Månförmörkelsen den 10 december 2011 av P-M Hedén. Klicka för fler bilder.

De närmaste dagarna har vi dessutom ännu en anledning att tycka illa om månen: hon gör det mer eller mindre omöjligt att njuta av årets i vanliga fall mest användarvänliga meteorregn, geminiderna. Månen ligger i år i närheten av stjärnbilden Tvillingarna där meteorerna ser ut att strömma ut ifrån och gör att bara de allra ljusaste stjärnfall blir synliga mot den månupplysta himlen. Geminiderna nämns knappt ens i Internationella meteororganisationens kalendarium för 2011. Fy på dig måne!
Sedan tar man en titt på P-M Hedéns fotografier på månförmörkelsen (ovan) och man är faktiskt redo att förlåta det mesta.

Det är alltså dags för årets enligt vissa bedömare mest spännande astronomiska händelse, som blev etta på Sven Mårdhs Stjärnhimlens tio i topp för 2011. Du kan få se en massa spektakulära stjärnfall, eller ingenting alls. För meteorforskare är båda händelser intressanta och de vill ha dina rapporter.

Meteorregnet draconiderna (även känt som Giacobiniderna) väntas i år vara ovanligt ymnigt. Meteorerna skapas som vanligt av små stoftkorn som hänger kvar i rymden efter att de skjutits ut av en passerande komet. Kometen bakom draconiderna, Giacobini-Zinner, genomgick kraftiga utbrott åren 1907 och 1980. Nu ska jorden passera genom dessa stoftmoln med stjärnfall som resultat.

Kometen vars stoft kan bli meteorer till helgen: Giacobini-Zinner. (Bild: NASA/JPL)

Så var ska du titta och när? Gå ut någonstans där det är fritt från störande ljus på lördag kväll den 8 oktober 2011 mellan kl 19 och 22. Titta dit himlen är mörkast och vänta! Om du inte ser några stjärnfall så försök identifiera hur pass svaga stjärnor du kan se. Om det kommer en rejäl meteorstorm så kommer du nog inte missa den, men mer sannolikt är att du ser bara enstaka stjärnor som faller. Se förresten upp för månen, som lyser klart i sydost och kommer att göra sitt bästa för att överglänsa meteorerna. Titta bort och håll tummorna. (Nybörjartips: stjärnan som lyser klart i öster är ingen meteor utan planeten Jupiter.) När du är klar med din meteorbevakninga kan du rapportera till Internationella meteororganisationen IMO eller till andra amatörastronomer på svenska Astronet. Eller kommentera här!
IMO:s sida om draconiderna 2011

1. Asså ärligt: 2011 är ett mellanår för perseiderna. Meteorregnet är ju alltid värda att kolla in mellan 11 och 13 augusti, men i år stör den ljusa månen (den är full på lördag: sånt är ju alltid störande). Bara de ljusaste meteorerna syns mot den ljusare himlen, så det blir färre att se för alla.
2. Ovanstående ska du inte berätta för någon. Grejen är att din familj och dina kompisar blir ändå imponerade av en mörk stjärnhimmel, så mal gärna på om ”uppemot 60 önskningstillfällen per timme”.
3. Gå ut till en mörk plats. Mellan midnatt och kl 03 är bra, och kontrollera att du har molnfritt. Ta dig gärna till ett observatorium som har öppet, som t ex fina Tycho Brahe-observatoriet utanför Malmö. Är du i nordligaste Sverige är det fortfarande för ljust: skriv en arg kommentar nedan och tänk på höstdagjämningen.
4. Vill du se meteorerna, titta mot den mörkaste delen av himlen. Oftast är det rakt uppåt men gatlampor och månen i söder kan ändra det. Ha tålamod och motstå frestelsen att använda teleskop eller handkikare. Har du tur så ser du det snabba spåret efter en liten partikel av rymdgrus som hettar upp luften framför sig, tiotals kilometer över dig.
5. Strunt i stjärnfallen och titta på sensommarnattens övriga fröjder. Den extremt ljusa ‘stjärnan’ i öster är jätteplaneten Jupiter – med en liten kikare kan du räkna dess månar. Vår egen måne lyser vackert och lågt på himlen som bara hon kan såhär på sommaren, klart hon ska få överglänsa perseiderna ibland? Med hjälp av en bra stjärnkarta kan du dessutom hitta en massa annat skoj, stjärnhopar och planeten Uranus till exempel kan du hitta om du vet vart du ska titta. Låt dig förföras och inse att det är ändå sånt här som du hade önskat dig på din 20:e meteor.
6. Bered dig för Drakens stjärnfall! Meteoråret tar inte slut i augusti. Hösten kan nämligen bjuda på en ovanligt bra omgång med meteorregnet oktoberdraconiderna kring den 8 oktober. Så pass att de blev årets bästa observationstips i norrköpingsastronomen Sven Mårdhs Stjärnhimlens tio i topp för 2011. Håll tummorna för stjärnklara nätter även framöver.

