Bekräftat: vattenspår på Mars var tecken på torka


Landskapet på Mars ser ju alldeles utomjordiskt ut. Men ibland känner man ändå igen sig i bilderna från sonden MRO och strövaren Curiosity. Kan Mars och jorden vara så annorlunda egentligen?
Bäckraviner, torra fåror i Mars bergssluttningar, har fascinerat planetvetare ända sedan bildflödet från sonder som Mars Reconnaissance Orbiter, MRO, började år 2006.
De påminner om raviner på jorden där vatten forsar, ibland eller alltid, och ristar ut mönster i stenar, grus och jordmån. Kunde de marsianska ravinerna också bero på vatten som ännu dyker upp i flytande form på Mars? Kunde vattnet i sin tur innebära hopp om liv?

Bild: NASA/JPL-Caltech/Univ. of Arizona
Torrt förvandlingsnummer: bäckraviner på Mars skapas av torris, inte bäckar. (Bild: NASA/JPL-Caltech/Univ. of Arizona)

Tyvärr inte, säger en ny studie som publicerades i tidsriften Icarus majnummer.
Ett amerikanskt forskarlag lett av geologen Colin Dundas har detaljstuderat bilder från MRO. Forskarna kunde följa hur ravinernas utseenden förändrades med tid. De började ana ett mönster som inte hade med vatten att göra, utan med koldioxid, CO2.
Bäckravinerna bytte skepnad inte under sommaren, då vattenis i gruskorn hade kunnat smälta. Istället ändrades deras utseenden under vintern då temperaturen var tillräckligt låg för att kolsyrefrost eller torris bildas.
– Så sent som för fem år sedan trodde jag att ravinerna på Mars pekade på aktivitet hos flytande vatten. Vi fick sedan in långt fler observationer, och när vi började se mer aktivitet och få kläm på när fårorna bildades och förändrades kunde vi också se att aktiviteten sker på vintern, säger Colin Dundas i NASA:s pressmeddelande.
Situationen är ännu mer deprimerande för den som hoppas på vatten. Forskarna tror att koldioxid, som det finns gott om på Mars, kan förklara fårornas förändringar långt tillbaka i tiden. Vatten behövs bara inte för att förklara hur Mars bergsluttningar ser ut, och annat bevis för flytande vatten saknas också.

Bild: NASA/JPL/UofA for HiRISEUng krater på Mars med ett blött förflutna. (Bild: NASA/JPL/UofA for HiRISE)

Det låter såklart trist. Inget vatten finns längre att hålla eventuella marsianer vid liv.
När försvann då vattnet från Mars yta? Hur pass nyligen kan det ha runnit vatten där? I våras kom den svenska marsvetaren Andreas Johnsson med kollegor med ett fynd som tyder på att det trots allt inte var så länge sedan.
I en namnlös krater (se bilden intill) hittade de former i MRO:s satellitbilder som de kände igen från miljöer på Svalbard, saker som bara vatten hade kunnat skapa. Men kratern själv är ny, och skapades uppskattningsvis så sent som för 200 000 år sedan.
– Det troligaste är att vattnet kommit från snösmältning, då förhållandena för snö varit gynnsamma. Detta kan ha skett eftersom Mars polaxel lutade mer då än den gör idag, säger Andreas Johnsson i pressmeddelandet från Göteborgs universitet. Forskningsartikeln hittar du här.

Trött på nyhetstorka och torka i nyheterna? Solsystemets motsvarighet till glassbilen, kometerna, är tacksamt aktuella.
Se upp under veckan som kommer för nya spännande bilder från sonden Rosetta. Den 6 augusti kommer hon fram till kometen C-G:s märkliga kärna, som vi rapporterade förra veckan (för det senaste, följ Rosetta-bloggen och Solsystemets historia).
Sedan i oktober är det sedan Mars tur för ett rekordnära kometbesök då kometen Siding Spring kommer förbi den 19, dagen efter Astronomins dag och natt. Denna gång blir det ingen kraschlandning men enligt det senaste från NASA:s rymdsond Swift bär kometen på massor med vatten.

Läs våra tidigare rapporter om bäckraviner och vatten på Mars: från 2011, 2007 och 2006, samt vår intervju med Andreas Johnsson från 2010.

