Aktivt organiskt material på Mars


Bild: NASA/JPL-Caltech/SAM-GSFC/Univ. of Michigan
Bilden illustrerar vad som kan orsaka de varierande värdena av metan i Mars atmosfär. Bild: NASA/JPL-Caltech/SAM-GSFC/Univ. of Michigan

Om du inte redan var nyfiken på Mars så kanske de nya resultaten från Curiosity kan få dig att tänka om. Efter mer än två år efter att NASA:s strövare landade på Mars, och flera år av intressanta resultat och spekulationer på framtida resultat, så kan Curiosity visa att den uppmätt höga halter av metan i atmosfären samt andra organiska material från mätningar av stenpulver. Men dessa nivåer har inte mätts överlagt under Curiosity:s resa utan i väldigt lokala koncentrationer och forskare har flera förslag, biologiska och icke-biologiska, för att förklara detta.

Organiska molekyler består av kol och vanligtvis även väte, och är de kemiska byggstenarna för liv fastän de kan existera utan förekomsten av liv. Därför bevisar inte resultaten att det vid någon tidpunkt funnits liv på Mars men visar på hur kemiskt aktiv planeten är och möjligheterna för liv på den röda planeten. ”Organiskt material är viktigt eftersom det kan berätta för oss om hur de kemiska reaktionsvägar som format och bevarat materialet”, säger Roger Summons, en av forskarna som arbetar med Curiosity.

Att identifiera exakt vilket organiskt material man hittat i stenpulvret försvåras av perkloratmineraler som förändrar strukturen i det organiska material under undersökningarna som kräver att materialet hettas upp. Därför är de organiska materialet i stenarna fortfarande osäkert men man har lyckats fastställa att materialet verkligen är från Mars och inte från asteroider eller kometer som kolliderat med planeten. Med hjälp av fler mätningar hoppas man att man kan förstå vad som orsakar de stora variationerna av metan i atmosfären och genom att studera flera stenar vill man identifiera det andra organiska material som finns i stenarna.

Läs mer om gåtan om metan på Mars i Mikael Lerners artikel i Populär Astronomi 2013 nr 3: Finns det fisande kossor på Mars?

Dela

Nu kan du nominera årets bästa svenska astronomibild 2014


astrobild09-13_500
Vilka blir årets bästa astronomibilder? (Foton från 2009-2013: ©Mikael Skafar, Cristofer Eriksson, Peter Rosén, Fredrik Karlsson respektive Göran Strand)

Från och med idag kan du nominera 2014 årets bästa svenska astronomibild.

Du får nominera upp till 5 bilder, tagna av andra eller dig själv. Kriterier för vad som är en bra bild bestämmer du själv.

Skicka dina nomineringar till adressen astrobild@popast.nu. Ta gärna med länkar till bilderna, och gärna även motivering. Självklart går det bra att diskutera valen här eller i Astronet:s forum.

Reglerna då: bilderna ska vara tagna under 2014. Bilden ska vara svensk i den mening att den togs i Sverige eller av någon stadigvarande i Sverige bosatt person. Nomineringarna vill vi ha senast fredagen 2 januari 2015. Målsättningen är att samla en expertjury och utse vinnarna strax efter det.

Var hittar du bilderna då? Framförallt i Astronet:s galleri, men också på bloggar, fotosidor och Facebook-grupper.

Tidigare har vi korat årets bästa bilder 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013.

PopAst-bloggen 10 år: ett decennium då universum blev allt mer spännande


På 10 år, sedan denna bloggs första inlägg den 10 december 2004, har rymden förändrats helt.

En svensk har åkt till rymden, Pluto blev dvärgplanet, vi fick reda på att vår galax kryllar av planeter som liknar vår, stora framsteg har gjorts i forskningen om varför vårt universum ser ut som det gör, nya otroliga sonder och teleskop har kommit igång, och den mörka materian, svarta hål och den mörka energin blir lite mindre gåtfulla för varje år som går.

Nu är det också lättare att hänga med i flödet av rymdnyheter. Sociala medier har gjort det lätt att dela med sig och vanliga medier har hakat efter: vill man så behöver man inte missa stora händelser på himlen, bland rymdsonderna eller inom forskningen. Här har vi bevakat rymden på olika sätt: ömsom hungrigt jagandes efter det allra senaste, ömsom reflekterande och granskande.

