Robert Nemiroff, en av de två redaktörerna för NASA:s Astronomy Picture of the Day, kisar för den svenska solen. Den 28 maj visar han bilder på Cosmonova i Stockholm. (Foto: Robert Cumming)

NASA är världsledande när det gäller bilder på rymden. Men amatörer börjar på allvar konkurrera med proffsen. Det menar sverigeaktuelle Robert Nemiroff, redaktör för en NASA:s mest populära bildsajt, Astronomy Picture of the Day. Vi träffade honom i Göteborg.

Enligt Nemiroff, som när han inte jobbar med bildsajten forskar om gammablixtar vid högskolan Michigan Tech, har NASA ett stort försprång när det gäller astronomibilder.

– Framför allt har Hubbleteleskopet tagit helt fantastiska saker. NASA ligger långt fram. Man har sonder ute på flera ställen i solsystemet och flera rymdteleskop utöver Hubble som också levererar bilder, säger han.

Men NASA har numera konkurrens om de mest spektakulära korten – från amatörer.

– Fram tills nyligen var amatörernas möjligheter att konkurrera med proffsen begränsade. Men nu kan man göra otroliga saker med bara ett par tusen dollars investering.

Vidvinkelbild med djup: Orionnebulosan av tyske amatörastronomen Reinhold Wittich på sajten APOD i mars.

Där proffsastronomerna riktar in sig på mycket små fält på himlen gör amatörfotograferna långa exponeringar och vidvinkelbilder. Kombinationen gör att de kan upptäcka fenomen som aldrig setts förut. Också svenska astrofotografers bilder utses regelbundet till Dagens astronomibild. Några av dessa proffsiga amatörer ser Robert Nemiroff fram till att få träffa i Stockholm den 28 maj när han visar bilder på Cosmonova, berättar han.

För Nemiroff är bilderna på APOD ett sätt att få folk att säga ”wow!” – och börja intressera sig för rymden och forskningen. ”Sky candy”, himlens ögongodis, kallar han sajtens koncept. Det har hållit ända sedan starten 1995.

Men numera finns även sätt att komma åt de mängder med andra mätningar och bilder som rymdforskare samlar på.
– Du kan uppleva alla dessa data redan nu genom att gå till arkiv som NASA:s Heasarc och själv ladda ner! Tidigare levde vi i en datafattigt samhälle. Nu är vi istället rika på data. Du kan själv upptäcka kometer som störtar mot solen, hitta nya detaljer på månens eller Mars yta, eller delta i medborgarvetenskapliga projekt som Galaxy Zoo. Allt finns därute, och allt fler börjar hålla på med det.

Robert Nemiroffs föredrag på Cosmonova i Stockholm den 28 april är gratis, men det gäller att boka biljett. Mer information finns hos Svenska Astronomiska Sällskapet och hos Cosmonova.

• Läs och lämna kommentarer...

Sprakande stjärnfabriker: galaxerna LARS 09 (t. v.) – Askungens glassko – och LARS 08. Ultraviolett ljus med den speciella nyansen Lyman-alfa (blått i de små bilderna) avslöjar omgivande moln av vätgas och får dem att ser de tjockare ut. Klicka för att se en större version. (Bilder: NASA/ESA/M. Hayes m. fl.)

Galaxerna LARS 08 och LARS 09, som ligger 500 respektive 600 miljoner ljusår bort, syns tydligt i dessa nya bilder från Hubbleteleskopet. Men de har överraskat forskare. Sedda i ultraviolett ljus (blått i de små bilderna) ser galaxerna större ut än vad de skulle göra om du kunde se dem med dina egna ögon. Det beror på att delar av galaxens ljus, så kallat Lyman alfa-ljus, som visas i blått i bilderna, har fått kämpa ordentligt för att ta sig ut ur galaxen.
– I de fall det lyckas ta sig ut så sker det genom att ljuset studsar på moln av neutral vätgas. Detta studsande gör att ljuset färdas längre och längre ut och får galaxerna att se större ut i Lyman alfa-ljus än i vanligt synligt ljus, säger Lucia Guaita, astronom vid Stockholms universitet.
Rymdteleskopets bild på Askungens glassko-galaxen, eller LARS 09, släpptes i början av april tillsammans med ett pressmeddelande från Stockholms universitet. Den här veckan kom turen till den bisarra spiralgalaxen LARS 08: den är veckans bild hos ESA:s Hubbleteleskop-sajt.
Galaxerna ingår bland 14 ivrigt stjärnbildande galaxer som forskarna, med stockholmsastronomen Matthew Hayes i spetsen, valt ut därför att de liknar galaxerna i det unga universum. Sådana kan ibland bara upptäckas tack vare deras Lyman alfa-ljus. Nu vet forskarna att just den nyansen kan få de att se missvisande tjocka ut.
Hubble-bilderna – och galaxerna – har hyllats av astronomibloggaren Phil Plait här och här. Forskningen kan du läsa om i en artikel på ArXiv.org.

• Läs och lämna kommentarer...

