Hubbles nya unika upptäckt: Samma supernova på 4 ställen


Einsteins teorier gör att till synes omöjliga saker blir möjliga. Har du sett filmen Interstellar så vet du vad jag menar. Nu har Hubbleteleskopet upptäckt en stjärna som exploderar och som just nu syns på fyra olika ställen på himlen.
Det är något som astronomer längtat efter men som aldrig hittills setts.

Bild: NASA/ESA/M. Postman STScI/CLASH team; P. Kelly m. fl 2014
Bakom de otaliga galaxer i galaxhopen MACS J1149 ligger andra galaxer, och i en av dem syns just nu en supernova – på fyra olika ställen.

Det är första gången som bilder tagits på samma supernovaexplosion setts på flera ställen på himlen. Supernovan ligger bakom en tung galax som fungerar som en lins. Ljuset från smällen tar olika vägar genom galaxen och sedan fortsätter genom rymden till jorden.
Supernovaljuset har tagit drygt 9 miljarder år att nå oss, men tack vare de lite olika färdvägarna så har supernovan kommit olika långt i sin utveckling på de fyra olika ställen på himlen som den syns.
Galaxen som leker lins ligger cirka 5 miljarder ljusår från jorden.
Upptäckarna meddelade upptäckten i ett Astronomer’s Telegram den 21 november, och nu finns även en forskningsartikel på ArXiv.org (ännu inte refereegranskad).
Andra forskare har redan försökt uppskatta vilka delar av supernovans liv som vi nu får inblick i. De kommer fram till olika siffror, men det kan vara mellan en vecka och 7 veckor mellan ljusprickarna. Klart är att supernovan ser ut att lysa kanske 10-20 gånger starkare än annars tack vare linsen framför den.
Upptäckten öppnar upp för spännande möjligheter. Dels kan man kartlägga linsgalaxens osynliga mörka materia – en möjlighet som stockholmsastronomer som Ariel Goobar och Teresa Riehm undersökt i detalj. Dels kan man uppskatta universums ålder enligt en metod som föreslogs av den norske astronomen Sjur Refsdal redan 1964. Upptäckarteamet har hyllat honom genom att ge supernovan smeknamnet ”SN Refsdal”, något som uppmärksammats i Norge.
Supernovan upptäcktes i bilder som tagits av rymdteleskopet Hubble inom ramarna för projektet Frontier Fields, som går ut på att ta extremt djupa bilder av galaxhopar, fyllda till bredden av galaxer och mörk materia, där chanserna är stora att tack vare just sådana här gravitationslinser få syn på ännu mer avlägsna källor.
Mest spejsat av allt? Enligt forskarna som analyserat linsen kan supernovans ljus tagit andra omvägar hit än vad som setts hittills. En ny ljuspunkt kanske kommer att kunna dyka upp om cirka tre år, och en annan kan redan ha kommit och gått för 13-18 år sedan.
Ett tonårsliv – lång tid för dig kanske, men kanske inte för supernovaljus som färdats genom rymden i nio miljarder år.

Dela

Philae studsade ner, gjorde upptäckter och gick i ide


Kometsonden Rosettas landare har avslutat sitt uppdrag – men kanske kan återuppväckas nästa vår. Under helgen tog kraften i landarens Philaes batteri slut och den gick i ide. Kometen Churyumov-Gerasimenkos bana tar den dock allt närmare solen så hoppet finns om att kanske kunna åter ladda Philaes batterier med solkraft under våren eller sommaren 2015.