Här kommer nedslag i varje år av bloggens historia hittills, med bilder, citat och länkar.

2004: Allt börjar i Andromedagalaxen

2004

Mystiska jättestjärnhopar i Andromedagalaxen handlade första blogginlägget om, ett medvetet val av en lite udda rymdnyhet som jag hittade i forskarnas guldgruva ArXiv.org. Nuförtiden tror man att granngalaxen ärvt dessa märkligt stora stjärnfamiljer från andra, små galaxer som fallit in och sedan länge smält in i sin nya omgivning.

2005: Det nya solsystemet tar form

2005

Nu vänder det upp och ner i vårt solsystem: en ny planet, stor som Pluto, upptäcktes. Det var 2005 som Eris, som hon sedan kom att kallas, upptäcktes långt ut i solsystemet. Året därpå röstades Pluto bort som planet men sedan dess har vi blivit allt mer hemma i vårt nya solsystem, fullt av dvärgplaneter och andra spännande himlakroppar.
Läs även: 2004 MN4 aka Apophis, den mest hotfulla asteroiden hittills, Dramatiska händelser i det unga solsystemet

2006: Christer intar rymden

2006

Christer Fuglesang tar Sverige till rymden för första gången. Blogginläggen från den tiden speglar samtiden: massmedial bevakning kompletteras av en talför bloggosfär. Nya skribenter skriver allt mer på bloggen: Kambiz Fathi syns mest när man bläddrar tillbaka men vi har varit hela 14 stycken totalt som skrivit här.
Läs även: Pluto bortröstad, Sveriges första supernova upptäckt, Fyrfaldigt världsrekord avklarat, men är det så viktigt? – om Anoussheh Ansari, Mörk materia finns på riktigt

2007: Vintergatan får en spännande ny framtid

2007

Om ett par miljarder år går Vintergatan samman med Andromedagalaxen. Nyheten slog ner som en bomb och förändrade vår framtid i rymden: det finns otroliga skeenden att vänta i vår framtid som vi inte får missa ens om vår egen planet inte längre går att bo på.
Läs även: USA spårar rymdskrot från sprängd kinesisk satellit, Gliese 581c, en ‘beboelig’ exoplanet

2008: Hopp om liv spirar

2008

Enceladus tar plats som solsystemets mest spännande måne. Den har inte bara geysrar och varmt vatten – Enceladus är också skitsnygg. Nya bilder från sonden Cassini hade en självklar plats på bloggen. Jakten på liv i solsystemet har förändrats: sonder, strövare, och landare satsar allt på att få Mars att berätta om liv har funnits där tidigare. Samtidigt ger jordens mest extrema varelser nytt hopp om att liv skulle kunna finnas på månar som Europa, Titan och Enceladus.
Läs även: Första främmande solsystem på bild, Rymdtåliga djur blev världsnyheter, men inte i Sverige, Blogginlägget som blev samtidskonst, Stjärna som passerar svart hål blir aldrig sig lik

2009: Exoplaneter hittas överallt

2009

Jorden är inte ensam. Det började faktist redan innan rymdteleskopet Keplers bravader. Exoplaneter upptäcktes på löpande band och med tiden blev det tydligt att det finns massor med små, steniga planeter i vår galax som skulle kunna likna jorden. Tanken om att liv verkligen finns överallt i universum spirade under det Internationella Astronomiåret 2009.
Läs även: Regeringen backar och satsar åter på Ariane, Världens teleskop öppnar för alla i april, Nu släpps resultaten som den mörk materia-paparazzin ville åt

2010: Satellitstrul väcker debatt

2010

Under de senaste 10 åren har tidningarna skurit ner på vetenskapsjournalistik samtidigt som bloggar och sociala medier växt. Detta når en kulmen när de svenska satelliterna Mango och Tango for till rymden från en rysk rymdbas under kompakt medieskugga och under 2010 duggar också mediekritiska inlägg tätt. Rymdbolaget säljer sin satellitdivision för en enda krona.
Läs även: Rymdteleskopet Kepler har hittat hundratals planetkandidater runt andra stjärnor, Riktig vetenskapsman uttalar sig om utomjordiskt liv. Gäsp!

