Venus och Jupiter skapar årets vackraste himlafenomen den 18 augusti: 8 tips


Skiss: R. CummingVenus och Jupiter som de kan se ut på morgonen den 18 augusti. (Skiss: R. Cumming; klicka för att se André Frankes animering av samma scen)

Det blir utan konkurrens årets snyggaste syn på himlen. Tidigt på måndag morgon den 18 augusti 2014 kan du uppleva när planeterna Venus och Jupiter passerar ovanligt nära varandra på gryningshimlen. Det blir enkelt att skåda, men några tips för morgontrötta måste Populär Astronomi bara bjuda på. Varsågoda!

  1. Gå upp före solen. Ibland får att se nåt fint får man lida pin. Skådespelet på himlen ser du bäst tidigt på morgonen. Bor du i höjd med Luleå behöver du vara uppe kl 03. För Stockholm gäller cirka kl 04, och för Malmö och Göteborg kl 04:30.
  2. Hitta ett ställe med fri sikt mot nordost. Planeterna syns bäst när de ligger lågt över horisonten i nordost där det börjar ljusna först. Då vill du inte ha träd eller hus i vägen. Reka dagen före för bästa resultat. Månen ligger högt i sydost; titta en bit vänster om den, lågt över horisonten.
  3. Titta efter två stjärnor, en ljusare än den andra. Venus, vår glansigt molntäckta grannplanet, lyser klarare än någon annan planet eller stjärna. Jupiter lyser lite svagare men tillsammans gör planeterna ett sanslöst vackert par.
  4. Njut av synen! När de ligger som närmast varandra är det bara 0,2 grad mellan planeterna och kanske till och med ser ut som en enda stjärna för dig som inte är skarpsynt. Ljusa stjärnor och planeter må vara vackra var för sig, men det är något alldeles magiskt med synen av två som ligger tätt intill varandra. Fotografier på planetmöten kan vara fina, men inget går upp mot att se dem själv.
  5. Ta ett kort. Det sagt är Venus och Jupiter lättplåtade mot gryningshimlen. Du får givetvis skicka hit, eller lägga upp på Astronet där Sveriges astrofotografer samlas.
  6. Tänk en stund på din plats i solsystemet. Du står på en liten blågrön planet med atmosfär som går att andas. Planetens yta skymmer en liten men ljus stjärna i sina bästa år, och bortom den ser du stjärnans ljus reflekterad av de vita moln som täcker en lite mindre planet som kretsar i en bana lite närmare stjärnan. Cirka 5 gånger längre ut åt samma håll ser du en planet som reflekterar mindre solljus hit, men som är i själva verket 10 gånger bredare än Venus. Medan du tittar på sprids så mycket solljus av molekylerna i luften att planeterna snart inte syns längre för blotta ögat.
  7. Har du kikare? Använd den! I en liten fältkikare eller teleskop ser du Jupiters runda skiva och planetens största månar. Just på måndag morgon syns bara Io och Europa, medan Ganymedes och Callisto ligger bakom Jupiter.
  8. Animering: © André Franke/astroinfo.se
    André Franke visar upp Venus (♀) och Jupiters dans på gryningshimlen under augusti 2014. Den 18 ligger de som allra närmast varandra. (Bild: Bild: © André Franke/astroinfo.se)

  9. Se skillnaderna dagarna före och efter. Jupiter och Venus håller ihop ett tag på gryningshimlen. Före konjunktionen den 18 augusti närmar de sig varandra, sedan ökar avståndet mellan dem på himlen. På lördag och söndag får de dessutom även månens smala skära som sällskap. För fler tjusiga diagram, gå till André Frankes snyggt nördiga översikt över himlen i augusti.

Nyfiken på planeterna Venus och Jupiter? ESA berättar om sonden Venus Express som i sommar genomfört en vågad molndykning mot grannplaneten. Och med ett ex av Populär Astronomis senaste nummer i handen kan du lära dig allt om stormar i solsystemet: bland dem varför Jupiters Stora röda fläck krymper.