Bild: ESA/Rosetta/MPS for OSIRIS Team MPS/UPD/LAM/IAA/SSO/INTA/UPM/DASP/IDA
Första studset mot kometens hårda isyta fångades på bild från Rosetta. Bild: ESA/Rosetta/MPS för OSIRIS-teamet MPS/UPD/LAM/IAA/SSO/INTA/UPM/DASP/IDA

Philae lyckades dock utföra hela sitt vetenskapliga program, och några tidiga resultat meddelades igår i ett pressmeddelande från den tyska rymdstyrelsen DLR. Philaes intrument MUPUS och SESAME gjorde spännande mätningar av ytan under landningsplatsen. Under ett 10-20 centimeter tjockt lager av damm är kometens skal överraskande hårt, och innehåller stora mängder vattenis, visade mätningarna som ESA nu rapporterar om.
– Isskorpan som hittades under ett lager av damm vid den första landningsplatsen var överraskande styv, säger Klaus Seidensticker vid DLR:s Institut för planetforskning.
Bland mätdata kan finnas ännu mer spännande upptäckter. Med instrumentet COSAC har Philae enligt DLR upptäckt spår av organiska molekyler, men forskarna har ännu inte avslöjat vilka. COSAC ska kunna mäta upp egenskaper hos relativt stora molekyler som kan ge ny kunskap om hur liv uppstår.
Med den första landningsplatsen menas stället på kometen där Philae studsade dramatiskt under landningen den 12 november. Nu visar nya högupplösta bilder från kameran OSIRIS, tagna från Rosetta-sonden, nya ledtrådar i gåtan om var Philaes klippiga landningsplats egentligen ligger.
Bilderna visar hur Philaes kropp och tre ben glänser i solljuset på flera olika ställen under sitt första studs, som kastade den en kilometer upp ovan ytan.
– Vi försöker fortfarande lista ut var landare befinner sig någonstans, skriver Björn Davidsson i ett nytt inlägg på bloggen Solsystemets historia.

Bild: ESA / Rosetta / NavCam / Emily Lakdawalla
Philaes sista kända läge på kometkärnans huvud, strax efter stora studset. Var landaren nu befinner sig är inte känt, bara att det är en plats inklämd bland klippor där den får allt för lite sol varje dag för att kunna ladda sina batterier. Bild: ESA / Rosetta / NavCam / Emily Lakdawalla

Första bilderna på kometens yta från Rosettas landare Philae – jobbar järnet medan den har kraft kvar


Bild: ESA/Rosetta/Philae/CIVA
Landaren Philae ena fot syns nedan till vänster. Bilden är egentligen inte kvadratisk: den har skapats av två exponeringar som inte täcker hela fältet. (Bild: ESA/Rosetta/Philae/ÇIVA)

Under onsdagen den 12 november 2014 lyckades ESA:s Rosetta-projekt landa på en komet. Nu står landaren Philae på badanke-formade kometen 67P, aka C-G, aka Churyumov-Gerasimenko – relativt stadigt i alla fall. Philae studsade två gånger under landningen, efter första studset tog det hela två timmar att sakta in igen.
Harpunerna som skulle fästa landaren vid kometytan fungerade inte, men dataströmmen från Philae och dess instrument bekräftar att den inte rör sig.

Samtliga Philaes instrument skickar tillbaka data, bland dem panoramakameran ÇIVA, som tog bilden ovan. Fler bilder kom under en presskonferens kl 14:00 svensk tid: ESA har bilderna här. Under en presskonferens kl 12 på torsdagen ordnad av franska rymdstyrelsen CNES (kan ses på Youtube) kom det fram att landaren kan finnas cirka en kilometer från där den skulle landat, och på en plats som är sämre belyst än man räknat med, troligen en brant backe. Philaes livslängd blir förmodligen kortare än väntat, men redan nu konstaterar forskarna att uppemot 80-90 procent av allt man planerade att kunna uppnå med landaren.

Philaes solpaneler fungerar, den får uppskattningsvis bara 1,5 soltimmar per 12-timmarsdygn på landningsplatsen: det innebär att batterierna kommer att snabbt ta slut, kanske så tidigt som under lördagen. För att maximalt utnyttja den tiden som finns har samtliga instrument har aktiverats, inklusive de två som tidigare inte slogs på för att försäkra att de inte äventyrar Philaes stabilitet. Enligt Valentina Lommatsch vid tyska DLR undersökte man under fredagen möjligheter för att få ett bättre läge och mer soltimmar.
– Just nu slänger vi runt olika idéer, säger hon.
Framöver kan det finnas möjligheten att återuppväcka Philae när kometen kommer närmare solen och mer kraft från solpanelerna går att hämta.
– Det ser lite illa ut, men vi kan alltid hoppas, säger Lommatsch.