2011: Stjärnfallsskådning blir folknöje

2011

Vad gillar du mest att läsa, du som klickat och googlat dig hit? Allra populärast är våra tips om himlens mest synliga, mest spännande och vackraste fenomen: förmörkelser, supermånar och stjärnfall. Vårt näst mest kommenterade inlägg hittills var det om det oväntat spektakulära meteorregn draconiderna 2011.
Läs även: Snabbare än ljuset? Forskare dividerar om neutrinerna i Gran Sasso, Det blir en ny svensk forskningssatellit, Jesper Sollerman föreslår en Astronomins dag, En komet kommer lastad med vatten

2012: Venus vinner allas hjärtan

2012

I sociala medier nådde kampen mellan vetenskapen och pseudovetenskapen en topp under 2012. Det var året som jorden skulle gå under, enligt de som övertolkat mayaindianernas tideräkning. Vårt mest besökta inlägg alla kategorier handlade om just den fiktiva planeten Nibiru och 2012-ryktena. Men det var kanske också året då astronomin återtog allmänhetens förtroende, i samband med Venuspassagen den 6 juni och den första Astronomins dag och natt i oktober.
Läs även: Alfa Centauri har en planet, Tiangong 1 är Kinas bemannade rymdstation, Bekräftat: så skapades månen

2013: Hot från rymden tas på allvar

2013

Rymden får lite respekt. Supermeteoren över ryska Tjeljabinsk visar att mänskligheten har faktiskt astronomiska hot att handskas med. Solstormar seglar upp som ett problem medan solens klimatpåverkan skrivs ner. Den svenska rymdverksamhet börjar åter tas på allvar: Riksrevisionen sågar svensk rymdverksamhet, och detta leder fram till regeringens stora rymdutredning som pågår just nu.
Läs även: Så ser du komet ISON på himlen: 5 tips, Observatoriemuseet läggs ner vid årsskiftet, IPCC: Solen tittar mest bara på när klimatet förändras

2014: Kosmos blir större

2014

Vi ökar vår bevakning – till hela multiversum. Forskarna hade visst fel som trodde att de upptäckt gravitationsvågor från big bangs första bråkdelssekund. Men kosmologen Max Tegmark gjorde succé med sin bok Vårt matematiska universum och övertygade till och med finansministern om inflationsteorin. Ok, det var ett av våra aprilskämt, men de senaste tio åren har övertygat oss att världsalltet är långt mer spännande än vi tidigare föreställt oss. Och det är precis som det ska vara.
Läs även: Rosetta-äventyrets höjdpunkt: nu landar vi på kometen!, MATS är Sveriges nya forskningssatellit – kikar på nattlysande moln med start redan 2017, Punkbandet IRON hyllar astrofysiken

Så gjorde vi

Bloggen började under namnet ”astromalte” hos tjänsten Blogger. Jag var ny som nyhetsredaktör för Populär Astronomi och ville prova på att samla nyhetsuppslag. Även idag dyker många nyheter även upp i tidningen Populär Astronomi tillsammans med artiklar som ibland börjar som blogginlägg. Så småningom bäddades in bloggen (i ett iframe) i tidningens hemsida popast.nu. År 2008 flyttade vi både sajten och bloggen över till ett webbhotell hos Loopia och där är vi fortfarande. Vi har publicerat hela 1 931 stycken inlägg med 761 olika ämnestaggar – från sajtens första sida kan du bläddra bland ämnen. De gamla inlägg går fortfarande att läsa. Många bilder som varit knasiga länge är nu återställda och en del länkar och språkfel har vi också rättat i efterhand. Vi är 14 stycken som skrivit här. Vi som är mest aktiva idag är Tobias Albertsson, Emma Hällbacka, Anders Nyholm och Robert Cumming. Johan Kärnfelt har skrivit inlägg i tre särskilda serier om astrohistoria: Strövtåg på himlavalvet, Katalogaria och Astronomer på himlen.
Och allt betalas av er som prenumererar på Populär Astronomi, var och en medlemmar i Svenska Astronomiska Sällskapet. Tack så här långt: nu siktar vi mot 2024!

