Rymdmunken från Lysekil


Mycket konstigheter har skickats upp till rymden och bland amatörer så är heliumballonger en populär metod. Bland listan av föremål som åkt upp i stratosfären med ballonger finner vi bland annat en pizza, ett modellflygplan (också av en svensk!) och bacon.

I rymden är det dock fortfarande knapert med munkar, och det insåg också de två bröder Benjamin och Alexander Jönsson från Lysekil som nu har nått kändisstatus på Youtube efter att deras film har spridit sig som en löpeld över internet. Flera svenska medier har skrivit om det, och kändisskapet har sträckt sig över svenska gränsen då även Huffington Post skrivit om det.

rymdmunkSvensk sötsak når stratosfären. Från rymdmunksvideon

Med hjälp av en heliumballong, en frigolitlåda och två GoPro-kameror sträckte sig munken 3 mil upp i atmosfären innan ballongen smällde och paketet så småningom landade i Vänern, där den senare räddades med hjälp av Sjöräddningen i Åmål. Projektet resulterade i fantastiska bilder från ovanför atmosfären, men det är valet av en munk som modell för bilderna som orsakat en storm av intresse.

Frågan är nu hur de ska toppa rymdmunken. Bröderna bollar nya ideer men en tanke är att skicka upp en ny ballong under solförmörkelsen 2017 i USA (mer info hos NASA).

Om du själv har tankar på att skicka upp en heliumballong så kom ihåg att du först måste skaffa tillstånd från myndigheterna. I Sverige hanteras tillstånd av Transportstyrelsen och det krävs en avgift på drygt 10 000 kr för att skicka upp en obemannad ballong med lätt last och flera krav som måste uppfyllas. Detta är orsaken till att bröderna skicka upp sin ballong från Norge, som har enklare regler och inga avgifter.

För intresserade i Stockholm finns det dock möjliga alternativ till hösten. Det berättar Mikael Ingemyr, ordförande för Astronomisk Ungdom som själv har mycket erfarenhet med att skicka upp ballonger för denna typ av projekt.

– Inget spikat kring något nytt projekt ännu, men det kan eventuellt bli en serie flygningar under Astronomins dag och natt i höst, på uppdrag av KTH, säger han.

Dela

Allt hetsigare kamp om jätteteleskopet TMT på Hawaii


Bild: TMT.orgKontroversiellt öga: TMT på Mauna Kea, Hawaii, som det kan komma att se ut. Bild: TMT.org

Teleskopet TMT, Thirty Meter Telescope, blir ett av världens allra största och ska placeras på berget Mauna Kea i Hawaii. Men för tillfället har teleskopbygget stoppats efter protester, och kampen om teleskopet har gjort projektet till astronomins mest omstridda på decennier. Vad händer just nu – och vad står på spel?

Nästa generationens teleskop för synligt och infrarött ljus blir gigantiska, med spegeldiameter på 30-40 meter och höljen stora som fotbollsstadier. Europa bygger just nu E-ELT (European Extremely Large Telescope) i Chile och förra året började bygget med en bortsprängningnen av bergstoppen Cerro Armazones.

Thirty Meter Telescope ska placeras istället på berget Mauna Kea, Hawaii, där 13 andra teleskop redan arbetar. Berget är heligt för lokalbefolkningen och teleskopbyggen har även tidigare varit kontroversiella, men protesterna som nu blåst upp är större än någonsin.
– Utan motstycke i Hawaiis astronomiska historia, går inte att jämföra, säger Doug Simmons, direktör för kanadensisk-franska teleskopet CFHT till NPR.

Protesterna började i samband med markbrytningen i oktober 2014. En ceremoni – i vilken en välsignelse skulle ingå – avbröts av ett 50-tal demonstranter (Star Advertiser, LA Times). Den 21 april protesterade hundratals på delstatshuvudstaden Honolulus gator och på sociala medier blev uppslutningen stor bakom kändisar som skådespelaren Jason Momoa, som har uttryckt stöd för kampanjen mot bygget. Speciellt kontroversiella blev ett internt mejl i vilken astronomerna Alex Filippenko och Sandra Faber kallat protesterna för ”lögnaktiga horder av hawaiianer” (mer här), och en hawaiiansk aktivist som nu bett om ursäkt efter ett hätskt inlägg på Facebook.