Rosettas kamera Osiris fortsätter att ta bilder på kometytan i ett försök att se landarens nuvarande plats, berättade Holger Csierks, projektledare för Osiris. Men man letar också i bilder från igår där Philae kan ha fångats medan den studsade mellan den ursprungliga landningsplatsen och dess nuvarande, ännu okända, läge.

Studsningen gjorde att landaren fick oväntade mätdata om kometens magnetfält, berättade Rosettas projektledare Matt Taylor under fredagens online-konferens hos ESA. Han passade också på att be om ursäkt för den skjorta som han hade på sig under onsdagen.

ESA/Philae/CIVA
Philae tittar ut bortom sin ena fot (det ljusa föremålet längst ner) mot en vägg av stenar, kanske några meter bort. Bild: ESA/Rosetta/Philae/ÇIVA

Grundbild: ESA/OSIRISRadarmätningar pekar ut vart Philae studsade (kvadraten) – och nu letar Rosettas delvis svenska kamera Osiris efter tecken på landarens läge. (Bakgrundsbild: ESA/Rosetta/MPS for OSIRIS Team MPS/UPD/LAM/IAA/SSO/INTA/UPM/DASP/IDA)

Radardata från instrumentet Consert visar att Philae hoppade flera hundra meter efter sin första studs, över en kraterliknande struktur till nuvarande landningsplatsen, berättade forskarchefen Stephan Ulamec under ESA:s presskonferens. Philae står på två av tre ben men någorlunda upprätt. Man hoppas kunna justera positionen med hjälp av Philaes rörliga experimentdelar.

Kometytan då? Kameran Rolis visar en yta där stenar, grus och damm i olika storlekar alla finns representerade – bilden finns i gårdagens inlägg. Dammet ser också ut ge ett föränderligt landskap, med damm som antingen hopar sig eller slits bort.

ESA:s presskonferens ser du direkt härifrån. Ser detta konstigt ut prova istället new.livestream.com/ESA/cometlanding.

Läs vårt inlägg från igår med rapporter från landningen och bilder och filmer från Rosetta.

Rosetta-äventyrets höjdpunkt: nu landar vi på kometen!


Rosettas landare Philae är nu på plats på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko.

ESA:s livesändning från onsdagen ser du direkt härifrån. Ser detta konstigt ut prova istället new.livestream.com/ESA/cometlanding.

Bild: ESA/ROLIS/Philae/DLR (tror vi)Sekunder före landningen tog Philaes kamera Rolis den här bilden på kometens yta. (Bild: ESA/Rosetta/Philae/ROLIS/DLR)
Bild: ESA/CNES/ROLISPhilaes ena kameran ROLIS tittar ner mot kometytan under nedfärden från Rosetta. (Bild: ESA/CNES/ROLIS)
Foto: ESAJubel i ESA:s kontrollrum i Darmstadt.
Bild:  ESA/Rosetta/MPS for OSIRIS Team MPS/UPD/LAM/IAA/SSO/INTA/UPM/DASP/IDAPhilae på väg ner.

Uppdaterat: Philae har landat! Några minuter efter kl 17 svensk tid den 12 november 2014 kom beskedet: signaler hade tagits emot från kometens yta. Landningen var tydligen mjuk men komplicerades av att Philaes justeringsmotorer strulat. Harpunerna som skulle förankra landaren avfyrades inte på rätt sätt, vilket gör att den får klara sig med bara isskruvar – man vet alltså inte riktigt vet hur väl Philae sitter. Mätningar med instrumentet ROMAP visar också att Philae studsade två gånger innan den satt fast. Bilder togs efter landningen men visade sig ha svarta ränder på – oklart varför. Till höger, bilden som Rosettas kamera Osiris tog under nedfärden och en bild som ännu inte är officiell men som ska visa marken under nedfärdens sista sekunder. Philaes ena kamera ÇIVA tog också en bild på moderskeppet. Läs Emily Lakdawallas rapport om landningen.