Dela

Rosettas första otroliga bilder på en ”mycket märklig” kometkärna


ESA:s sond Rosetta har tagit en spektakulär animerad bild av kärnan i kometen som kallas Chury, 67P, C-G eller kort och gott 67P/Churyumov-Gerasimenko. Rosetta tog bilderna 12000 kilometer från målet, närmare än jordens geostationära satelliter, och den 6 augusti är den framme. Men ESA får nu kritik från rymdentusiaster för att sondens bilder inte görs tillgängliga för allmänheten i realtid.

Bild: ESA/Rosetta/MPS for OSIRIS Team MPS/UPD/LAM/IAA/SSO/INTA/UPM/DASP/IDA
Så snurrade kometkärnan under 12 timmar den 14 juli. Rosettas första rörliga bild på himlakroppen som den kommer att sällskapa med under resten av 2014. (Bild: ESA/Rosetta/MPS för OSIRIS-teamet, MPS/UPD/LAM/IAA/SSO/ INTA/UPM/DASP/IDA; DLR har de enskilda bilderna)

De nya bilderna visar upp kometkärnan, målet för 10 års rymdfärd. Snart ska Rosetta få kartlägga den mystiska himlakroppen från en bana bara 100 kilometer över ytan. I november skickas landaren Philae ner och mänsklighetens första kometlandning blir ett faktum. Rosetta åker sedan med kometen in mot solen. Allt medan ytan värms upp kommer både kometforskare – bland dem de svenska teamen i Uppsala och Kiruna – och allmänheten få upptäcka helt nya saker om hur kometer funkar.

Kometer är rester från solsystemets början. De bär på is och grus som lossnar när kärnans yta värms upp av solen. Is, gas, grus och stoft bildar en vidsträckt koma runt kärnan. Tack vare solvinden bildas en miljoner kilometer lång svans.

Kärnan hos Chury påminner om en gummianka, eller kanske ett stentroll. Extremt konstig, kan tyckas, men det är inte första gången som en så oplanetlik syn möter en kometsond.

Montage: Emily LakdawallaDet nya stentrollet är lika stor som som kometen Wild 2 (nedan t h) och mindre än Halley (ovan t v). Kometkärnors olika utseende enligt flera rymdsonder. Montage: Emily Lakdawalla

Kometen 67P/C-G är den åttonde som fått besök av en rymdsond från jorden. Dessa förbiflygningar har visat att kometkärnor kan se mycket olika ut. De behöver definitivt inte vara runda. Ett exempel är komet Hartley 2 som ser ut som en jordnöt. Kometen Halleys kärna har också två lober.

Forskare misstänker att många kometkärnor bara är löst sammansatta samlingar av stenblock och grus. Kometkärnan kan ha skapats såhär när två mindre kroppar helt sakta kolliderade, för kanske miljarder år sedan när solsystemet var ungt.

Andra tror att det är kometens egna utbrott av aktivitet, fysiska slitningar och tyngdkraftens påverkan som skapar olika utseenden. Chury har kanske sett såhär ut länge – eller så är formen resultatet av den senaste i en lång rad förvandlingar.

Hans Rickman och Björn Davidsson vid Uppsala universitet är en av teamet bakom bilderna, som tagits med Rosettas ena kamera OSIRIS. Vi tog kontakt med Hans och Björn precis när de nya bilderna hade släppts.

– Jämfört med dem man tidigare har sett är det här en mycket märklig kometkärna. Den är uppenbarligen sammansatt av minst två delar av jämförbara storlekar. Även om tidigare avbildade kärnor kan ha samma natur, så är det här första gången som dubbelstrukturen framträder riktigt tydligt, säger Hans Rickman.

Vad säger då kometernas jordnötter, potatisar och gummiankor till kärnor om deras ursprung och framtid? Hans Rickman och Björn Davidsson är överens om att det är det för tidigt att svara på.

– Det är just vad vi diskuterar, och som vi hoppas att våra bilder – och allt annat från Rosetta-äventyret – till slut ska kunna besvara. Fast som vanligt kommer säkert nya frågor också att ställas, säger Hans Rickman.