Foto: Kundaliini (CC BY SA  2.0)
TMT-motståndare intar delstatsregeringsbyggnaden i Honolulu den 21 april. Foto: Kundaliini på Flickr (CC BY SA 2.0, beskuren och kontrast justerad, klicka för original)

På nätet kan man läsa argument från båda sidor, och många åsikter däremellan. För demonstranterna är teleskopet dåligt för miljön och vanhedrar både naturen och den hawaiianska kulturen. Forskarna presenterar fakta och argument för sin sida på specialgjorda sajten maunakeaandtmt.org. Bygget har föregåtts av sju år av planering och konsultationer, och hänsyn har tagits till bergets särskilda ställning för ursprungsbefolkningen.

ESO/G. Hüdepohl (atacamaphoto.com)Tillplattad utan protester: bergstoppen Cerro Armazones i Chile där E-ELT ska byggas. Foto: ESO/G. Hüdepohl (atacamaphoto.com)

För närvarande gäller ett tillfälligt byggstopp på initiativ av Hawaiis guvernör David Ige, som också efterlyser en bättre plan för bevarande av bergets särart. Krisen kommer att behandlas på en serie möten denna vecka. Styrelsen för TMT möts i Pasadena, USA. I Hawaii tas frågan återigen upp både vid Hawaiis universitet och hos Office of Hawaiian Affairs, en myndighet som bevakar ursprungsbefolkningens intressen, den 30 april.

Oavsett utgången av dödläget får man intrycket att TMT kan halka efter i konkurrenterna i Chile – Europas E-ELT och USA-ledda Giant Magellan Telescope – om att bli världens första verksamma teleskop i 30-40-metersklassen, och deras högt uppsatta vetenskapliga mål som att kunna leta livstecken i atmosfären hos jordliknande planeter runt andra stjärnor.

Nature har en bra summering av TMT-protesterna hittills.

Hubble firar 25 år med bild på ”svensk” stjärnhop


(Bild: NASA, ESA, the Hubble Heritage Team (STScI/AURA), A. Nota (ESA/STScI), and the Westerlund 2 Science Team
Stjärnhopen Westerlund 2 gnistrar i Hubbleteleskopets nya bild. (Bild: NASA, ESA, the Hubble Heritage Team (STScI/AURA), A. Nota (ESA/STScI), and the Westerlund 2 Science Team)

Rymdteleskopet Hubble firar 25 år av upptäckter i rymden – med en bild på en svensk upptäckt.

Hubbles maffiga nya bild visar en ung hop av stjärnor, omgivna av spektakulära moln av gas, stoft och damm. Hopen är känd för forskare sedan 1960-talet då den upptäcktes av uppsalaastronomen Bengt Westerlund med hjälp av Uppsala universitets teleskop på berget Mount Stromlo i Australien, Uppsala Southern Station. Hans artikel om den kan du läsa på nätet: On the identification of a radio source in Carina heter den. Hopen ligger i en del av den sydliga stjärnbilden Kölen, eller Carina på latin.

Bild: B. Westerlund (1961)Upptäcktsplåten: Bengt Westerlund var först med att skymta prakten hos stjärnhopen. (Bild: B. Westerlund 1961)

Bilden avslöjades hos NASA den 23 april 2015 och samtidigt på många olika ställen runt om i världen. En av platserna blir Teknikens hus i Luleå som ordnar bildavtäckning på fredag morgon kl 10:00.
För Britt-Marie Forslund på Teknikens hus fick reda på motivet när den stora ihoprullade bilden anlände från ESA häromdagen.
– Då var det ”hoooppsan, det var en svensk som gett namn på!”, berättar hon.
På presskonferensen i Washington DC, USA, i eftermiddags var det Hubbleteleskopets betydelse oavsett nationstillhörighet som stod i fokus.
– Det finns inga språkliga eller kulturella barriärer mot att bli hänförd av Hubble-bilder, sa astronomen Jennifer Wiseman, vetenskaplig projektledare för teleskopet.
Till fredagens kalas på Teknikens hus kommer ett femtiotal skolbarn från Hemängsskolan utanför Luleå. De bjuds på hembakad rulltårta – med löstagbara solpaneler, berättar Britt-Marie.
– Eftersom Hubble ser ut som en rulltårta, säger hon.

Läs även vår rapport från några år sedan om en annan stjärnhop i samma serie, Westerlund 1 – en svensk upptäckt som slår rekord.

Nytt ljus från välkänd exoplanet


Artist’s impression of the exoplanet 51 Pegasi b
Kändisplaneten 51 Pegasi b återvänder till rampljuset. Bild: ESO/M. Kornmesser/Nick Risinger (skysurvey.org)

Lagom till 20-årsdagen för upptäckten av den första exoplaneten kring en normal stjärna återvänder 51 Pegasi b återigen till rampljuset. Sedan den upptäcktes 1995 har fler än 1900 exoplaneter bekräftats i 1200 planetsystem, men nu har en forskargrupp ledd av Jorge Martins, för närvarande doktorand vid ESO i Chile, tagit det hela ett steg längre när de publicerar resultat av det första spektrumet i reflekterat, synligt ljus från en exoplanet. För att förstå svårigheterna med denna typ av observationer kan man tänka sig att studera det reflekterade ljuset från en liten insekt som surrar runt en stark men avlägsen lampa.

