Posten smyglanserade på onsdagen två nya frimärken som firar astronomiåret på ett oväntat och spännande sätt. Istället för klassiska astronomiska motiv har man valt att visa instrumentritningar och en stjärnkarta. Strongt av Posten och resultatet är hur snyggt som helst, tycker jag. Diagrammen är på det ännu rätt okända svenska ballongexperimentet PoGOLite, som väntas flyga 2010. PoGOLite kommer att fånga upp gammastrålning från ett enda ställe – pulsaren i Krabbnebulosan och hoppas för första gången mäta polarisering hos gammastrålningen. Krabbpulsaren är det som finns kvar av stjärnan som exploderade år 1054 och det är den som lyser upp den folkkära Krabbnebulosan. Frimärksformgivaren Einar Åkerlind har låtit nebulosan gestaltas av ett stjärnformat hål i stansat ut ur frimärket, kanske för att symbolisera stjärnan som sken där fram till för tusen år sedan. Genialiskt och kul, och enligt Posten första gången ett svenskt frimärke görs med ett hål i.

En skiss av hur en pulsar kan se ut, med sitt stora magnetfält. Gammastrålningen kan komma från de stora rosafärgade områdena (Bild: NASA)

De flesta pulsarer ger ifrån sig en mängd elektromagnetisk strålning, framförallt i radioområdet, i vilket de första pulsarerna upptäcktes i slutet på 60-talet. Yngre pulsarer (som Krabbpulsaren och Velapulsaren) ger också ifrån sig strålning i vanligt, synligt ljus. Men aldrig tidigare har man kunnat se en pulsar som bara ger ifrån sig gammastrålning. Den här pulsaren ligger i en supernovarest som kallas CTA 1, ungefär 4 600 ljusår från Jorden i stjärnbilden Cepheus. Den ”blinkar” ungefär tre gånger per sekund, men Fermi ser bara ungefär en gammafoton i minuten. Genom att titta under lång tid kan man till slut få ihop tillräckligt mycket data för att se att det finns ett regelbundet mönster.

Upptäckten är förstås viktig för pulsarforskare, eftersom man nu måste försöka föra in den här pulsaren i tidigare modeller. Troligen är det så att gammastrålningen kommer från ett större område än radiostrålningen, och pulsaren är vinklad så att vi bara ser gammastrålningen, men inte radiovågorna. Samtidigt visar den att vi nu har tillräckliga medel för att göra detaljerade och relativt exakta observationer i gammaområdet, vilket är väldigt svårt eftersom gammastrålning har en tendens att bara åka rakt igenom de flesta material. Man kan därför inte reflektera gammastrålar i speglar eller liknande, som man gör i ett vanligt teleskop.

Läs mer om Fermi på NASAs engelska sida om teleskopet, eller från den svenska gruppen.