Rymdbumling, modell ”ganska liten trots allt”: asteroiden 2011 MD, fångad av amatörastronomen André Paquette i Ottawa, Kanada.

Mindre stenar, så som den bakom nattens meteor, faller ner på jorden hela tiden, det är bara sällan som vädret tillåter att många ser dem. Större stenar och regelrätta asteroider korsar jordens bara långt mer sällan och allt oftare upptäcks de av astronomer innan de svänger förbi eller i undantagsfall brinner upp i atmosfären. Hur oroliga för sådana stenar ska vi vara, och vad kan vi göra åt de som är sällsynta men farliga? En ny summering av läget har faktiskt nyligen gjorts av den svenska forskaren Anders Sandberg, och finns att läsa hos bloggen Planetary Defense. Han tycker att vår beredskap för inkommande rymdbumlingar är god: de som jobbar globalt med frågan har lyckats arbeta effektivt tillsammans och fått finansiering för sin forskning utan att behöva skrämma vettet ur någon. Och de har bra pejl på exakt vilka risker vi löper som oskyddad planet bland solsystemets andra mindre medborgare.

Alexis skriver: En färggrann magnesium/kopparrik meteor från tidigt i morse. Utan måne och störande ljus på himlen var himlen mörk från Måleskog utanför Gränna. Tyvärr var himlen täckt av dis med några tjockare moln som ibland skymde stjärnorna. Det här fotot är resultat av när en lucka i molntäcket lyckligt uppträdde samtidigt som en meteor visade sig. Det gröna ljuset i början av spåret orsakas av upphettat magnesium eller koppar, medan syre och kväve i atmosfären ligger bakom den röda färgen där det slutar. Foto: © Alexis Brandeker

Mer om 2010 årets perseider, eller se fler bilder från hela världen i galleriet på spaceweather.com.

Men vad sägs om ett skur av sprakande meteorlänkar. Brittiska Meteorwatch gjorde den underbara trailern ovan, som Assi tipsat om och trissar upp spänningen ordentligt. Projektet koordinerar skådare världen över och har bland annat en uppdaterad karta över alla som rapporterat meteorer via Twitter.
Titta på stjärnfallet behöver du inte göra ensam. Gå ännu hellre på stjärnvisning, till exempel på Botaniska trädgården i Göteborg på torsdag kväll, på Tycho Brahe-observatoriet utanför Malmö onsdag, torsdag och fredag eller i Norrköping hos astronomiklubben NAK eller i Örebro. Ännu bättre, gå på stjärnfest: på Öland pågår klassikern Sagittariusträffen hela helgen 12-15 augusti. NAK ordnar ‘meteorräkningskväll’ även natten mot lördag och antagligen siktar man på att rapportera till IMO. Hedervärt! Vill du göra det själv så finns vår polare Hans Bengtssons instruktioner om hur du räknar fram ditt ZHR här på Astronomiguiden och här är rapportformuläret hos IMO. Vad vet forskarna om meteorerna då? Läs om det hos till exempel meteorforskaren Detlef Koschny som tillsammans med kollegor spårade hundratals i 3D med en fiffig kamera, och skrev projektdagbok på sin blogg. Snittperseiden 2009, upptäckte de, åkte genom rymden med en hastighet på 150000 kilometer i timmen, började lysa vid 111 kilometers höjd, och skapade ett spår som nådde 14 kilometer nedåt när den brann upp (pdf). Exempel på bild är P-M Hedéns (även här t h) eller de i Spaceweather.com:s galleri. Mer om den aktuella meteorforskningen finns i Asta Pellinen-Wannbergs artikel i Populär Astronomi 2009.
Annan bakgrundsläsning hittar du hos Sky & Telescope, IMO:s perseidsida för 2010 och Universe Today.
Sista orden går till mikrobloggaren Esmeralda som summerade fint häromdagen: ”Glöm inte detta. Leta upp en mörk plats, ta med brassestolen, filten, termosen och njut.”

