjärnbilden Perseus hunnit en bit upp på himlen. Meteorerna ser alla ut att komma från en punkt på himlen som ligger i just Perseus, mot nordost, men titta inte just där, de kan dyka upp lite varsomhelst.
4. Det du ser är kometstoft. Meteorer blir det när är små små gruskorn från rymden (typ en tiondels millimeter stora) som brinner upp i jordens atmosfär. Ett meteorregn får man när jordens bana korsar stoftmolnet som omger en gammal kometbana. Den gamla kometen som spridit perseidkorn omkring sig var Swift-Tuttle, som senast svängde förbi 1992. Nästa gång blir 2126. I en avlägsen framtid kommer kometen Swift-Tuttle förmodligen krocka med jorden eller månen. Dess bana kan man kika på här hos NASA.
5. Du kan bidra till årets perseidräkning. Internationella meteororganisationen IMO samordnar rapporter från hela världen över årets perseider. På nätet kan man kolla hur många som setts hittills och skicka in din egen rapport.
6. Det är bra tider för svensk meteorforskning just nu. Vid Institutet för rymdfysik i Kiruna och Umeå universitet forskar professor Asta Pellinen-Wannberg och sina kollegor om meteorer. Främst sysslar de med att spåra spåren efter meteorerna med hjälp av radarmätningar. I maj skrev vi t ex om Csilla Szasz avhandling.
7. Perseiderna är etapp två i sensommarens astronomiska trekamp. DN var först att göra kopplingen, nu är det dags för dig som såg solförmörkelsen den 1 augusti att slå till igen såhär i OS-tider. Sen lördagen den 16 har du tredje grenen, den partiella månförmörkelsen, att kolla in. Var en astronomins Lisa Nordén i sommar!

12:37:
Andra källor rapporterar ca 200 insjuknade, medan livinginperu.com påstår att det rör sig om ett 10-tal personer. Här står även att peruanske vulkanologen Luisa Macedo bekräftar att det är en meteorit som orsakat det ca 17 meter breda och fem meter djupa hålet. Vittnen påstås ha sett ett ljussken från platsen redan i lördags. Jord- och vattenprover har tagits och skickats till Lima, och svar väntas inom ca en vecka.