När stjärnor dör, kan de explodera som supernovor eller lite mindre dramatiskt som planetariska nebulosor. I bägge dessa fall, slungas en hel del av stjärnans atmosfär ut i rymden. Den döende stjärnans kollapsande kärna skapar dessutom stora mängder med strålning vilket ytterligare skjuter på den utskickade stjärnvinden. Resultatet blir häftiga vinder kring stjärnan med hastigheter på upp till 80.000 kilometer i timmen.
Pressmeddelande hos Chandra rymdobservatoriet

Myrnebulosan är en av de planetariska nebulosorna som Chandra studerat. I denna bild har man kombinerat både röntgenstrålning (i blått) och synligt ljus. (Bild: NASA/CXC/RIT/J.Kastner)