På Boulevardteatern i Stockholm går just nu föreställningen Kometlängtan som riktas till barn i rymdåldern 8-12. Vill du eller någon du känner gå och följa med Elea när hon ger sig ut bland planeterna för att leta reda på sin mormor? Uppger du Populär Astronomi som kod när du bokar biljetter så kan du få ett specialpris till föreställningarna den 9, 16, 23 och 30 oktober 2011, kl 16 (pris 80 kr istället för 100 kr). Bokar gör man i Boulevardteaterns biljettkassa 08-642 98 00 eller mejla till biljett@boulevardteatern.se.
Extra roligt är att Nobelmuseet ordnar ett skolprogram i samband med pjäsen som handlar om den riktiga rymden och universum och big bang. Mer om det hos Nobelmuseet.

Hos Svenska Astronomiska Sällskapet i Stockholm blir det rymdjournalisten, PopAst-skribenten och bloggaren Dag Kättström som får trissa upp feststämningen med en föreläsning under den eggande parollen ”Vad har människan i rymden att göra?”. Vi slog en signal till Dag.

PA: Vad kommer du säga till folket imorgon i Stockholm?
– Jag kommer att prata om Gagarin, förstås, men också om att det kanske är just nu som vi är mogna att ta nästa steg i rymden. Från symboliska projekt till en mer naturlig närvaro. Sen kommer jag att berätta varför det är helt nödvändigt att vi fortsätter ta steg i rymden.

PA: Vilken rymdhjälte skulle du helst vilja återfödas som, Gagarin, Fuglesang eller Neil Armstrong?
– Hmm, för rymdupplevelsens skull väljer jag förstås Armstrong, men däremot skulle jag inte vilja vara honom. Han är inte bekväm i rollen. Som person är jag hellre Gagarin. Han bar, trots problem, hela hjälterollen på sina axlar och lyckades vara en symbol för människans första kliv ut i rymden utan att helt gå under själv. Men man förstår också att han ville upp igen. De där 108 minutrarna måste ha gått snabbt.

Kan man verkligen lita på solen? Det är en rimlig fråga även om det vore oschysst (för att inte säga fel) att tillskriva solen den senaste tidens klimatförändringarna. Nu råder det dessutom kallt vinterväder i norra Europa och klimatet diskuteras på FN-möte i Mexico. Solens föränderlighet är ämnet när Svenska Astronomiska Sällskapet ordnar solkväll i Stockholm torsdagen den 2 december, och min kollega solfysikern Dan Kiselman kommer dit för att berätta om den senaste solforskningen. Solens senaste aktivitetsminimum var ovanligt långt och exakt hur det påverkar klimatet på jorden är ännu inte helt utrett (ett exempel på Real Climate, ett annat hos Uppsalainitiativet). Jag ringde upp Dan som hälsar att han kommer att berätta om alla möjliga slags opålitligheter hos solen, inte bara dessa. Till exempel några miljarder år i framtiden då den blir röd jätte och kan sluka jorden…
Kommer det att bli skrämmande, Dan?
– Det blir det, säger han.
Du menar när du blickar långt in i framtiden alltså?
– I det korta loppet kan det också hända saker.

Nybelönad: Frida Stenebo, här fram för 20-meters radioteleskopet i Onsala. (foto: Robert)

Spännande kan det också bli för lägerledaren, amatörastronomen, bloggaren och energiknippen Frida Stenebo, som samma kväll får ta emot en astronomiskt fin utmärkelse med tillhörande prispengar. Frida är nämligen årets mottagare (och den andra någonsin) av Rosa Tengborgs ungdomsstipendiat. Att hon ska till Stockholm har hon redan avslöjat på sin blogg, men inte varför. Grattis Frida!

