Kan vi tro på BICEP2-forskarnas nya bild av big bang?


Bild: BICEP2
Bevis på gravitationsvågor från universums stora uppblåsning? Polarisationsmönster i bakgrundsstrålningen från BICEP2. Bild: BICEP2-samarbetet

Upptäckten av spår av gravitationsvågor som stämmer överens med inflationsteorin har blivit stora nyheter (läs vårt inlägg från i måndags, SVT, DN).

För första gången har tydliga tecken setts på att kosmos genomgick en knappt greppbar expansion under universums första bråkdel av en sekund. Men kan vi lita på mätningarna från med teleskopet BICEP2 vid sydpolen, och innebär de verkligen en ny bild av big bang? Bland jublet börjar nu mer tveksamma röster höras. Vad ska man tro?

bicep2_abstractÄnnu opublicerad: artikeln som vänt upp och ner på våra idéer om stora smällen.

Forskningsartikeln om upptäckten har ännu inte skickats in till någon vetenskaplig tidskrift. Det är något som för de flesta forskare höjer varningsflaggor, men inte i sig är ett tecken på något fuffens. Det tycker vetenskapsjournalisten Megan Garber, som förklarar varför det blivit så i en artikel i Atlantic Monthly). Även om ingen längre tror på upptäckterna av kall fusion och neutriner som åker snabbare än ljuset, både för tidigt utlysta, offentliggjordes också förra årets upptäckt av higgspartikeln innan artikeln om den hunnits refereegranskats.

Och även om mätningarna inte riktigt håller kommer de att snart att prövas av andra forskare. Sabine Hossenfelder, fysiker och expert på gravitation vid forskningsinstitutet Nordita i Stockholm, tror att eventuell osäkerhet om vad som setts kommer att bli kortlivad.

Foto: Sabine HossenfelderPlanck ger definitivt besked, tror Sabine Hossenfelder.

– För mig verkar resultaten från BICEP2 tillförlitliga, även om risken finns att den statistiska signifikansen sjunker snarare än ökar när man får bättre data. Men jag tror att analysen från Planckteleskopet som väntas senare i år kommer att bekräfta BICEP2. Jag skulle i varje fall bli förvånad om det inte gör det, säger hon till Populär Astronomi.

Andra mätningar av den kosmiska bakgrundsstrålningen planeras både från rymden och från marken, och de behövs för att reda ut tveksamheter i analysen. Vid Universitetet i Oslo, ett starkt fäste för forskning om den kosmiska bakgrundstrålningen, ställer man frågor om BICEP2-forskarna korrekt uppskattat bakgrundsbruset i sina mätningar: läs Jostein Riiser Kristiansens summering på norska och Phil Bulls kommentarer på engelska. Och från England ser kosmologen Peter Coles flera tecken på saker kan vara fel.

En annan som är skeptisk är Neil Turok, forskare i Kanada vars teori om det ekpyrotiska universum – som säger att stora smällen uppstår när multidimensionella membran kolliderar – konkurrerar med inflationen för att förklara hur universum uppstod. De nya mätningarna tycks utesluta hans teori, som inte förutspår de små krusningarna som setts från sydpolen.
– Jag ska citera Carl Sagan och säga ”extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis”, och extraordinära bevis har de inte riktigt ännu, säger han till Physics World.

Sabine Hossenfelder understryker att man inte kan falsifiera en teori, bara göra den mindre trolig. Men hon spår att Turoks teori kommer att ha svårt att hävda sig framöver.

– Den kommer att bli mindre populär än den är redan. Jag är helt säker på att man kan justera den ekpyrotiska modellen så att den passar ihop med mätningarna, och jag är lika säker på att någon kommer att göra det. Det innebär att den strängt taget inte är utesluten, men den blir mindre trolig och så småningom kommer blir folk mindre intresserade av den.

För Sabine Hossenfelder, som forskar om hur gravitation och kvantteorin kan fösas ihop, kan mätningar från BICEP2 och efterföljande experiment ge nya spännande sätt att testa kvantgravitation, även om det är ännu inte riktigt klart hur det ska gå till.
– Mätningarna från BICEP2 är väldigt spännande därför att alla har gått i åratal och gjort förutsägelser om spår efter fossila gravitationsvågor. Nu när vi har data kan vi sälla och sortera bland modellerna.

