Spektakulär asteroidkrock kan skicka rymdstenar mot jorden

En bisarr svans av stoft och grus, minst 50 000 kilometer lång, sträcker sig bakom asteroiden P/2010 A2, 140 miljoner kilometer från jorden. Astronomerna tror att det vi ser i bilden, som togs med Hubbleteleskopets nya kamera WFC3, är resterna efter en spektakulär kollision mellan rymdstenar. (Bild: NASA/ESA/D. Jewitt, UCLA)
Den 6 januari upptäcktes en mycket märklig asteroid – med en svans. Den fick i början katalognamnet P/2010 A2, precis som en komet skulle ha gjort, men den hittades mitt i solsystemets asteroidbälte där kometer sällan vistas.
Nu i slutet av januari vände rymdteleskopet Hubble blicken mot asteroiden och fångade en häpnadsväckande bild. Astronomen Dave Jewitt och hans kolleger, som tog Hubblebilden, tror att vi ser här något som aldrig setts förut – resterna efter en asteroidkrock.
Det märkliga X-mönstret i svansen av stoft och grus som sträcker sig bakom 2010 A2 skapades, tror man, av ett krock mellan två okända små asteroider.
Att 2010 A2 ligger mitt i asteroidbältet räcker som bevis för att det inte är en komet, trots svansen. Det menar Ola Karlsson, som forskar om asteroider vid Uppsala universitet.
– Skulle det kunna vara en komet så skulle den ha haft väldigt svårt att parkera sig i en sådan bana. I så fall talar man om nånting väldigt unikt.
Den ljusa kärnan, som är cirka 140 meter i diameter, ligger dessutom inte helt i mitten av stoftmolnet som omger den. Det är ytterligare ett tecken på att en dramatisk händelse ägt rum.
2010 A2 upptäcktes inom det amerikanska kartläggningsprojektet LINEAR som har många kometupptäckter på meritlistan.
Det är ingen överraskning för astronomer att asteroider kolliderar ibland. Men det här är första gången då vi kunnat se på kort efter att det har hänt.
– Att överhuvudtaget bevittna en naturlig krock, det är högst ovanligt, säger Ola Karlsson. För objekt som man kan se kan det röra sig om minst 1000 år mellan krockar.
Astronomer tror att krockar mellan större kroppar i asteroidbältet ligger bakom de så kallade jordnära asteroiderna, som i värsta fall kan utsätta jorden för hot. Vi frågade Dave Jewitt:
Kan 2010 A2 kan hjälpa forskare att förstå de jordnära asteroiderna?
– Ja. Men en närmare länk är den till meteoriterna. De skapas av händelser som den här och sedan transporteras de till jorden av dynamiskt kaos, kanske med hjälp av strålningskrafter, säger han.
Det är med andra ord ändå mycket som ska till innan asteroidskrot från sådana krockar kan nå jorden.
– Det är inte så att det som kastas ut bara blästras från asteroidbältet till jordens bana i ett skott, tillägger Jewitt.
Läs mer på hubblesite.org. Svenska medierna verkar (förutom Nyhetskanalen) ännu inte ha vaknat.
Så rodnade Pluto

