Här kommer listan! Utan inbördes rangordning. Klicka på bilderna för att se dem i kontext och större format.

Tycho_Fuglesang_Ven_skafar_500
Under astronomiårets största stjärnfest på Ven i Öresund var Christer Fuglesang på väg till rymdstationen ombord på rymdfärjan Discovery. Mikael Skafar kände historiens vingslag och knöt ihop skandinavisk astronomihistoria med skandinavisk rymdhistoria i denna bild där självaste Tycho Brahe betraktar Discoverys färd över himlen. (Mikael Skafar)

cf_iss020e038016
Längst ut på rymdstationens robotarm flyttar Christer Fuglesang på en i rymden fjäderlätt 800 kilos ammoniaktank. (Foto: NASA)

rutersten_venus2009_2_500
För 400 år sedan var Galilei först att upptäcka att Venus har faser precis som månen. Den bländande aftonstjärnan Venus sågs av många i början av året, bland dem astrofotografen Bengt Rutersten från Stockholm.

heden_Lulin, Regulus and Leo 1 small
Komet! Som från ingenstans kom kometen Lulin med sin gröna svans i våras. Här passerar den under stjärnan Regulus i Lejonets stjärnbild. Längst upp skymtar Vintergatans okända granne pyttegalaxen Leo 1 (Foto: P-M Hedén).

heden_nlc_panorama500
Sommarnatt i Sverige: 80 kilometer upp bildas de mystiska nattlysande molnen och reflekterar solljuset. Den 25 juni täckte de hela himlen, och P-M Hedén fångade hur de såg ut från Vallentuna i denna panoramabild.


Vintergatan i all sin prakt och solsystemets egna glodande zodiakalljus. Amatörastronomen Göte Flodqvist reste till Namibia för att skåda under den slags mörka himlar som är numera sällsynta i Sverige.

klasson_m13
Klothopen M 13, tjugofem tusen ljusår bort, visar upp otaliga stjärnor i olika färger i denna bild som amatörastronomen Mattias Klasson tog i september. I bakgrunden skymtar avlägsna galaxer.


Resterna efter en supernova som small för flera tusen år sedan: Slöjnebulosan. Bilden skapade Mats Olsson av kort tagna under hela fem tillfällen under augusti och september 2009.


Det var Internationella astronomiår och tusentals unga och gamla fick titta genom teleskop för första gången under 100 timmar astronomi i april. Här väcker månkratrar upptäckarglädjen vid det nya AlbaNovateleskopet i Stockholm och Joakim Edsjö fångar ögonblicket.

(Visst har jag missat massor med bra bilder! Kommentera gärna med förslag på egna favoriter, eller bläddra till exempel i Astronets galleri. Dessutom är det egendomligt ont om både proffsforskare och kvinnor bland bildskaparna jag valt ut. Det kan ha att göra med hur pass sent ute jag var med att börja leta bilder, men det är ändå märkligt. Göteborgsastronomen Maria Sundin har erbjudit sig att snyggt lösa problemet genom att bidra med en egen teckning: jag kanske borde tacka ja…)

19 KOMMENTARER

  1. Jag var orolig att du skulle ha glömt Mikael Skafars bild. Men det hade du inte… Kanon! Den är för mig Årets Astronomiska Bild. Tror vår blågule astronaut håller med.
    Ulf R

  2. Även om tävlingen skulle ha gällt ”den bästa svenska astronomibilden någonsin” så skulle jag ha röstat på Skafars foto. Det är sällan man ser en astronomisk bild med så mycket innehåll.