Inte helt på det klara över vad det här handlar om? Läs då astrofysikern och bloggaren Steinn Sigurðssons fantastiska version med vi människor som myror på en pinne i en stor sjö – som precis listat ut att sjöns vågor kanske berättar om dess kant och kanske andra sjöar som vi aldrig kommer att nå.
Eller så kan den här tecknade förklaringen från Minute Physics göra susen.

Dela

Information och länkar

Gå med och kommentera, hålla reda på det andra har att säga, eller länka från din blogg.


Andra inlägg

Skriv en kommentar

Berätta gärna vad du tycker. Viss HTML-kod är tillåten för formatering.

Läsarkommentarer

När jag gick i gymnasiet i mitten av 60-talet tävlade två teorier om universums uppkomst: Gamows “big bang” och Fred Hoyles “continous creation”. I stället för att diskutera “Beatles eller Stones?” så höll jag och en kamrat på var sin av dessa. 1965 kom Penzias & Wilsons upptäckt av den kosmiska bakgrundsstrålningen, och forskarsamhället utropade “big bang”som segrare. Fred Hoyle ville inte acceptera tanken att universum hade en början och en yttre gräns, vilket förpassade honom till vetenskapshistoriens kuriosakabinett, och enligt vissa bedömare kostade honom ett Nobelpris för andra bidrag han gjort.

Om BICEP2s resultat håller ser det ut som att Hoyle håller på att få rätt vad gäller hans filosofiska invändningar, och detta på en skala han inte kunde drömma om: I stället för att elementarpartiklar kontinuerligt uppstår ur intet i hans “continous creation” så uppstår ständigt hela universa genom inflation, i ett allt som är oändligt i tid och rum..

@Lennart: Om nu inflation bekräftats tycker jag att det är ändå en bit ifrån att säga att multiversum också bekräftats, men det är många som skulle hålla med dig att det är just där vi är – Max Tegmark till exempel, säkert även Andrei Linde. Spännande tider :-)

[…] vid implementationen gentemot M-teorin, varför vidare forskning kring initialtillståndet krävs. http://www.popast.nu/2014/03/kan-vi-tro-pa-bicep2-forskarnas-nya-bild-av-big-bang.html Detta inlägg postades i Energi / teknologi, Filosofi / Teologi den 23 mars, 2014 av Göran […]

Man börjar känna igen mönstret.

Först ett nytt dyrbart instrument som måste användas till något. Helst bevisa/bekräfta Big Bang eller att man är på rätt spår med standard modellen. Sedan kommer Upptäckten. Helt oväntat! Halleluja, fantastiskt, o-t-r-o-liga värden, de är just otroliga. Dvs. inte på minsta vis trovärdiga.

En ”knappt greppbar expansion under universums första bråkdel av en sekund”…”Spår av gravitationsvågor bekräftar universums ofattbara inflation”, skriver exempelvis Robert Cumming, som antar jag, citerar de amerikanska forskarna bakom upptäckten.

Just det. Ofattbara inflation, var ordet. Det går alltså inte att fatta, inte att begripa… Det handlar knappast inte om naturprocesser, om fysik eller kosmologi. Det handlar förmodligen om att vissa inte kan skilja på fiktiv abstrakt matematik och verkligheten, tror jag.

Dramaturgin kräver sedan en presskonferens där någon gammal stofil äntligen får bevisat det HAN alltid sagt.
Sedan är det dags för spekulation om NÄR det ska bli ett Nobelpris.

Det är konstigt att så fort det handlar om universum och kosmologi så tappar många all vett och sans. Det borde ju ringa många klockor med sådana fantasisiffror och uppgifter man ofta kommer med. Med matematik och statistik kan vad som helst bevisas, som bekant.

”Bland jublet börjar nu mer tveksamma röster höras. Vad ska man tro??” skriver Robert Cumming. Ja, vad ska man tro?
Kan någon seriös kosmolog/fysiker svara?

@Åke: Man ska inte tro allt, och forskarna är som bekant oftast jätteglada när en galen teori får förkastas. Ibland – som i det aktuella fallet – kommer observationer som stöder en galen teori (tidigare big bang som nästan alla vant sig vid, nu även inflationsteorin). Det kan visst se ut som alla tappat vett och sans. Men det tyckte nog de flesta också då det bevisades att jorden gick runt solen och inte tvärtom.