I vanliga fall måste man hitta en planet som går framför sin värdstjärna, och på så vis låta värdstjärnans ljus filtreras genom exoplanetens atmosfär. Detta innebär dock att metoden bara är tillgänglig för en del exoplaneter. Denna nya metod har inte detta krav och genom att studera planeten i synligt ljus kan man också studera andra egenskaper hos planeten än vad annars är möjligt.

Studier av spektrum från exoplaneter är dock inte någon nyhet, 2010 lyckades en forskargrupp från Heidelberg, ledda av svenska astronomerna Markus Janson och Carolina Bergfors, vara först med detta. Och sedan dess har fler upptäckter gjorts. Även reflektiviteten av exoplaneter har tidigare uppmätts.

Resultaten bekräftar tidigare studier av kändisplaneten, men med en ny metod. Däremot bådar det gott för framtiden, menar Oleg Kochukhov, astronom vid Uppsala universitet som forskar om framtidens mätningar av den här sorten.

– Det visar att denna nya metod är lovande för att leta efter spektrumet av reflekterat, synligt ljus från exoplaneter, säger han till Populär Astronomi.

Läs pressmeddelandet hos ESO och forskningsartikeln.

Gästinlägg: Lennart Dahlmark (1920-2015) – ett liv bland stjärnor och instrument


En av Sveriges mest namnkunniga amatörastronomer har gått bort. Gustav Holmberg, historiker vid Lunds universitet och själv amatörastronom, skriver om Lennart Dahlmark.

Bild: Foto från Lennart Dahlmarks artikel i Stella, 2006
Redan på 1920-talet läste Lennart Dahlmark en artikel i Allers och blev inspirerad att bygga egna teleskop. När han sedan 2006 i STAR:s tidning Stella blickade tillbaka på ett redan då långt liv med astronomiska instrument tog han med det här fotot.

Det finns många anledningar till att hålla på med amatörastronomi. Man kan njuta av den sublima natthimlen och ta del av den naturupplevelse det innebär att med egna ögon se Saturnus ringar eller en nebulosas diffusa sken. Man kan fångas av utmaningen att se så många eller så ljussvaga djuprymdsobjekt som möjligt. Amatörastronomi är delvis en materialsport och teleskop- och observatoriebyggandet kan därför bli en passion i sig som ger många tillfällen till förkovran i optik, elektronik, mekanik. Man kan finna mening i att tillsammans med andra amatörastronomer följa föränderliga himlafenomenen – räkna solfläckar år efter år, observera variabla stjärnors och kometers föränderliga ljusstyrkor eller med teckningar och fotografier dokumentera meteorologiska fenomen på Mars och Jupiter – för att fylla på i de databanker som utgör en långsiktig dokumentation av det dynamiska himlavalvet. Och man kan försöka göra upptäckter av nya och tidigare okända himmelsfenomen (se vidare min artikel Passion istället för profession: Ideal och identitet i amatörastronomins historia från 1700-tal till 1900-tal i boken Utopin i vardagen: sinnen, kvinnor, idéer (Ellerströms 2014).

Foto: Johan KärnfeltEn amatörastronoms anteckningar: ett blad ur Dahlmarks block. (Foto: Johan Kärnfelt)

Lennart Dahlmark, som avled i slutet av februari i en ålder av 94 år, tillhörde den senare kategorin, de amatörer som gör upptäckter av tidigare okända himlakroppar. Han upptäckte ett stort antal tidigare okända variabla stjärnor med hjälp av ett uthålligt och ihärdigt patrullfotografiskt observationsprogram. Dahlmark fotograferade sedan slutet av 1960-talet regelbundet 33 zoner i Vintergatan med en uppsättning astrografer, egentillverkade kameror med brännvidder på omkring 300 mm. Han använde först 4×5-tums glasplåtar av typen Kodak 103aD och gulfilter, senare bytte han till hypersensibiliserad Kodak Technical Pan, en film som utgjorde den kemibaserade astrofotografiska epokens zenit; bättre än så blev det inte med kemifoto, och sedan tog ccd-teknologin över. Dessa moderna emulsioner med högre känslighet i det visuella våglängdsområdet än de äldre blåkänsliga plåtarna som användes i de tidigare fotografiska genommönstringarna under första hälften av 1900-talet gjorde det möjligt för Dahlmark att fånga upp variabler som helt enkelt varit för svaga för de storskaliga fackastronomiska patrullfotoprojekten vid observatorier som Harvard och Sonneberg. Dahlmarks plåtarkiv förvaras idag vid Centrum för vetenskapshistoria, K. Vetenskapsakademien.