Bild: ESAI november kommer Rosettas landare ner på kometkärnans yta. (Bild: ESA/C. Carreau)

Bilderna läcktes på nätet redan för några dagar sedan på den franska rymdstyrelsen CNES hemsida, i ett nyhetsinslag som nu tagits bort. Detta ledde till klagomål från rymdentusiaster – se tyska amatörernas öppna brev – över att ESA inte släpper obehandlade bilder från Rosetta till allmänheten i realtid. Andra rymdprojekt, som NASA:s Cassini och Curiosity, är frikostiga med sina bilder. ESA svarade på sin Rosetta-blogg att den restriktiva bildpolicyn finns för att forskarteamen, bland dem Hans och Björn, får första tjing. Forskarna som arbetat med sondens instrument, i vissa fall i decennier, får därmed företräde till de största upptäckterna.

– Vi i OSIRIS-teamet är mycket begeistrade över vad våra bilder och filmer tycks visa – och upprörda över att de har läckts till media under loppet av våra interna diskussioner, säger Hans Rickman.

Diskussion om ESA:s bildpolicyn lär fortsätta. Men det kommer också spänningen nu när Rosetta kommer nära inpå kometkärnan som nu blir solsystemets nyaste superkändis.

Läs mer om bilderna på ESA:s Rosetta-blogg och hos DLR. Läs också artikeln om Rosetta i Populär Astronomi 2014/1 eller läs vår specialbilaga om Rosetta. Rapporter direkt från kometforskningsfronten får du på Björn Davidssons blogg Solsystemets historia – nu med ett nyttigt sakta i backarna-inlägg om de nya bilderna.

Exoplaneter får officiella namn – och just dina förslag efterlyses


Planeter runt andra stjärnor ska äntligen få riktiga namn. För att göra det ordnas en global uttagning som koordineras av den Internationella astronomiska unionen – tillsammans med det populära medborgarvetenskapliga projektet Zooniverse.
Dessutom får amatörastronomer och andra rymdfans en nyckelroll i processen.
Men initiativet är kontroversiellt och redan har dömts ut som ”elitistiskt” av Alan Stern, vd för Uwingu, ett amerikanskt företag som använt planetnamngivning för att samla in pengar till forskningen.

Bild: ESO/M. Kornmesser/N. Risinger
Vad ska de häftigaste heta jupitrar heta? Nu efterlyser astronomer allmänhetens bästa förslag till planetnamn. Bild: ESO/M. Kornmesser/N. Risinger

Astronomer känner nu till över 1700 planeter som kretsar kring andra stjärnor än solen. Den första, 51 Pegasi b, upptäcktes av schweiziska forskare år 1995. Ännu fler planetupptäckter väntar på att bekräftas, de flesta fynd gjorda med NASA:s framgångsrika rymdteleskop Kepler. Ute i vår galax Vintergatan finns uppskattningsvis minst lika många planeter som stjärnor.

Alla dessa planeter har fått beteckningar av astronomerna som upptäckt dem, enligt ett system som är enkelt men lite fantasilöst. Planeten får värdstjärnans katalognamn plus en liten bokstav, b, c, d och så vidare. Det betyder att fascinerande nya världar som vänt upp och ner på våra föreställningar har namn som HR 40307 c och WASP-12 b.

Nu vill IAU, med generalsekreteraren Thierry Montmerle i spetsen, att det ska bli ändring på det. Lagom till unionens generalförsamling i Honolulu, Hawaii, i augusti 2015 ska namn för ett par tiotal planeter väljas ut.

Läs om projektet hos IAU eller gå direkt till hemsidan NameExoWorlds.org

De nya planetnamnen väljs ut på ett skapligt demokratiskt sätt. IAU blev av med en hel del förtroende, framför allt i USA, när man 2006 röstade bort Pluto som planet. Det nya projektet känns till skillnad både positivt och modernt.

Föreningar och andra sammanslutningar av astronomi-intresserade som registreras hos IAU kan föreslå namn för planeter i en långlista på 305 stycken. Värdstjärnorna som saknar egennamn får också döpas. Sedan blir det en offentlig omröstning om namnen och vemsomhelst kan delta. Enligt reglerna får du bland annat inte döpa en planet efter din katt. Uwingus namntävling har kritiserats för att fåniga namn får lätt genomslag. Enligt Uwingu heter den närmaste exoplaneten till jorden Albertus Alauda efter en nominerarens framlidne farfar Albert Lark (alaudus är lärka på latin), istället för Alfa Centauri B b.