Rymdteleskopet Kepler kan ha nått slutet av sitt liv som planetupptäckare. Sedan i tisdags sattes teleskopet i felsäkert läge därför att ett av reaktionshjulen som används för att peka rätt på himlen hade slutat att fungera. Om man läser mellan raderna i NASA:s pressmeddelande från igår tror man inte att hjulet kommer igång igen. Däremot hoppas man kunna experimentera sig fram till ett sätt att styra teleskopet utan alla reaktionshjul.
– Vi tittar mycket noga på mätningarna för att se om det går att återgå till forskningsläge, sa NASA:s John Grunsfeld på en presskonferens igår.
Rymdteleskopet har tillräckligt med bränsle kvar för att teknikerna kan sköta teleskopstyrningen med de delar som ännu funkar. Men det ser ut att vara slut med mätningar av samma höga precision som varit möjliga hittills. Teleskopet har under nästan fyra år gett åtskilliga spännande planetupptäckter. Även om teleskopet inte längre kan leta efter de små stjärnblinkningar som avslöjar dess planeter så lär Kepler-upptäckterna fortsätta ännu ett tag, därför att uppföljningsarbete från marken krävs för att bekräfta och karakterisera kandidater till nya himlakroppar.
Nu följer troligen en paus med exoplanetforskning från rymden innan Europas Cheops och NASA:s TESS som båda sänds upp tidigast 2017.
Läs mer hos NASA, på space.com och i New Scientist.

• Läs och lämna kommentarer... (3)

Planeten jorden är blå: Chris Hadfield tolkar Bowie från rymden. (Bild: CSA)

Sedan december har kanadensiske Chris Hadfield varit befälhavare på Internationella rymdstationen, men i de sociala medierna är han världens mest kända astronaut. Han har twittrat ivrigt från rymden som @Cmdr_Hadfield och på sin Youtube-kanal har han lagt upp både första låten inspelad i rymden och filmat spännande experiment med tårar och blöta trasor. Hos honom på Soundcloud finns inspelningar av ljud från arbetsplatsen Internationella rymdstationen.
Nu har han släppt en musikvideo med hans version av David Bowies rymdpopklassiker Space Oddity. Den måste ses, men inte bara därför att alla dina vänner kommer att dela den på Facebook.

Hadfield iklär sig rollen som originalets utsatte astronaut Major Tom. Här sitter han i sin plåtburk – den mäktiga rymdstationen – långt ovan jord, och tidningarna vill fortfarande veta vilkas skjortor han har på sig. Men tillsammans med videoproducent Andrew Tidby, låtskrivare Emm Gryner och musikproducent Joe Corcoran har Chris Hadfield gjort avgörande ändringar. Bowies Major Tom tappar till slut kontakten med jorden och uppgiven svävar ut mot en säker död i ensamhet. Här är det istället Hadfields farväl till sin märkliga arbetsplats och till rymden som ger låten den nödvändigt vemodiga klangbotten. Slutet blir inte det tomma intet i David Bowies version utan den nedplaskande hemkomsten i havet i en Sojuz-farkost. ”There’s nothing I can do” blir istället ”There’s nothing left to do”, inget kvar att göra i rymden. Det är lite som om Hadfield ser sig själv som den ende som gjort något vettigt på rymdstationen. Med tanke på hur han som astronaut nått ut till allmänheten såhär långt, och hur detta nya stycke saklig melankoli bidrar till vår bild av livet i rymden, är det en tanke som är värd att leka med.
Men för Hadfield är arbetet på rymdstationen något mer. Det är ett första steg mot det stora målet för människan att lämna jorden och klara oss utan att vara rädda.
– Det är ett gigantiskt historiskt steg och vi försöker göra det rätt. Det tar tid och det kräver tålamod och det kräver envishet, och vi kommer att klara det, säger han i en intervju med BBC.

• Läs och lämna kommentarer... (2)

Skelettfyndet i Atacama har mer med abortfrågan än ufofrågan att göra. (Bild: Sirius Disclosure)

Har en utomjordings skelett hittats i Atacamaöknen? Svaret är nej, men den sorgliga historien om humanoiden från Atacama är på sätt och vis nyttig.
Som Aftonbladet och tidskriften Science på deras olika sätt rapporterar hittades ett märkligt litet skelett i en spökstad i norra Chiles torraste trakter år 2003. Det 15-centimeter långa skelettet tolkades sedan av vissa hoppfulla förmågor som kvarlevor efter en utomjording. Mystiken späs tydligen på i nya dokumentärfilmen Sirius.
Bakom filmen ligger Steven Greer som enligt hans webbplats Sirius Disclosure tror stenhårt på att utomjordingar finns och lever på jorden.
Nu har skelettet analyserats av immunologen Garry Nolan, som kommer fram till att den är i alla fall mänsklig. I sin rapport, som Science refererat och som finns som pdf hos Sirius Disclosure, slår han fast att det är ett människofoster, eller möjligen ett dödfött barn, som lämnades kvar i ökenstaden, antagligen för högst ett par decennier sedan. Varför det pennstora skelettet ser vanställt ut vet inte Nolan eller hans kollegor, och ingen känd sjukdom tycks kunna förklara det.
Kan det finnas alltså något kvar av det okända och spännande? Det hoppas Greer, verkar det som. Men enligt andra – paleontologen William Jungers, som citeras i Science, och den bloggande arkeologen Paolo Viscardi, är två av dem – finns en mycket enklare och tråkigare förklaring än utomjordingar på besök.
För dem bär skelettet tydliga tecken som vittnar om något helt annat. En okänd kvinna som tvingades göra en olaglig abort ute på landsbygden i ett land där abortlagstiftningen är bland världens allra strängaste. Läs gärna Paolo Viscardis blogginlägg om varför han tror det, men tänk på att bilderna kan upplevas som obehagliga. Aftonbladet, som har den konservativa brittiska tidningen Daily Mail som sin källa, missar denna aspekt av historien.
Bland rapporter om ufon och utomjordiska besök på jorden är detta en ovanligt trist historia. Men den visar tydligt hur forskningen om ufo-relaterade fenomen alltid måste vara tvärvetenskaplig. Och hur lite dessa fenomenen har att göra med rymden.

• Läs och lämna kommentarer... (1)