Bilder ovan: 2004: Nial Tanvir, Mike Irwin och Avon Huxor, 2005: Samuel Oschin Telescope, Palomar Observatory, 2006: NASA, 2007: J. Dubinski/CITA, 2008: NASA/JPL/SSI, 2009: ESO/L. Calçada, 2010: SSC/OHB Sweden, 2011: NASA/JPL, 2012: NASA/SDO/HMI, 2013: amatörfilm sammanställd hos RT.com, 2014: ESA/Plancksamarbetet

Diskussionen kring ursprunget till jordens vatten hettar upp igen


Bild: ESA/Rosetta/NAVCAM
Fyra sammansatta bilder från Rosetta:s NAVCAM den 9 december 2014. Bild: ESA/Rosetta/NAVCAM

Förra månaden var Philae, landaren till ESA:s rymdsond Rosetta, en stor nyhet efter att den landade på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. Tillsammans med de spännande första bilderna från ytan så har förväntningarna varit höga på de första direkta mätningarna av en komet.

En del av dessa förväntningar kommer från att Philae förväntas ge ledtrådar till ett av astronomins hetaste diskussionsämnen angående ursprunget till jordens vatten. Fastän jordens yta är till större delen täckt av vatten så tros vår hemplanet ha formats väldigt torr. Den dominerande teorin för att förklara vart vattnet istället kommer ifrån är att vattnet kom till jorden genom kollisioner med en kombination av kometer och asteroider som båda är fulla med vatten. Problemet är att bestämma vad det relativa bidraget från dessa två är. Ett viktigt redskap för att utröna detta är att studera förhållandet av deuterium (isotop till väte som också har en neutron i kärnan) till väte i vattenmolekyler och sedan jämföra värdet med jordens vatten.

Nu visar dock Rosettas analyser att andelen deuterium i kometens vatten är hela tre gånger högre än vattnet på jorden. 67P/Churyumov-Gerasimenko tillhör samma grupp av kometer som 103P/Hartley 2, kortperiodiska kometer, men den senare visade en andel av deuterium som bättre stämmer överens med jordens vatten.

Resultaten tyder på att inte alla kometer av denna grupp kan förklara jordens vatten – det gör asteroider till den mer sannolika källan för jordens vatten.

Dock krävs mer analyser innan vi kan säkert fastställa detta. Det finns trots allt många kometer som vi fortfarande inte studerat. Dessutom ligger Philae just nu i ide men man hoppas på att batterierna lyckas ladda upp från solenergin när kometer alltmer närmare sig solen. Om det blir möjligt kommer astronomer världen över återigen vänta med stora förhoppningar över vad vi kan lära oss mer kring denna komet.

Du kan läsa mer om resultaten i forskningsartikeln publicerad i Science eller ESA:s rapport om resultaten.

Se geminiderna 2014: 7 tips för dig som vill se årets häftigaste stjärnfall


Redo att frysa lite för vetenskapen och för att uppleva stjärnhimlens magi? Nu kommer meteorregnet geminiderna och det ser ut att bli ett riktigt bra år. Här kommer våra bästa tips: med en liten tävling mot slutet!

  1. Sök upp den mörkaste himmel du kan. Visst är det viktigt att känna sig säker i mörkret. Men kom så långt ifrån gatlampor och annat störande ljus som du bara kan. Ta med dig en kompis eller sök upp din närmaste astronomiförening.
  2. Bild: NASA/JPLFör att skåda meteorer, allt du behöver är ögon, tålamod och en klar himmel. (Bild på perseiderna: NASA/JPL)
  3. Rensa i almanackan för de bästa nätterna. Årets geminiderna når sin kulmen på kvällen den 14 december 2014, men kvällarna före och efter har du också goda chanser att se stjärnfall. Redan nu kan enstaka meteorer dyka upp på himlen men showen blir bäst under helgen den 13-15. När ska man titta? Meteorerna blir fler under kvällarnas lopp men blir svårare att se när månen kommer upp. Redan vid mörkrets inbrott är det värt att titta, och för varje dag är månen mindre i vägen.
  4. Mulet? Beställ hem en tidning eller titta på tv istället. För att skåda meteorer genom moln behöver du ett saftigt radioteleskop. Om vädret sviker kan du istället kura ihop med Populär Astronomis späckade decembernummer eller kolla på Neil deGrasse Tyson i Cosmos i SVT.
  5. Tacka Tvillingarna – men titta inte på dem. Geminiderna kallas så för att meteorernas snabba streck på himlen ser ut att strömma ut från stjärnbilden Tvillingarna, eller Gemini på latin. Men strunt i stjärnkartan: titta bara upp eller dit himlen är mörkast. Då har du bäst chans att se något häftigt.
  6. Bild: Ansdell m fl 2014
    Lika stor som Rosettas komet: så tror astronomerna att geminidernas källa, asteroiden Phaethon, ser ut. Bild: M. Ansdell m. fl. (2014)