Foto: L. DahlmarkRedskap i jakt efter små stjärnor: Dahlmarks blinkkomparator.

Fotografierna analyserades med likaledes hemmabyggda stereo- och blinkkomparatorer, varvid stjärnor som förändrat sin ljusstyrka framträdde. I många fall var det fråga om tidigare kända variabla stjärnor, men i vissa var det alltså nyupptäckta objekt. Stjärnorna identifierades sedan i en mycket mödosam process – jämfört med vår tid då saker som positionsbestämning, kontroll gentemot kataloger av tidigare kända objekt, uppmätning av bilder och så vidare förenklats något oerhört av den digitala utvecklingen – som Dahlmark bland annat beskrivit i artikeln Hur man söker efter nya variabla stjärnor i Astronomisk tidsskrift 1993 (nr 3, s 125-133).

I en svit rapporter i variabelpublikationen International Bulletin of Variable Stars presenterades de gjorda upptäckterna och flöt i de allra flesta fall in i den tidens standardkatalog, GCVS. Vår tids standardkatalog över variabler, Variable Star Index förtecknar 414 Dahlmarkvariabler. De utgör ett högst påtagligt exempel på vad amatörastronomer kan åstadkomma genom långsiktigt och noggrant arbete. I sin dödsruna över Dahlmark i DN skriver Per Olof Lindblad att Dahlmark utgör ett ”framstående exempel på vad skickliga och hängivna amatörer kan bidra med till vetenskapen.” Jag kan inte annat än hålla med.
Gustav Holmberg

Inlägget finns också på bloggen Amatörastronomins historia som Gustav driver tillsammans med kollegan Johan Kärnfelt.

Är du liksom Lennart på sin tid sugen på att följa – och kanske upptäcka – föränderliga stjärnor i sällskap av Gustav och andra entusiaster? Välkommen då på variabeldagar vid Slottsskogsobservatoriet i Göteborg 25-26 april 2015. För mer information se denna tråd på Astronet.

Flera inlägg

Flytande vatten goda nyheter för framtida liv på Mars


Rymden tar över på Vetenskapsfestivalen 2015 i Göteborg


Månförmörkelsen den 4 april missar vi i Sverige – så tröstskådar du planeter istället


Mystiska radioblixtarnas ”onaturliga” egenskaper förbryllar


Solförmörkelsen 2015: bilder och tips för dig som vill ha mer


Rymdministern, kubsatelliter i Kiruna – och andra snackisar från rymdveckan i Göteborg


Se solförmörkelsen den 20 mars 2015: allt du behöver veta


Svart hål på 12 miljarder solmassor bildades på mindre än 900 miljoner år


Nya kort från Ceres – och upptäckten som kan göra den större än Pluto


Fråga PopAst: Har Pluto blivit planet igen?


Populär Astronomi

är Sveriges ledande populärvetenskapliga tidskrift inom astronomi och rymdfart. Den utkommer i pappersform fyra gånger om året, i början av månaderna mars, juni, september och december. Den kan köpas i välsorterade butiker, som till exempel PressStop, men säkrast är alltid att prenumerera.

Facebook logoTwitter logo

Planeten Venus är aftonstjärnan som lyser starkt i väster efter solnedgången. Jupiter är den ljusstarka stjärnan som lyser nästan lika starkt i sydväst under natten. Merkurius syns lågt över horisonten i VNV ca kl 21:30. Efter midnatt syns Saturnus lågt i sydost.
Populär Astronomi 2015 nr 1 finns nu ute:beställ hos Tidningskungen, läs mer om att prenumerera eller läs i appen Ztory. Det blev lite fel i pysslet på s.49: ladda ner ett rättat korstalssudoku.

Ge bort Populär Astronomi!
Annons: Astro Sweden
Astronomisk ungdom

PopAst på Twitter

Nyhetsarkiv

Kulturtips!

Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som vi på Populär Astronomi gillar. Exempelvis BBC Sky at Night, Scientific American, Forskning & Framsteg och Ny Teknik.

i samarbete med tidningsbutiken.se.

Sällskapet

Populär Astronomi utges av Svenska Astronomiska Sällskapet.
sas logo