Bild: ESA/Rosetta/Philae/CIVADet var landaren Philae som tog Rosettas spektakulära självporträtt med kometen i bakgrunden. (Bild: ESA/Rosetta/Philae/CIVA)

Tänk att få åka med på en komet! Att uppleva på plats när den värms upp av solen och skapar, ur gammalt grus och is, en mäktig svans som sträcker sig miljontals kilometer i rymden.

Tänk att få stå där och titta ut. Tänk att få gräva ner, känna och smaka och upptäcka vad är det egentligen man står på, en naturlig rymdfarkost från solsystemets ungdom för 4,5 miljarder år sedan.

Tänk att få ta en selfie och skicka hem till jorden.

På onsdag 12 november släpper sonden Rosetta ner landaren Philae och det blir nästan som vi också är där. På kvällen ska vi – om den extremt vågade landningsmanövern lyckas – för första gången få bilder direkt från en komets yta. Sedan under månaderna som följer ska Philae gräva, baka, mäta och fota ännu mer, allt medan kometen Churyumov-Gerasimenko kommer närmare solen och blir allt mer aktiv.

ESA har en tidtabell över allt som händer, alla kritiska rymdmanövrar och alla tidpunkter då kritiska beslut ska tas utifrån signaler som färdats 30 ljusminuter från kometen till jorden.

Du kan såklart följa dramatiken på nätet. Allt sänds live på ESA:s hemsida eller direkt på ESA:s Livestream-flöde CometLanding. Och nördarnas favoritserie Xkcd uppdaterar under hela dagen med seriebilder på xkcd.com/1446.

Hur ska man ladda för ett sådant historiskt ögonblick? Först kan man titta på ESA:s underbara tecknade trailer för landningen – här finns den:

– eller om du föredrar science fiction-fantasy så kolla istället den märkliga men mäktiga kortfilmen Ambition.
Sedan kan du drömma sig bort till den 4 kilometer lång snurrande badankan i rymden som blir hem till lilla Philae. Från och med nu och långt in i vår och kometens gemensamma framtid. Här kommer några av mina favoritbilder från Rosettas två kameror.

Bild: ESA/Rosetta/NAVCAM, CC BY-SA 3.0 IGO
Utblåsning pågår: från badankekometens nacke släpps gas och damm ut i rymden.

Bild: ESA/Rosetta/MPS for OSIRIS Team MPS/UPD/LAM/IAA/SSO/INTA/UPM/DASP/IDA
Nästan inga kratrar. Ytan tros vara täckt av damm, men hur pass mjukt den är vet vi först när Philae landar.

Bild: ESA/Rosetta/NAVCAM, CC BY-SA 3.0 IGO

Bild: ESA/Rosetta/NAVCAM, CC BY-SA 3.0 IGO

Bild: ESA/Rosetta/NAVCAM, CC BY-SA 3.0 IGO
Stora stenar kastar långa skuggor.

Bild:  ESA/Rosetta/MPS for OSIRIS Team MPS/UPD/LAM/IAA/SSO/INTA/UPM/DASP/IDA
Stället på kometen där Philae ska landa har döpts till Agilkia. Hela bilden visar ett område bara en kilometer tvärsöver. (Bilder: ESA/Rosetta/NAVCAM och ESA/Rosetta/MPS for OSIRIS Team MPS/UPD/LAM/IAA/SSO/INTA/UPM/DASP/IDA)

För mer bra läsning om Rosettas stora vecka, se Ulf Törnbergs artikel i Sydsvenskan och Rymdkanalens alla filmer och intervjuer om Rosetta. Läs också Anna Davours artikel om Rosetta i Populär Astronomi 2014/1 eller läs vår Rosetta-bilaga från våren 2014.

Ett solsystem föds: allt om ALMA:s otroliga nya bild


När astronomer undrar varför vi finns här på jorden riktar de blicken mot stjärnorna – och mot unga stjärnor där planeter som jorden kanske just nu håller på att bildas.