Dela

Rymdleverans från Europa idag kan bli den sista


Bild: NASA tv19 meter kvar: ATV5 närmar sig ISS under dockningen tisdagen den 12 augusti. Bild: NASA tv

En ny tid börjar idag när den kommer fram, lastad med förnödenheter, till den Internationella rymdstationen (ISS) idag. Dagens dockning på rymdstationen blev en succé för Europa – men kanske också en missad möjlighet. Det är synd, tycker Christer Fuglesang.

Det handlar om lilla rymdfarkosten ATV5 eller Georges Lemaitre, uppkallad efter big bang-teorins belgiske fader. ATV5 är den femte i rad av Europas lastfarkoster, som påminner om en fredlig variant av X-wing-stridsfarkosterna i Star Wars.

Den kan också bli den sista helt europeiska rymdfarkosten som levererar till astronauterna till rymdstationen.

Just nu finns 6 astronauter däruppe, drygt 40 mil ovan jord. Tre ryssar, två amerikaner och så tysken Alexander Gerst arbetar med experiment och underhåll. De visar upp också jorden från ovan för världen – se Gersts bild på krigets Gaza från rymden – och vikten av globalt samarbete. Att rymdstationen nominerats till fredspriset känns naturligt.

Dockning idag blev en framgång för ESA (se pressmeddelande om dockningen). Den sändes live av NASA och följdes av många över hela världen blev klar helt utan problem kl 15:30 på tisdagen. Nu avlastas farkosten, och sedan under de närmaste månaderna fylls den sakta på med rymdstationens sopor. I januari eller februari 2015 blir det avdockning och hela kalaset brinner upp i atmosfären över Stilla havet. Då är den sex år långa ATV-eran över.

Dagens händelse är ett steg i en spännande men också lite spänd förändringsprocess i omloppsbana som just nu pågår. Sedan några år är det Ryssland som står för transporter av astronauter till stationen, vilket är särskilt obekvämt för USA och Europa just nu under Ukraina-krisen. Ryska Progress-farkoster är också just nu stationens vanligaste obemannade besökare. Samtidigt växer trafiken av amerikanska rymdföretag som SpaceX och Orbital som åker på uppdrag av NASA. SpaceX:s Dragon, och Orbitals Cygnus och Antares har alla nyligen hälsat på (Wikipedia har en lista över alla obemannade besök).

Bild: NASA
ATV5, Georges Lemaitre, svävar ovan molnen under rymdstationen igår. (Foto: NASA)

För Sveriges astronaut Christer Fuglesang, numera verksam vid KTH Rymdcenter, är Georges Lemaitre en del av en större utveckling där rymdaktörerna hittar nya roller gentemot rymdstationen.

– ISS är inte mer beroende av Ryssland än förut därför att detta är sista ATV:n, säger han till Populär Astronomi.

Beroendet av Ryssland har redan ”minskat ordentligt”, säger Fuglesang, tack vare just SpaceX och NASA:s nya kollegor. Fuglesang har tidigare argumenterat för att Europa ska utveckla en egen farkost som kan transportera inte bara varor till rymden, utan även astronauter. Nu springer de amerikanska företagen förbi.

– Det är mycket synd att Europa är så lite med i denna utveckling, säger han.

Bild: NASA
NASA-astronauten och rymdfotografen Reid Wiseman tog kort på Sojuz-farkosten som tog honom till den Internationella rymdstationen – och i bakgrunden Europa om natten. (Bild: NASA)

Först år 2017 kommer ATV:s efterföljare att göra debut i rymden, men den kommer inte att vara speciellt europeisk. Europas rymdorganisation ESA fick 2012 uppdrag av NASA att utveckla tjänstemodulen till NASA:s nya farkost Orion, och den kommer att vara en utveckling av just ATV. Om det rapporterade vi tidigare.

Åtminstone idag finns det skäl att vara stolt över ATV. Inte minst därför att en av dess mest kritiska delar görs av RUAG Space utanför Göteborg, den bevakningsdator som garanterar säkerheten för ISS just vid dockning. Mer om den kan du läsa på ESA:s ATV-blogg. Men också för att den visar att vi kan – om vi vill.