Bild: Geminiteleskopet/Christian Marois, NRC CanadaLjusprick som kan få nytt namn: planeten Beta Pictoris b. (Bild: Geminiteleskopet/Christian Marois, NRC Canada)

Just planeten runt Alfa Centauri upptäcktes för sent för att vara med på IAU:s långlista, som bara ska innehålla väl etablerade planeter. På listan finns en hel del spännande ställen som nu kan få roligare namn. De bäst studerade heta Jupitrar, HD 209458b och HD 189733b, till exempel. De mystiska planeterna som upptäcktes runt pulsaren B1257+12, redan före 51 Pegasi, är med. System med flera planeter, som HR 8799 b, c och d, upptäckt med direkt avbildning, och de fem planeterna hos 55 Cancri är med. År 2010 blev just HR 8799c den första exoplanet med ett uppmätt spektrum tack vare svenska astronomerna Carolina Bergfors och Markus Janson. Den närliggade stjärnan Beta Pictoris, känd inte bara för sin planet utan även för stoftskivan som detaljstuderats av stockholmsastronomen Alexis Brandeker, kan få ett nytt namn.

Med på listan är också aktuella Gliese 581d. Planeten hyllades tidigare som en av de närmaste beboeliga planeter, men som enligt en forskningsartikel i veckans Science troligen inte finns alls. Den omstridda planeten Fomalhaut b kan också få ett namn trots att dess existens ifrågasatts.

Vad tycker jag? Låt tävligen och kontroverserna börja! Svenska Astronomiska Sällskapet och Populär Astronomi lovar att göra vårt bästa för att svenska astronomifans kan delta och påverka. Astronomins dag och natt den 18 oktober infaller dessutom mitt under nomineringstiden. Ett namn med rötter i Sverige på en exoplanet någonstans, det måste vi kunna ordna.

Läs vårt tidigare inlägg om exoplanetnamn Vem får döpa planeterna?.

Solens högsta uv-strålning någonsin uppmättes i Sydamerika


Forskarna åkte till bergskedjan Anderna i Sydamerika för att undersöka miljöer som liknar Mars. Istället de gjorde en skrämmande upptäckt om jorden.

Foto: Nathalie CabrolFarligast i solen? På vulkanen Licancabur uppmättes rekordstark uv-strålning. (Foto: Nathalie Cabrol)

Nathalie Cabrol, astrobiolog vid SETI-institutet och NASA:s Ames-institut i USA, ledde teamet som nu publicerat sina resultat. Mätningar gjordes för drygt 10 år sedan på en vulkantopp i Bolivia, inte långt ifrån teleskopen ALMA och APEX i norra Chile. Där registrerade forskarnas ljusmätare mer uv-strålning än som någonsin uppmätts vid jordens yta.

Idag strålar solen över större delar av Sverige. Enligt SMHI:s uv-prognos når uv-index som högst cirka 7. Men den 29 december 2003 på vulkanen Licancabur uppmättes ett uv-index på 43.

– Du vill verkligen inte vara ute när index når 30 eller 40, säger Cabrol i pressmeddelandet från SETI-institutet.

Ozon i atmosfären skyddar oss från uv-strålning från solen. Ozonlagren över Antarktis och Arktis, som tidigare hotades, har återhämtat sig under de senaste decennierna. Men i tropikerna – där Cabrols mätningar gjordes – fortsätter ozonet att minska. Det visar mätningar från bland annat den svenska satelliten Odin visar att. När ozonhalten tillfälligt minskar extra mycket ökar faran för människor som bor i dessa områden.

Solens aktivitet kan också ha spelat en roll i att höja uv-strålningen extra mycket, tror forskarna. År 2003-2004 var vi inne på ett solmaximum. Solfläckar och solstormar var många. Kort före mätningarna i Sydamerika inträffade halloweenstormen som slog ut delar av kraftnätet i Malmö i slutet av oktober 2003, och fler solstormar uppmättes under säsongen som följde.