En ny bild från superteleskopet ALMA i Chile ger oss vår bästa inblick hittills i hur ett solsystem bildas. Och det är en riktigt spännande syn som möter blicken. Men vad är det egentligen på bilden, och vad betyder det? Vi frågade några experter.

eso1436a_500
Ringar av gas, stoft och damm kring stjärnan HL Tauri, 450 ljusår från jorden. I den nya bilden från ALMA ser vi, snett uppifrån, ett planetsystem som håller på att ta form. I de mörka glappen mellan ringarna kan nybildade planeter finnas, tror forskarna bakom bilden. Hela systemet är större än vårt eget solsystem – det sträcker sig tre gånger längre ut än Neptunus gör från solen. Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)

Foto: JAOVlahakis
  1. Lysande ringar av stoft och damm. Astronomer har länge trott att nya solsystem – vårt inräknat – föddes som snurrande pannkakor av stoft och gas. Längst in en stjärna som nyligen tänts och ännu håller på att samla på sig massa från skivans innersta delar. Från jorden ser vi ringarna lite snett uppifrån, förklarar Catherine Vlahakis, biträdande vetenskaplig projektledare på ALMA för Populär Astronomi.
    – Skivan lutar jämfört med vår siktlinje, därför ser den ut att vara en oval snarare än en cirkel, säger hon.
  2. Foto: Stockholms universitetBrandeker
  3. Liknar en simulering i datorn. Forskare har gjort beräkningar av hur ett nytt solsystem tar form – och det är såhär deras modeller brukar se ut. Wow, säger Alexis Brandeker, astronom vid Stockholms universitet som själv forskar om unga planetsystem.
    – Vi är vana vid att se teoretiska modeller för hur planeter och skivor växelverkar, men kontrasten brukar alltid vara överdriven för att framhäva strukturen i skivan. Här ser man en riktig, om än syntetisk, bild som ser häpnadsväckande lik ut en teoretikers drömbild, säger Alexis Brandeker.

    Foto: privatLyra

    Wlad Lyra, astrofysiker vid Caltech i USA som bygger teoretiska modeller för just sådana fenomen, blev lika häpen.
    – Hade du inte berättat att det var en riktig observation hade jag trott att den skapats av en rymdkonstnär, säger han.

  4. Foto: privatO’Gorman
  5. ALMA bräcker Hubbles skärpa. ALMA är världens kanske just nu häftigaste observatorium: fler än 60 stiligt blanka parabolantenner 5000 meter över havet i norra Chile som fungerar som ett enda stort teleskop. Bilden är den första som gjorts med antennerna placerade så långt ifrån varandra som möjligt, vilket ger en synskärpa bättre än rymdteleskopet Hubble kan uppnå. De ser ljus med våglängd kring 1,3 millimeter, långt rödare än våra ögon kan se och på gränsen till att kunna kallas radiovågor. Att få se tydliga tecken på planetbildning med ALMA är något som forskare räknat med, berättar Eamon O’Gorman, astronom vid det nordiska ALMA-centret vid Onsala rymdobservatorium.
    – Att se sådana ringar har varit ett av huvudmålen med ALMA, berättar han.
  6. Foto: Magnus Bergström/KAW-stiftelsenJohansen
  7. Ringarna skvallrar om nyfödda planeter. För Anders Johansen, astronom vid Lunds universitet, var ”Wow!” också hans första reaktion på bilden. Men han ser också bevis för att här finns stora planeter, minst tio gånger jordens massa, som lurar i de mörka hålen mellan de ljusa ringarna. När en planet bildas stör den omgivningen även utanför sin bana, berättar han.
    – Jag tror att det är vad vi ser i HL Tauri. Planeten ligger i hålet och kan inte få tag i flera småstenar för att de har fastnat i en ring utanför planetens bana, säger Anders Johansen.
    Wlad Lyra ser tecken på planeter i olika storlekar. Heldragna mörka ringar, som de längre in nära stjärnan, kan skapas av stora planeter. Längre ut har bågformade mörka former skapats.
    – Precis som en planet med lägre massa skulle göra, säger Wlad Lyra.
  8. Fler tjusiga bilder kan väntas. ALMA:s astronomer fortsätter månaden ut att testa teleskopets nya förmåga att observera med väl separerade antenner, så kallade långa baslinjer. Catherine Vlahakis lovar bilder på andra objekt och vid andra våglängder.
    – Den här bilden på HL Tauri var bara den första av det vi hoppas blir flera spännande resultat från kampanjen, säger hon.
  9. Foto: NRAOPérez
  10. Hur snurrar ringarna? Det vet vi ännu inte, menar Laura Pérez, astronom vid NRAO som forskar om unga stjärnor och deras skivor. Först måste vi kunna direkt se gasen i skivan, inte bara det lysande kalla stoftet.
    – ALMA blir det bästa instrumentet för att i framtiden kunna observera hur skivan roterar runt HL Tau, säger hon.
  11. Foto: ESO/B. Tafreshi
    Nu med skarpare syn: antennerna i ALMA spanar mot himlen från Chajnantorplatån i Chile. (Foto: ESO/B. Tafreshi)