– Den är den mest komplexa farkosten som ESA och europeisk industri har någonsin utvecklat och tillverkat, säger ESA-chefen Jean-Jacques Dordain, citerad i Spaceflight Now.

Läs mer om trafiken till ISS i The Space Review. Allt om ATV5 Georges Lemaitre kan du läsa i ESA:s ATV-blogg.

Supermåne vs stjärnfall: din guide till kampen om perseiderna 2014


Vem vinner när natthimlens mest folkkära fenomen får tävla mot varandra? Under de närmaste dagarna toppar meteorregnet perseiderna, årets mest populära stjärnfall. Men meteorerna får tuff konkurrens av årets största och närmaste fullmåne – en så kallad supermåne. Du som vill se både månen och perseider kan behöva skådningstips:

    Foto: Peter RosénPerseider fångade i en klassisk bild av stockholmsfotografen Peter Rosén. Klicka för att se hela bilden på Astronet.
  1. Se flest meteorer – genom att undvika månen. Under hela veckan lyser månen upp natthimlen. Månen överglänser helt enkelt många av meteorerna som du annars kunnat se. Då behöver du vara ute och kolla efter meteorer när månen ligger lågt på himlen och när meteorerna är som flest.
  2. Meteorspana under småtimmarna redan inatt. Flest perseiderna ser du timmarna efter midnatt då stjärnbilden Perseus ligger högst på himlen. Nu den 8-9 augusti går sjunker månen mot horisonten under småtimmarna, så stjärnfall borde kunna ses även om de ännu inte nått sitt maximum. Var ska du titta? Som alltid är bästa rådet att spana dit himlen är mörkast. Meteorstrecken strömmar ut från Perseus men kan dyka upp varsomhelst.
  3. Håll tummarna för rejäla eldklot. Perseidernas snabba vita streck på himlen kan vara olika ljusstarka. Gruskorn i olika storlekar, en gång kastade ut i rymden från kometen Swift-Tuttle, förångas i jordens atmosfär. Ju större gruskorn desto ljusare blir meteoren, och några av perseiderna kan bli tillräckligt ljusa för att synas fint trots månen.
  4. Njut av supermånen på söndag kväll. Under söndag kväll är månen full samtidigt som den ligger närmare oss än vid någon annan fullmåne i år. Det gör att månen ser lite större ut på himlen än vanligt, även om de flesta av oss skulle inte lagt märke till det. För att maxa din månupplevelse, kolla när månen kommer upp i öster (det blir mellan 20:30 och 21:15). Då gör månillusionen att den ser extra gigantisk ut.
  5. 2014_2_meteorer_uppVill du veta mer om meteorer och få experttips om hur du kan fotografera stjärnfall? Läs Se upp! Nu kommer meteorerna av Katja Lindblom i Populär Astronomi 2014/2. Nu tillgänglig för alla – det är bara att klicka här.
  6. Planera in kvällsspaning den 12-15 augusti. Perseiderna når sin kulmen natten mot onsdag den 13 augusti. Då stör månen såklart kalaset. Men redan när mörkret faller på tisdag kväll, och kvällarna som följer, kan du få syn på meteorer innan månen stiger allt för mycket på himlen.
  7. Gå på perseidvisning. Landets amatörastronomer är givetvis ute och kikar efter meteorerna. Vill du slå följe med dem så går det bra på bland annat Tycho Brahe-observatoriet i Malmö (öppet 11-13 augusti), Tönnersa-observatoriet i Halland (den 11 augusti) och i Skara (den 12 augusti i regi av AstroSweden).
  8. Kom bort från annat störande ljus. Månen kan du se även från stora städer där lampor, strålkastare och reklamskyltar skapar så kallade ljusföroreningar, så länge vädret är klart. För att se fler än de allra värsta meteorerna behöver du hitta platser där himlen är mörk. Ta tillfället att leta upp bra ställen nära dig, så kan du njuta av stjärnorna och Vintergatans mäktiga band under resten av året.
  9. Följ sonden Rosetta och upptäck hur kometer lämnar sina grusspår i solsystemet. Just nu följer ESA:s rymdsond Rosetta en livs levande komet i sin bana runt solen. Bilderna från komet 67P/C-G visar redan nu hur solens värme släpper stoftkorn från kometkärnans yta. Meteorer, kometer, månen och jorden alla ingår i solsystemets märkliga och underbara kretslopp.