    Bild: ESA/Rosetta/NAVCAM – CC BY-SA IGO 3.0Rosetta tog denna bild på kometen 67P/C-G den 20 november. Slöjor av grus och damm som blänker i solljuset har precis slängts ut från ytan. Bild: ESA/Rosetta/NAVCAM
  7. Gruskorn från en deltidskomet. Meteorer som geminiderna skapas när gruskorn i rymden faller ner och förångas i atmosfären, uppemot 10 mil ovan jord. Astronomer tror att dessa pyttesmå stenar har tidigare slängts ut i rymden från Phaethon, en märklig himlakropp som ser för hela världen ut som en asteroid, men som för cirka tusen år fick ett ordentligt utbrott som skapade geminiderna. Kopplingen upptäcktes faktiskt av den svenske astronomen Bo Gustafson 1989 (läs hans forskkingsartikel om det här).
  8. Rosetta visar upp början på gruskornens rymdresa. Varje meteor som du ser är slutet på en lång rymdresa som började med en smutsig isboll med konstig form. Som den underbara kometen C-G som sonden Rosetta just nu bevakar: se bilden. Den senaste forskningen visar också hur geminidernas asteroid Phaethon ser ut – bilderna ovan är från en forskningsartikel av Megan Ansdell med kollegor – och pekar på att meteorströmmen kan ha skapats när en större kropp splittrades och kom bort från asteroidbältet.
  9. Räkna, rapportera – och tävla! Det är kul att räkna meteorer, och det är ännu roligare att göra det på ett vetenskapligt sätt. Det behövs bara att du också håller koll på hur pass ljusa stjärnor som syns från din observationsplats och hur mycket av himlen som du överblickar. Räkna, önska – och vinn. Vi skänker en årsprenumeration på Populär Astronomi till de första tre som rapporterar ett ZHR-värde från Sverige under 12-15 december. Visst är du med? Här förklaras det hur du räknar ut nyckeltalet från det du ser – eller använd bara Paul Schlyters enkla webbformulär. Du kan antingen skicka din rapport till oss på adressen redaktion@popast.nu eller, ännu bättre, registrera dina mätningar hos den Internationella meteororganisationen. Lycka till!

Flera inlägg

Braksuccé för Wanderers – svenska kortfilmen om vår framtid bland planeterna (gästinlägg)


Hubbles nya unika upptäckt: Samma supernova på 4 ställen


Philae studsade ner, gjorde upptäckter och gick i ide


Första bilderna på kometens yta från Rosettas landare Philae – jobbar järnet medan den har kraft kvar


Rosetta-äventyrets höjdpunkt: nu landar vi på kometen!


Ett solsystem föds: allt om ALMA:s otroliga nya bild


Virgins SpaceShipTwo exploderade under testflygning, en pilot död


Raket exploderade – första olycka för NASA:s kommersiella partners


Gigantisk fläck slår rekord på solen


MATS är Sveriges nya forskningssatellit – kikar på nattlysande moln med start redan 2017


Populär Astronomi

är Sveriges ledande populärvetenskapliga tidskrift inom astronomi och rymdfart. Den utkommer i pappersform fyra gånger om året, i början av månaderna mars, juni, september och december. Den kan köpas i välsorterade butiker, som till exempel PressStop, men säkrast är alltid att prenumerera.

Facebook logoTwitter logo

Jupiter är den ljusstarka stjärnan som går upp i nordost under kvällen och som lyser högt i väster före gryningen.
Populär Astronomi 2014 nr 4 – med extra mycket Pluto – är ute: beställ hos Tidningskungen eller läs mer om att prenumerera. Feltryckt ex av tidningen? Meddela oss så ordnar vi ett nytt.

Ge bort Populär Astronomi i julklapp!
Annons: Astro Sweden
Astronomisk ungdom

PopAst på Twitter

Nyhetsarkiv