Den 17 oktober och fram till 30 januari 2011 ställs några av världens vackraste himmelsbilder ut på Observatoriemuseet i Stockholm. Bakom utställningen är astrofotografen P-M Hedén och det gränslösa fotokollektivet TWAN (The World at Night). I samband med utställningen har några av P-M:s sanslöst vackra timelapse-filmer nått en större publik tack vare en artikel i DN som länkar vidare till hans fotosajt clearskies.se. På TWAN:s hemsida samlas numera massor av fina timelapse-sekvenser. Mer om utställningen finns hos Observatoriemuseet.
Stjärnhimlen rör sig alltså, eller snarare är det jorden som snurrar ett varv per dygn och åker med 30 kilometer i sekunden i sin bana runt solen. Även om jag är ute rätt ofta och tittar upp mot stjärnorna tycker jag att det är riktigt svårt att få ihop det där och verkligen kunna föreställa mig att jag befinner mig på en planet i ett solsystem i en stor galax. P-M Hedén och TWANarna gör sitt för att visa upp den sköna förvirringen; en annan är vår polare Margareta Malmort vars familjeutställning om natthimlens föränderlighet Och jorden hon snurrar var en favorit i Stockholm under astronomiåret 2009. Nu har utställningen en färsk hemsida på rymdblick.se; skolklasser och andra grupper som känner för att en gång för alla förstå hur det ligger till kan nu boka in ett besök.

I torsdags hade jag äran att vara med på pressvisningen av nya filmen Hubble i Cosmonovas IMAX-salong. Filmen, som är producerad av Warner Bros, handlar allmänt om rymden och astronomi med starkt fokus på det 2009 årets sista ”Servicing Mission” som skulle laga det något trasiga Hubble. Det återkommande budskapet är att drömmar kan bli verklighet, och att drömmar är värda att kämpa för. De spektakulära bilderna och animeringarna gör föreställningen helt enastående, och så rymdgalen som jag var när jag var yngre, fick jag återse alla mina egna bardomsdrömmar flera gånger under föreställningen. ETT MÅSTE för all rymdfantaster, och för de som har Leonardo DiCaprio som idol kan jag rekommendera att lyssna på den engelska berättarrösten.
Mera om filmen finns hos Cosmonova.

Ska vi vara med och bygga 42-meters megakikaren E-ELT? Klicka för att se i mer rättvist storformat. Bild: ESO

Under 2010 beslutar Europeiska sydobservatoriet ESO var nästa generationens observatorium för synligt ljus ska byggas.
European Extremely Large Telescope eller E-ELT heter det och nu får du en chans att påverka Sveriges roll i dess framtid.
Med sin spegel på 42-meter blir E-ELT inte någon liten manick direkt. Det är mycket större än den närmaste konkurrenten, amerikanska 30-metersteleskopet TMT, som byggs snart i Hawaii. E-ELT har dessutom svenska rötter: det är en utveckling av konceptet Euro50 i vilket Lunds observatorium spelat en ledande roll.
Språnget från dagens 8- och 11-metersteleskop till gigantiska E-ELT ska enligt planerna ge Europa (och antagligen även Chile) ett nytt stort öga mot universums barndom, låta oss få se tillbaka till universums allra första stjärnor, upptäcka signaturen av en annan jords svagt glänsande molntäcke och kanske visa i realtid hur universums expansion accelereras.
Coola grejer med andra ord, men med en relativt saftig prislapp. ESO vill höja medlemsavgifterna med 2,5 procent under 10 år medan teleskopet byggs och driftsätts. Här i Sverige är det Vetenskapsrådet, VR (som lyder under Utbildningsdepartementet och ansvarig minister Tobias Krantz), som betalar för astronomiforskning från marken, medan Rymdstyrelsen ju tar hand om rymdteleskop. VR betalar årsavgiften till ESO, och det blir då VR:s styrelse med statsvetaren och fd diplomaten Lars Anell i spetsen som ska säga ja eller nej till ett svenskt deltagande någon gång i höst.
Ett ja betyder att vi måste betala mer, men ett nej skulle förmodligen betyda ett rejält kliv tillbaka från Europas astrogemenskap. Innan de ger ett eventuellt klartecken till E-ELT vill VR naturligt nog kolla med svenska folket – eller i alla fall dess astronomer – innan. Ett utlåtande från den nyligen återupplivade Nationalkommittén för astronomi har beställts och manglades fram vid ett möte i Göteborg förra veckan. Allt presenteras vid en offentlig hearing i Stockholm den 3 maj 2010 dit bland andra ESO-bossen Tim de Zeeuw kommer och till vilken alla är välkomna. Nu är det främst forskarna som informerats men för de 70 platserna är det helt enkelt först till kvarn som gäller. Inbjudan till hearingen hittar du här hos VR. Under mötet presenteras även några andra stora internationella astronomiska projekt som kommer att bli aktuella under de närmaste åren, som radioastronomins SKA och millimetervågornas ALMA.
Vad tänker du om Sverige och E-ELT? Skriv gärna något i kommentarsboxen.