Senare i augusti får vi årets kanske mest spektakulära astronomiska händelse: när de två ljusaste planeterna Jupiter och Venus möts på gryningshimlen den 18 augusti. Om det återkommer vi snart.

Att knyta rosett runt en komet — dags för omloppsbana runt 67P


Efter tio års resa genom solsystemet når den europeiska rymdsonden Rosetta sitt mål, kometen 67P/Tjurjumov-Gerasimenko. Onsdagen den 6 augusti ska man försöka lägga sonden i omloppsbana runt kometen, vilket är det första försöket i sitt slag. Kometen befinner sig när detta skrivs mellan Mars och Jupiters banor och Rosettas uppdrag är att följa med kometen på banan genom solsystemets inre delar och studera kometaktiviteten. Till sin hjälp har Rosetta landaren Philae, som man planerar att landsätta i november.

mork_materia_TLindenKomet 67P/Tjurjumov-Gerasimenko fotograferad 3 augusti av Rosetta på ca 300 km avstånd. Solen befinner sig i riktning nedåt i bilden. Bilden är något beskuren. Kratrar och andra formationer på kometytan syns tydligt. (Bild: ESA/Rosetta/NAVCAM)

67P/Tjurjumov-Gerasimenko (eller, helt kort, 67P) har redan överraskat. När Rosetta närmade sig den 4 km stora kometen under juli visade bilderna som togs att kometen var hantelformad och närmast såg ”dubbel” ut. Liknande har setts förut (se komet Hartley 2), men jämfört med de modeller man gjort av 67P tidigare var ändå utseendet överraskande.

Rosetta planeras att vara igång till åtminstone december 2015. I augusti 2015 passerar 67P som närmast solen och kometens aktivitet (som en följd av solljusets och solvindens påverkan) bör bli livlig. För första gången ges chansen att ta rygg på en komet och följa dess utveckling utmed banan runt solen. Rosetta väger, utan bränsle, ca 1,5 ton och har 11 instrument ombord. Från Institutet för rymdfysik i Kiruna och Uppsala bidrar man till studierna av gas- och stoftmiljön runt 67P.

Kometer är primitiva, flygande is- och stoftberg. Dessa nästan oförändrade rester från solsystemets tidiga historia kan säga oss mycket solsystemets uppkomst. I en intervju med tyska Sterne und Weltraum (aprilnumret) berättar Matt Taylor, vetenskaplig chef för Rosetta, att man bl.a. vill studera komplexa organiska molekyler (kolföreningar) på 67P för att se om dessa är vänster- eller högerhänta. Aminosyrorna som förekommer i våra egna celler är vänsterhänta. Under en period i solsystemets historia slog många kometer ned på jorden. Därför är det intressant att undersöka kolföreningar i något så primitivt som en komet och se om det kan säga oss något om livets uppkomst på vår planet.

Följ Rosetta på väg in i bana! Klockan 10:00 (svensk tid) den 6 augusti börjar live-sändningen från ESA:s markkontroll. Några hålltider finns här. Enligt ESA kommer Rosetta under onsdagen att nå 100 km avstånd från 67P och gå in i en bana runt kometen som under augusti ska sänkas till ca 55 km höjd.