1. Justera dina helgplaner. Störst meteorchans blir det tidigt på måndag morgon, men utsikterna är bra redan på söndag kväll. Kolla gärna även natten mot söndag om vädret är bra.
2. Kolla vädret. Enligt klart.se och SMHI är prognosen god, men är det mulet så stanna inne och kika på de mer lyckligt lottades bilder på spaceweather.com.
3. Klä dig varmt. Du behöver minst en kvart för att mörkerseendet ska ta vid och meteorskådning kräver visst tålamod. Så vinterjacka och mössa är ett måste.
4. Titta uppåt och mot söder, eller dit himlen är mörkast. Meteorerna ser ut att strömma ut från ett ställe i Tvillingarnas stjärnbild, men de kan dyka upp varsomhelst på himlen. Kikare klarar du dig bäst utan.
5. Skänk en tanke till de små gruskorn till kometrester i rymden som får luften i den övre atmosfären som de far genom att glöda som små fallande stjärnor. Eller önska något såklart.
6. Kika på Mars när du ändå håller på. I söder lyser Orion med sitt bälte, lågt i söder regnbågsblinkar Sirius genom de tjocka luftlagren, men den klaraste stjärnan i ost och sydost är rödaktiga planeten Mars. Annars finns vår stjärnkarta att orientera sig med.
7. Bidde det några meteorer? Under en riktigt mörk himmel kan geminiderna bjuda på ett hundratal stjärnfall i timmen. Du kan rapportera officiellt till Internationella meteororganisationen eller ännu bättre, dela erfarenheter med andra entusiaster på nätet: kommentera gärna här eller på Astronomiguidens forum.

Mer hos Mästerkatten, Borås astronomisällskap och Hans Bengtsson på Astronomiguiden.

1. Åk till Skåne. Vädret i övriga landet är mulet och regnigt men det kan bli klart i natt över sydvästligaste Sverige. För övriga rekommenderas nätet. Till exempel det finns redan bilder från världens leonidskådare hos spaceweather.com.
2. Titta uppåt under småtimmarna. Det blir inga stjärnfall innan stjärnbilden Lejonet har hankat sig över horisonten ca kl 23, så kl 02-03 är kanske optimalt.
3. Misströsta inte. Om allt ändå går åt pipan så kan meteorregnet geminiderna bli bra den 12-14 december. De är iofs inte lika galet ymniga som leoniderna. Men de syns på kvällstid och i år är det helg och dessutom månfritt.

1. Skjut inte upp till nästa vecka! Det är nu det gäller: mellan 10 och 14 augusti alltså. Bästa chansen är natten mot torsdag den 13.
2. Hitta en mörk stjärnhimmel Undvik både dagsljus, stadsljus och moln så mycket du kan. Det senare kan bli lite knepigt om man ska tro väderprognosen, men det är ju värt ett försök.
3. Gå ut sent (eller tidigt). Perseiderna syns bäst efter midnatt.
4. Titta rakt upp eller där himlen är mörkast, och vänta. Åtminstone tills mörkerseendet börjar funka, men gärna längre. Filt rekommenderas. (Att stirra på Cassiopeia som Aftonbladet rekommenderar är förresten inte något bra tips.)
5. Tona ner förväntningarna en smula. Månen lyser lite för mycket och gör de svagare meteorer svåra att se. Om du ser några stycken stjärnfall på en halvtimme så har du förmodligen haft tur.
6. Tänk på ett osynligt, gigantiskt, glest moln med rymdgrus som jorden åker igenom, det är det som finns kvar efter otaliga gånger som kometen Swift-Tuttle farit tyst förbi i sin bana runt solen, och det är det som ger oss perseiderna.
7. Blir du uttråkad, kolla på Jupiter istället. Den ligger och skiner sjukt starkt i söder, den har fyra månar som du kan kolla in om du har kikaren med dig (kikaren är ingen hjälp i själva meteorprojektet).
8. Det finns andra planeter också. Mars kommer upp i öster kring midnatt, efter kl 02 dyker Venus upp redo för att bli morgonstjärna och slår till och med Jupiter. Har du en bra stjärnkarta kan du leta fram Uranus en bit öster om Jupiter, och har du teleskop och en riktigt bra karta så finns även Neptunus där ganska nära Jupiter.

Själv var jag ute häromkvällen och såg en enda hejdundrande klar tidig perseid som åkte rakt framför månen, blixtsnabb med kortlivad svans som en perseid ska vara, men den här var en sån som borde duga till helt orealistiska önskningar. Så jag är redan rätt nöjd med årets skådning och lämnar resten med varm hand över till er. Mycket nöje!
Mer läsning: allt om meteorer i Populär Astronomi 2009/2, Universe Today, rapporter hos International Meteor Organisation, Assi tipsar, #Meteorwatch på Twitter, diskutera på Astronomiguiden

Peter Rosén fångade verktygslådan (sträcken ovan månen på bilden) från Stockholm i december 2008. Den väntas brinna upp i atmosfären under måndagen. (foto: Peter Rosén)

Christer Fuglesangs borttappade skruvmejsel från 2006 var för liten och ljussvag för att kunna följas som man kunnat göra med sin kollegas verktygslåda. Han skulle åkt till rymden denna vecka enligt tidigare planer. Mest troliga datumet är nu den 23 augusti: mer i hans senaste nyhetsbrev.