  12. Kan bli kontroversiell. Den nya bilden släpps av ALMA-observatoriet utan att någon forskningsartikel om den har publicerats. I pressmeddelandet avslöjas mycket lite om hur observationerna gjorts. Mätningarna ingår i ett program som har som syfte att testa att teleskopet fungerar och kommer att utan dröjsmål göras fritt tillgängliga på ALMA:s hemsida för världens forskare.
  13. Bara början. HL Tauri har en av himlens allra ljusstarkaste skivor, men ALMA kommer att kunna titta närmare på fler av dem. Vad kommer vi få reda på framöver? Wlad Lyra är optimistisk.
    – Svårt att säga! Jag är bara glad över att observationerna äntligen börjar hjälpa oss testa våra teorier om planetbildning. Jag har ingen aning vad vi kommer att får reda på framöver, men oavsett vad vi lär oss blir det mycket spännande, säger han.

Pressmeddelandet om bilden finns här hos ESO.

Flera inlägg

Virgins SpaceShipTwo exploderade under testflygning, en pilot död


Raket exploderade – första olycka för NASA:s kommersiella partners


Gigantisk fläck slår rekord på solen


MATS är Sveriges nya forskningssatellit – kikar på nattlysande moln med start redan 2017


Så blev Astronomins dag och natt 2014: regn, rymd och astronomiska överraskningar


Händer på himlen under Astronomins dag och natt 2014: Från rymdstationen till galaxerna


Komet dyker mot Mars den 19 oktober: 8 saker du behöver veta


Gästinlägg: Låt inte LED-lamporna överglänsa stjärnorna


Månförmörkelse den 8 oktober syns inte från Sverige – 5 tips för mångalna


Livets molekyler i rymden – vad betyder nya upptäckten i Vintergatans mitt?


Populär Astronomi

är Sveriges ledande populärvetenskapliga tidskrift inom astronomi och rymdfart. Den utkommer i pappersform fyra gånger om året, i början av månaderna mars, juni, september och december. Den kan köpas i välsorterade butiker, som till exempel PressStop, men säkrast är alltid att prenumerera.

Facebook logoTwitter logo

Stjärnfall på gång: det opålitliga meteorregnet leoniderna pågår några dagar till efter maximum den 17 november. Titta uppåt efter midnatt eller före gryningen och håll tummarna. Den ljusstarka morgonstjärnan i sydost är planeten Jupiter.
Nu har vi landat vi på en komet! Den 12 november släppte sonden Rosetta ner landaren Philae på kometen 67P aka C-G. Läs alla våra inlägg om Rosetta och om kometer. Eller följ Rosetta hos ESA.
Populär Astronomi 2014 nr 3 är ute i butikerna: beställ hos Tidningskungen eller läs mer om att prenumerera.

Senaste numret

Rymdens häftigaste! Populär Astronomi nr 3 2014
Annons: Astro Sweden
Astronomisk ungdom

PopAst på Twitter

Nyhetsarkiv