Hur väljer man landningsplats för Philae? Under de kommande veckorna ska kandidater till landningsplats väljas, på en himlakropp vars yta varit helt okänd tills nyligen. Hur väljer man? I ett konferensbidrag från 2013 av Jens Biele och Stephan Ulamec finns en kom-ihåg-lista för den som ska sätta ned en rymdsond på en komet. Förutom massa och form hos kometen måste man känna till hur den roterar, vilken sammansättning och bärkraft dess yta har och hur mycket gaser den ger ifrån sig. Viktigt är inte minst hur mycket solljus som kan nå landningsplatsen (Philae får sin el från solpaneler) och hur vetenskapligt intressant landningsplatsen är. Philae väger ungefär 100 kg, är utrustad med 10 olika instrument och ska göra många olika experiment på 67P. Förutom att ta bilder och spektra ska man också borra i kometytan och skicka radiovågor genom kometen för att studera dess inre struktur. I mitten av september hoppas man ha valt landningsplats och i mitten av november planeras landningen. Flykthastigheten på 67P är endast ca 1 m/s (!) och därför kommer Philae att använda en harpun för att hålla sig fast i kometen.

mork_materia_TLindenI New Norcia, norr om Perth i Australien, står denna antenn med 35 m diameter. Anläggningen invigdes 2003 av ESA och har huvudrollen när det gäller radiokontakt med Rosetta och Philae (Bild: ESA)

Slutligen, var på stjärnhimlen äger närmandet rum? 67P rör sig under augusti genom stjärnbilden Skytten, och vid landningen står kometen (och Rosetta) sydväst om stjärnan Ascella i denna stjärnbild. I sydligaste Sverige når den här delen av himlen knappt över horisonten. Sett från ESA:s markstation i New Norcia i Australien står Skytten däremot högt på himlen under kvällarna och parabolantennen där kan lätt peka mot Rosetta. Jordbaserade astronomer litet varstans (bland annat vid NOT på La Palma) kommer att hålla extra koll på 67P framöver.

Rymdkanalen har bakgrund och uppdateringar samt en intervju med Björn Davidsson (del av gruppen bakom kameran OSIRIS på Rosetta) vid Uppsala universitet. Björn bloggar också om Rosetta. Hos Planetary Society bevakar Emily Lakdawalla det hela och från ESA bidrar man med Twitter, blogg och med livesänd Rosetta-TV.

Bekräftat: vattenspår på Mars var tecken på torka


Landskapet på Mars ser ju alldeles utomjordiskt ut. Men ibland känner man ändå igen sig i bilderna från sonden MRO och strövaren Curiosity. Kan Mars och jorden vara så annorlunda egentligen?
Bäckraviner, torra fåror i Mars bergssluttningar, har fascinerat planetvetare ända sedan bildflödet från sonder som Mars Reconnaissance Orbiter, MRO, började år 2006.
De påminner om raviner på jorden där vatten forsar, ibland eller alltid, och ristar ut mönster i stenar, grus och jordmån. Kunde de marsianska ravinerna också bero på vatten som ännu dyker upp i flytande form på Mars? Kunde vattnet i sin tur innebära hopp om liv?

Bild: NASA/JPL-Caltech/Univ. of Arizona
Torrt förvandlingsnummer: bäckraviner på Mars skapas av torris, inte bäckar. (Bild: NASA/JPL-Caltech/Univ. of Arizona)

Tyvärr inte, säger en ny studie som publicerades i tidsriften Icarus majnummer.
Ett amerikanskt forskarlag lett av geologen Colin Dundas har detaljstuderat bilder från MRO. Forskarna kunde följa hur ravinernas utseenden förändrades med tid. De började ana ett mönster som inte hade med vatten att göra, utan med koldioxid, CO2.
Bäckravinerna bytte skepnad inte under sommaren, då vattenis i gruskorn hade kunnat smälta. Istället ändrades deras utseenden under vintern då temperaturen var tillräckligt låg för att kolsyrefrost eller torris bildas.
– Så sent som för fem år sedan trodde jag att ravinerna på Mars pekade på aktivitet hos flytande vatten. Vi fick sedan in långt fler observationer, och när vi började se mer aktivitet och få kläm på när fårorna bildades och förändrades kunde vi också se att aktiviteten sker på vintern, säger Colin Dundas i NASA:s pressmeddelande.
Situationen är ännu mer deprimerande för den som hoppas på vatten. Forskarna tror att koldioxid, som det finns gott om på Mars, kan förklara fårornas förändringar långt tillbaka i tiden. Vatten behövs bara inte för att förklara hur Mars bergsluttningar ser ut, och annat bevis för flytande vatten saknas också.