  3. Boken ”Himmelska under” innehåller ett hundratal bilder tagna av svenska astrofotografer under senare år, med korta beledsagande texter. Synd att den boken inte finns, skulle vara perfekt present. Vi får trösta oss med att det ges ut desto fler kokböcker varje år …

  4. Härliga bilder, fantastiskt bra urval! En sak bara, en uppmaning till allmänheten: VÄGRA skriva eller säga ”klothop”. Detta är ett helt felaktiga och vilseledande ord som numera blivit på modet…smaka på det- Klothop…så dumt…en ansamling av klot helt enkelt. Det är väl stjärnor som är samlade mer tätt samman än i en öppen dito? Motsatsen till ”öppen” borde väl vara ”sluten” då..? Sfärisk stjärnhop kanske vore mera korrekt. MVH B Larsson, Insjön

  5. Ordet klothop får dock numera anses vara etablerat i svenska språket. Om man i Nationalencyklopedin slår på klotformig stjärnhop, hänvisas man till klothop:

    http://ne.se/klothop

    Förleden klot syftar ju i detta sammanhang på att objektet som sådant ser ut som ett klot, inte på att det skulle bestå av en samling klot. På analogt sätt består ju en spiralgalax inte av spiraler, utan det handlar om en galax med formen av en spiral.

  6. Skriv in din kommentar här.
    Hans B(engtsson) noterar mängden kokböcker. Ja, när komemr ”Astronomens kokbok”? Låt oss skriva den ihop. Den komemr att finna köpare, jag lovar.
    I Landskrona finns ju krogen Tycho Brahe och där serveras bla följande.
    Oxplanka Tycho Brahe, Tychos Wienerschnitzel, Oxfilé Orion, Pasta Stjärneborg etc .
    Gamle norrlänningen Lundmark gillade ju palt, så där har vi en annan äktsvensk ingång.
    * Boxaren Hubbles råbiff?
    * Zwickys löksoppa?
    * Gösta Gahms nattamacka?
    Banan är (wiener)schnitzlad!
    Ulf R

  7. Det naturliga namnet på en kombinerad astro- och gastronomisk bok vore väl:

    Himmel och pannkaka!

  8. Skriv in din kommentar här.
    Lysande! Jag köper det.”Solens mat” är ju redan upptaget.
    Ulf R

  9. Jodå Hans, jag vet detta mkt. väl att det är ett numera etablerat uttryck, men det känns bara så fel att säga. Det bär mig helt emot och jag kommer aldrig att taga detta vederstyggerliga uttryck i min mun, Basta!…jag ville då kanske retas mä fölk lite också:) Klear Skies

  10. Finns det andra svenska astronomiord som retar? Det vore kul att veta.

    Själv gillar jag ordet klothop och tycker att det är en av de mer lyckade astronomitermer på svenska (gammablixt och kantställd galax är andra favoriter).

  11. Egentligen retar jag mig sällan på några ord. De som i längden slår igenom brukar vara sådana som är enkla att säga, inte kan missuppfattas, osv. Därför var det redan från början dömt att misslyckas när någon språknämnd (om jag minns rätt) bestämde att vi skulle använda uttrycket elektronisk post eller e-post istället för mail, som senare mycket rättmätigt blivit mejl. Televisionsapparat har blivit TV, automobil blev bil, etc.

    Bland astronomiska ord tror jag knappast att djuprymdsobjekt kommer att få något slutligt genombrott, även om jag nu kanske är lite provokativ. Men de som verkligen intensivt observerar sådana objekt brukar säga deep-sky-objekt eller DSO. Djuprymdsobjekt låter i mina öron alltför högtidligt och är för långt. Man tar ut teleskopet för att observera deep-sky, om man är lagd åt det hållet.

    Ett ord som jag har uppfunnit själv är mira, med gemen bokstav i början, som alternativ till Mira-stjärna. Första gången jag använde ”miror” var i en artikel i Den Svenska Almanackan för många år sedan. Sedan dess har jag skrivit om miror många gånger i olika sammanhang, och jag tror att variabelintresserade vant sig vid uttrycket. Det gäller att vara enveten.

  12. Så sant! Djuprymdsobjekt är ett lustigt, högtravande uttryck men det har ju lite av sanning i sig då man ser lite ”djupare” ut i rymden. ”Fältkikare” är också kul liksom ”stjärndiagonal” (”zenitprisma” alltså, vilket också är lite knäppt). ”Gitarrförstärkare” – ett nytt slags byggmaterial kanske? En ny härdlack eller ett kompositmaterial för gitarrhalsar? Någonting i alla fall som gör att en gitarr inte ska gå sönder lika lätt. Va kul det blir när man börjar dissikera språket:)

Comments are closed.