APEX-teleskopet som ligger vid Chajnantor-bergfoten och (till höger) 8 av de planerade 56 ALMA-antennerna.

Jag skriver från det marsianska landskapet uppe på 5015 meters höjd vid berget Chajnantor i chilenska Anderna. Vi har varit här i åtta dagar och stannar ytterligare tre dagar och sköter den svenska observationstiden vid det 12-meter stora APEX-teleskopet. Jag är på plats tillsammans med Mikael Lerner (Onsala) och Nuria Piñol-Ferrer (Stockholm). Bilderna återspeglar några av våra vardagliga aktiviteter här, med målsättningen att observera denna tidsluckas svenska projekt. Vi observerar i tre ungefär åtta-timmars skift och avlöser varandra i tur och ordning. Mera om APEX teleskopet har för övrigt skrivits om i pappersupplagan av popast, av Andreas Lundgren som nu sitter är bredvid mig i teleskopets kontrollrum.
– Det är fysikt krävande att arbeta på så hög höjd men samtidigt mycket spännande och intressant. Man lär sig mycket!, säger Nuria som har just avslutat sitt åtta-timmars pass.

Idag fick vi dessutom besöka ALMA-anläggningen som ligger bara någon kilometer från APEX.
–När man ser ALMA, förstår man varför alla pratar om den. Det är ju bara helt häpnadsväckande, säger Nuria.

Nuria fyller instrumenten LABOCA och SABOCA med flytande kväve och (till höger) framför ALMA-antennerna.

Borta i Chile, 5000 meter över havet på Chajnantorplatån, blickar halvsvenska teleskopet APEX ut mot rymden. APEX har inte den skarpaste synen i världen men det är riktigt bra på att upptäcka skenet från ställen där hutlösa mängder nybakade stjärnor värmer upp kallt stoft långt bort i universum.
Som till exempel när ett gäng astronomer (bland dem svenske APEX-astronomen Andreas Lundgren) höll på att undersöka en avlägsen galaxhop med APEX och till sin förvåning upptäckte att det bakom den låg en galax utöver det vanliga: en stjärnfabrik från när universum bara var en fjärdedel av sin nuvarande ålder. (Som varje kosmologifantast vet betyder ‘långt bort’ också ‘för länge sen’.) Då var det bara att åka över till APEX kusin SMA på Hawaii som tog en superskarp bild på den nya galaxen och avslöjade den som en bisarr kedja av ljusa stjärnbildande moln. Allt pekar på att man ser galaxen genom en så kallad gravitationslins: stora galaxhopen som allt började med fungerar själv som en lins och (om man räknar lite på geometrin) förstorar kedjegalaxen 32 gånger.
Slutsatsen är att APEX upptäckte en galax som bildar motsvarande 5 nya solar per vecka – ja det är mycket – och på ställen som (säger forskarna) faktiskt liknar stjärnfabrikerna här i Vintergatan. Förutom den lilla detaljen, alltså, att de är typ hundra gånger större och skiner 10 miljoner gånger starkare. Hu. Mer om det hela finns hos ESO (pressmeddelandet översatte jag, bara så att ni vet) och i tidskriften Nature.
Att hitta spännande galaxer med galaxhopar är förresten något som även (andra) svenska forskare håller på med. Onsalaastronomerna Daniel Johansson och Cathy Horellou med kollegor hittade nyligen några avlägsna bjässar bakom galxhoparnas superkändis Gevärskulehopen. Ännu har det inte blivit någon pressrelease om det men artikeln finns att läsa hos ArXiv.org

250 minusgrader. Det är temperaturen i de kalla moln som halvsvenska teleskopet APEX har plåtat runt nebulosan RCW 120, 4200 ljusår bort i Skorpionens stjärnbild. APEX ligger på 5000 meters höjd i den supertorra Atacamaöknen i norra Chile, där det gigantiska teleskopet ALMA håller på byggas. Ja, inte långt från där James Bond nyss höll till. Hursomhelst. I den här nebulosan lyser en ung, blå stjärna i mitten och trycker ihop den kalla gasen längre ut så pass att nästa generation stjärnor håller på skapas. APEX har – det här är det fiffiga med att observera i submillimeter-strålning – fångat in det svaga skenet från ‘värmen’ hos de kyliga gasmolnen.

Bilden finns i europeiska sydobservatoriet ESO:s senaste pressrelease. För ovanlighetens skull innehåller meddelandet inga bisarra metaforer, något som ESO ibland drar till med. Som till exempel klassikern från förra veckan, som börjar ‘Den som undrat hur det skulle vara att dyka ner i en bassäng av miljontals avlägsna galaxer med olika former och färger’… Läs hela texten. Om du vågar.