Bild: NASA/JPL/UofA for HiRISEUng krater på Mars med ett blött förflutna. (Bild: NASA/JPL/UofA for HiRISE)

Det låter såklart trist. Inget vatten finns längre att hålla eventuella marsianer vid liv.
När försvann då vattnet från Mars yta? Hur pass nyligen kan det ha runnit vatten där? I våras kom den svenska marsvetaren Andreas Johnsson med kollegor med ett fynd som tyder på att det trots allt inte var så länge sedan.
I en namnlös krater (se bilden intill) hittade de former i MRO:s satellitbilder som de kände igen från miljöer på Svalbard, saker som bara vatten hade kunnat skapa. Men kratern själv är ny, och skapades uppskattningsvis så sent som för 200 000 år sedan.
– Det troligaste är att vattnet kommit från snösmältning, då förhållandena för snö varit gynnsamma. Detta kan ha skett eftersom Mars polaxel lutade mer då än den gör idag, säger Andreas Johnsson i pressmeddelandet från Göteborgs universitet. Forskningsartikeln hittar du här.

Trött på nyhetstorka och torka i nyheterna? Solsystemets motsvarighet till glassbilen, kometerna, är tacksamt aktuella.
Se upp under veckan som kommer för nya spännande bilder från sonden Rosetta. Den 6 augusti kommer hon fram till kometen C-G:s märkliga kärna, som vi rapporterade förra veckan (för det senaste, följ Rosetta-bloggen och Solsystemets historia).
Sedan i oktober är det sedan Mars tur för ett rekordnära kometbesök då kometen Siding Spring kommer förbi den 19, dagen efter Astronomins dag och natt. Denna gång blir det ingen kraschlandning men enligt det senaste från NASA:s rymdsond Swift bär kometen på massor med vatten.

Läs våra tidigare rapporter om bäckraviner och vatten på Mars: från 2011, 2007 och 2006, samt vår intervju med Andreas Johnsson från 2010.

Flera inlägg

Rosettas första otroliga bilder på en ”mycket märklig” kometkärna


Exoplaneter får officiella namn – och just dina förslag efterlyses


Solens högsta uv-strålning någonsin uppmättes i Sydamerika


Livesändning: Keckteleskopet observerar Vintergatans stora svarta hål


Röda jättar skapade fluoret i din tandkräm


Tätaste trion av supertunga svarta hål upptäckt


Mörk materia-drottning Katie Freese till Stockholm


Fråga PopAst: Vad händer med molnet G2 som skulle slukas av Vintergatans stora svarta hål?


Se Jupiter från Sverige: sju amatörer återskapar Voyagers historiska filmsnutt


Så skådar du solens fläckar – projicera lätt med papper och kikare


Populär Astronomi

är Sveriges ledande populärvetenskapliga tidskrift inom astronomi och rymdfart. Den utkommer i pappersform fyra gånger om året, i början av månaderna mars, juni, september och december. Den kan köpas i välsorterade butiker, som till exempel PressStop, men säkrast är alltid att prenumerera.

Facebook logoTwitter logo

Morgonstjärnorna just nu är Venus och Jupiter: läs mer om deras möte. Från södra Sverige sent på kvällen syns Vintergatan som allra bäst just nu, men du behöver en mörk plats för att se den bra.
Nästa nummer av Populär Astronomi släpps ca 6 september: beställ hos Tidningskungen eller läs mer om att prenumerera.

Senaste numret

Storm på Saturnus! Populär Astronomi nr 1 2014
Annons: Astro Sweden
Astronomisk ungdom

PopAst på Twitter

Nyhetsarkiv