Just nu är vi också inne på ett solmaximum – de kommer med cirka 11 års mellanrum – men solen är bara hälften så aktiv som den var när Grekland och Portugal avgjorde fotbolls-EM i juli 2004. Dramatiska solutbrott inträffar ändå. Om det vittnar bilderna som släpps regelbundet från solsatelliter som NASA:s SDO (se de senaste solutbrott här eller följ svenska solnördsbloggen Rymdväder).

Bild: NASA
Solaktivitet bidrar också till uv-strålningen, men årets solmaximum tycks vara svagare än de senaste två. (Bild: NASA)

För framtidens astronauter på väg till Mars är det främst mer kortvågig strälning än uv, och kosmiska partiklar, som hotar hälsan. Väl på Marsytan är faran hanterlig, enligt mätningar från strövaren Curiosity (mer hos NASA).

Mätningarna från vulkantoppen manar ändå till eftertanke, menar astrobiologen Nathalie Cabrol. Hög uv-strålning är på många sätt skadlig för liv på jorden, och ett uv-index på 43 kan jämföras med hur det var på Mars när planeten ännu var ung.

Strålsäkerhetsmyndigheten har information om uv-ljus och hur det påverkar huden. Vill du hålla koll på solaktivitet? Läs hur du säkert kan se solfläckar genom att projicera solen på ett papper.

Livesändning: Keckteleskopet observerar Vintergatans stora svarta hål


Molnet G2 håller på att runda det supertunga svarta hålet i Vintergatans mitt. Den prisbelönade astronomen Andrea Ghez och hennes team är ett av de forskarlag som studerar händelsen, och idag sände forskarna live från Keckteleskopen på Hawaii. Du kan se sändningen här eller på Youtube:

De observationerna som nu görs kan berätta mer om vad som händer just nu kring det supertunga svarta hålet, 26 000 ljusår bort. Mysteriet om G2:s identitet – molnlik stjärna eller stjärnlikt moln? – kan få en lösning.
– Något enkelt moln är det inte. Idag är vi övertygade om att det är en stjärna, sa Andrea Ghez under sändningen idag.

Foto: W M Keck Observatory

Läs det vi tidigare skrivit om G2: Vad händer med molnet G2 som skulle slukas av Vintergatans stora svarta hål? och Störtar mot supertunga svarta hålet: 5 saker du behöver veta om molnet G2
Mer om livesändningen finns hos Keckteleskopen.

Flera inlägg

Röda jättar skapade fluoret i din tandkräm


Tätaste trion av supertunga svarta hål upptäckt


Mörk materia-drottning Katie Freese till Stockholm


Fråga PopAst: Vad händer med molnet G2 som skulle slukas av Vintergatans stora svarta hål?


Se Jupiter från Sverige: sju amatörer återskapar Voyagers historiska filmsnutt


Så skådar du solens fläckar – projicera lätt med papper och kikare


Megajord: Kepler-10c är den första planeten i sitt slag


Vetenskap och drömmar: om månhuset, kall fusion och Andromedas gammablixt


Fuglesang leder när Rymdsverige siktar på EU:s forskningsmiljarder


Giraff-stjärnfall: Så ser du det nya meteorregnet maj-camelopardaliderna


Populär Astronomi

är Sveriges ledande populärvetenskapliga tidskrift inom astronomi och rymdfart. Den utkommer i pappersform fyra gånger om året, i början av månaderna mars, juni, september och december. Den kan köpas i välsorterade butiker, som till exempel PressStop, men säkrast är alltid att prenumerera.

Facebook logoTwitter logo

Har du sett de vackra, märkliga molnen om natten i sommar? Läs våra artiklar om nattlysande moln eller titta på P-M Hedéns bilder på nattlysande molnen. Högt på himlen är stjärnan Vega den första som tittar fram om natten. Före soluppgången lyser planeten Venus klart i nordost.
Populär Astronomi nr 2014/2 finns ute i butikerna: beställ hos Tidningskungen eller läs mer om att prenumerera.

Senaste numret

Storm på Saturnus! Populär Astronomi nr 1 2014
Annons: Astro Sweden
Astronomisk ungdom

PopAst på Twitter

Nyhetsarkiv