På tisdag kväll är det årsmöte för Svenska Astronomiska Sällskapet, som driver Populär Astronomi och en hel del andra projekt som syftar till att göra astronomi tillgänglig för alla. Lockbete för formaliaallergiker är ett föredrag av Alexis Brandeker om exomånar: vi har sett dem i filmen Avatar, finns de på riktigt? Spännande, förstås men valet av ny styrelse kan också bli rafflande. Vem tar över från energiknippen, professorn och fd tv-profilen Gösta Gahm? Blir det doldis eller kändis, kvinna eller man, proffsastronom eller amatör? Jag vet vem som valberedningen tänker nominera men allt kan ju hända. I alla händelser mikrobloggar jag från mötet på adressen http://twitter.com/maltesk. Befinner du dig i närheten av AlbaNova Universitetscentrum i Stockholm så är du välkommen till festligheterna från kl 19.
Landets andra rikstäckande astronomiförening SAAF valde förresten också ny styrelse nyligen: kvar som ordförande är Johan Warell.

2. Lilla asteroiden 36614 Saltis (t h) upptäcktes 2000 av dåvarande astronomistudenten Alexis Brandeker vid dåvarande Stockholms observatorium i Saltsjöbaden. Nu är Alexis proffsastronom, observatoriet är kvar med hyresgäst Kunskapsskolan, och torsdagen den 14 kl 14 invigs asteroiden Saltis i nationella stoltheten Sweden Solar System. Mer hos Ny Teknik

Annars är det bara att ta sig ut en stjärnklar kväll och titta på den ljusa stjärnan i söder – Jupiter alltså. Gärna med kikare som sagt; vilken som helst duger för att se månarna. Vilka jupitermånar syns när? Kolla jupitermånemanicken hos Sky & Telescope för att se hur de rör sig. Är du uppe sent så syns även Mars i sydost, och i gryningen äger morgonstjärnan Venus: mer planetvägledning hittar du hos till exempel NAK.

På fredag eftermiddag kl 13.32 slår NASA-sonden LCROSS ner på kratern Cabeus vid månens sydpol för att sedan leta vattenånga i de uppskrämda massorna (Metro, tidigare inlägg). Hålltider för händelsen finns här på LCROSS hemsida.
Sedd härifrån Stockholm ligger månen då bara nio månbredder över horisonten. Ändå så hoppas mina kollegor Göran Olofsson och H-G Florén kunna fånga händelsen med Stockholms universitets 1-meters AlbaNova-teleskopet. När jag pratade med H-G nyss höll han på att förbereda kameran som ska titta i infrarött ljus vid krocken. Troligen blir den en blixt, som det gjorde när sonden Smart-1 slog ner 2006. Men går den att uppfatta när månen är så pass nära horisonten? H-G tänker i alla fall försöka spela in händelsen.
– Vi kan ta bilder fort och lagra som en film, säger han. Å andra sidan vet vi inte hur känslig kameran är.
Sedan springer han bort i korridoren för att kontrollera hur det går för tekniker Uno Wänn, som fixar adapter så att kameran går att fästa vid teleskopet. Det är inte lång tid kvar och någon andra chans blir det inte.

Göran Olofsson skruvar ir-kameran på teleskopet. (Foto: Robert Cumming)

Svenska satelliten Odin kommer att kolla på krocken från rymden: läs mer hos Stockholms universitet.