Populär Astronomis tjocka decembernummer är äntligen på väg ut i samhället och erbjuder massor med helgläsning om det senaste och mest underbara i universum.

Ändå misstänker jag att många därute bara en astronomisk fråga på hjärnan: vad är den dära lysande fina stjärnan som jag såg när jag gick upp i morse, och vilken stjärna är det som just nu äger på kvällens allt mörkare himlar?

Svaret: Det är Venus som är morgonstjärna och Jupiter aftonstjärna i december 2010 och en bit in i januari 2011. Två planeter alltså, den ena liten som jorden men nära, den andra längre bort men stor.

På forskningsfronten är Venus lika het som alltid: nya beräkningar om svavelsyra i planetens atmosfär visar enligt ESA att nobelpristagaren Paul Crutzens idé om att släppa svaveldioxid i atmosfären för att begränsa klimatförändringarna kanske inte funkar som man skulle önska. Venus var även scenen för veckans mesta rymddrama, då den japanska sonden Akatsuki misslyckades med att inta omloppsbana runt planeten (JAXA, Planetary Society, TT/SvD). Som Astrowebb rapporterar kan det dröja hela sex år innan sonden får en ny chans att placera sig i omloppsbana och börja arbeta. Det är tufft i rymden och Japan får ännu en gång stå ut med en liten sond som får mycket längre tid på sig än väntat att fullfölja sitt uppdrag.

Så glider Hayabusa ner mot jorden. (Karta: ISAS/JAXA)

[Uppdatering: Återinträdet skapade ett ordentligt eldklot över den australiska öknen. Nu rapporterar TT (DN) och på nätet sände Live Universe på Ustream.tv. Det var häftigt att se blixten, live från andra sidan världen med stjärnor i bakgrunden. Klicka för att se bilden i lite större format, eller kolla denna fantastiska film av sondens sista minuter som togs från ett flygplan.
Nu rapporterar JAXA att provkapseln hittats och kommer att bärgas under måndagen. Skulle den (mot förmodan, måste man säga) innehålla den asteroidstoft blir det bara fjärde gången som man lyckats med att hämta hem prover från rymden.]

Den japanska sonden Hayabusa besökte asteroiden Itokawa år 2005. Då drabbades den av kommunikationsfel, såg inte ut att ha lyckats med uppdraget att hämta gruskorn från den lilla stenhögen till asteroid, och fick dessutom vänta två år för att ens kunna börja hemresan. Trots alla problem med Hayabusas jonmotor har ingenjörerna vid japanska rymdstyrelsen JAXA nu kunnat styra sonden tillbaka mot jorden och den 13 juni når den vägs ände när den kraschlandar i den australiensiska nära staden Woomera. Proverna kommer då att kunna bärgas men ingen vet riktigt om de kommer att innehålla något. Historien om den tappra sonden har berört många i hemlandet Japan och nu satsar JAXA på att bevaka hemkomsten så att alla även i övriga världen kan följa hur resa äntligen når sitt slut. Bloggen Hayabusa live finns på engelska och på japanska och så kan man också följa tvåspråkiga mikrobloggen @Hayabusa_JAXA på Twitter. Just nu finns Hayabusa drygt 19 miljoner kilometer från jorden. Tidplanen som den ser ut just nu har bloggaren Emily Lakdawalla sammanställt här hos Planetary Society, och hon har också skrivit om hur sonden blivit folkkär hemma i Japan. Du kan också köpa en tshirt för att fira återkomsten.

Rymdcurryn serveras (Bild: ©Japan Times)

Det började med svensk militärmat på 60 talet. Den japanska matdesignern Rokuro Harima (vid företaget Ajinomoto) kom över en artikel om hur den svenska armén bevarar mat i speciella värmeisolerande påsar, och utvecklade en idé att packa in olika typer av extra smakrika curryrätter i påsar. Det blev strax mycket populärt i Japan, och har hållit sig så i 40 år nu. Den har också funnit sin väg, via den japanska rymdorganisationen JAXA, till den internationella rymdstationen som en tyngdlöshetsdelikatess. Rymdcurryn är mera smakrik än den vanliga curryn, kan bevaras i rumstemperatur, och är lätt att tillaga (inte undra på att den är populär). Den är också ganska lätt att få tag på i Japan för endast 2625 japanska yen (något mindre än 250 kr).
Läs mera hos Japan Times

Kinesiska rymdfarkosten Chang’e 1 lyfte igår med månen som mål. (Bild: CLEP)

Det är inte bara Japan och USA har sikte på månen. Nu har Kaguya fått sällskap av Kinas mest ambitiösa rymdfarkost hittills, Chang’e 1, som började sin bana mot månen i onsdags morse (Astrowebb, Rymden i dag, SVT). Chang’e har också vetenskapliga mål högt upp på priolistan, som 3-d kartläggning av månens yta och undersökningar av dess kemiska innehåll. Under hösten har Kina också uppgett att landet inte tänker stanna vid obemannade månsonder. Målet är liksom USA att skicka taikonauter (det kinesiska ordet för rymdfarare) till månens yta 2017. Innan dess kommer två delmål: att landa en månbil bil på månen mellan 2010 och 2012, och 2015 att hämta hem prover från månytan. Mer om Chang’e 1 finns på ESAs hemsida.

Och det slutar inte där. År 2009 rivstartar Indien sin kampanj att räknas med de stora rymdutforskningsländerna. Landet har hållit på med satelliter ändå sedan 1975, men först nu ska raketsystemet PSLV användas till att skicka upp något längre ut än en bana runt jorden. Chandrayaan 1 heter månsonden, och den ska huvudsakligen ägna sig åt att kartlägga månens yta i olika slags ljus, bland annat röntgenstrålning. Ett projektilexperiment finns också med, och ska krocka med månens yta i samma stil som NASAs Deep Impact häromåret. Svenska Institutet för rymdfysik finns också med på ett hörn. Instrumetet SARA, som byggs i Kiruna och ska flyga med Chandrayaan-1,
kommer att ta reda på hur solvinden krockar med ytan och skickar neutrala atomer därifrån ut i rymden. Det blir första gången sådana mätningar görs på månen.

Vill du (eller din favorit rymdföretag) vara med och leka själv så finns det dessutom tävlingen Google Lunar X-Prize, som Rymden idag skrev om i september. Stiftelsen X Prize Foundations nya tävling, som har Google som sponsor, har månen som mål för de tävlande: Utmaningen är att före slutet av 2012 landa en obemannad sond på månen, låta en månbil ta sig 500 meter på månytan, och skicka tillbaka bilder till jorden.

Förresten går allt som planerat hos rymdfärjan Discovery, rapporterar Astrowebb.