Astronomen Marc Buie och kollegor har gjort den bästa atlas hittills över allas favorit-underdog, Pluto. Bilderna är resultat av en lång serie observationer som nu sytts ihop till en heltäckande karta i färg. (Bild: NASA/ESA/M. Buie/SWRI)
Nya bilder på Pluto från Hubbleteleskopet visar att den före detta planetens yta förändras med tiden. Sedan Hubbles första bilder 1994 har observationer från markbundna teleskop visat att planetens atmosfär blivit tjockare sedan dess banan tagit sig närmare solen. De nya Hubble-bilderna tyder på skillnader inte bara mellan 1994 och nu, utan även mellan olika områden runt Plutos yta. De visar en föränderlig himlakropp där avdunstande koldioxid på olika ställen verkar skapa ett slags väder. Framförallt har Pluto blivit rödare (men inte på grund av att den skäms för att inte vara planet längre – den rodnade tydligen redan mellan 2000 och 2002). Bilderna blir enligt forskarna de bästa vi får på Pluto innan sonden New Horizons kommer på besök 2015.
Mer info och fler bilder hos hubblesite.org
Fuglesang får tung post hos ESA
Under torsdag eftermiddag avslöjade astronauten Christer Fuglesang i sin mikroblogg på Twitter vilket jobb han ska få nu när astronautkarriären är slut. Rymdkanalen har också en notis om saken. Från 1 maj blir han chef för europeiska rymdorganet ESA:s Division för forskning och tillämpningar (Science and Applications Division), och så vitt jag kan utröna tar han över från Marc Heppener. Enligt jobbeskrivningen som ännu ligger ute på nätet [pdf] får han mycket att säga till om, framförallt ESA:s vetenskapliga mål med den bemannade rymdfarten, med rymdstationen ISS som en självklar del i det. Han kommer tydligen att få en framträdande roll i att ta fram ESA:s framtida mål över hela spannet av dess verksamhet från grundläggande forskning till industrikontrakt. Alldeles säkert kommer han fortfarande vara resa mycket i jobbet, om än inte längre till rymden, men basen blir ESA:s teknikcentrum ESTEC i nederländska Noordwijk.
Kollisioner kan ligga bakom galaxernas utseende

Hubblediagrammet, nära och i fjärran. (Bild: NASA/ESA/SDSS, R. Delgado-Serrano & F. Hammer/Parisobs, källa)
Obamas nya NASA: dödsstöt eller smart vändning?
Som jag skrev igår blev det slutlekt för månprogrammet Constellation i NASA:s nya budget som nu presenterats av chefen Charles Bolden (bilden; fler dokument hos NASA). USA:s rymdstyrelse får extra pengar för att få fart på den kommersiella rymdbranschen, mer pengar till forskningen, och den Internationella rymdstationen får fortsätta ett tag till. Men det problemtyngda programmet Constellation, med farkosten Orion och raketen Ares, läggs ner helt. Det med tanke på omständigheterna högt ställda målet att nå månen inom de närmaste 10 åren, som förra presidenten George Bush lyckades lansera 2003, går också i kras. Astrowebb summerar och länkar till budgetsammanfattningen hos NASA (pdf); bland svenska medierna är intresset klent. Expressen och Metro skriver i kortaste möjliga ordalag.
Hos nättidningen Spaceflight Now heter det att Obama dödar månprogrammet och visst låter det illa. Kongressledamöter rasar och jag hittar till och med en svensk bloggare som tycker att tillslaget är tragiskt (Christian Dahlgren). Före detta NASA-bossen Mike Griffin är också djupt kritisk mot planen och anser att de privata aktörerna är långt ifrån redo för det förtroende som Obama tycks vilja ge dem. Andra tycker att den nya riktningen är den bästa möjliga med tanke på det ekonomiska läget. Phil Plait på Bad Astronomy till exempel, samt Planetary Society och självaste Buzz Aldrin, andra människan på månen.
Den före detta astronauten Bolden vill ändå hålla drömmen om rymden vid liv. Till reportrar sa han igår:
– Tänk dig resor till Mars som tar veckor istället för år, människor som sprider ut sig i det inre solsystemet och utforskar månen, asteroider och Mars nästan samtidigt i en jämn ström av genombrott. Och tänk dig att allt det här görs i samarbete med nationer över hela världen. Detta är det som presidentens plan för NASA kommer att göra möjligt, när vi har utvecklat de nya sätt att göra verklighet av det.
Ska vi ta de nästa stegen i rymden, vidare till Mars och våra andra grannar, så måste det bli ett globala projekt av visionerna. Så tycker jag och det låter nästan som om Bolden och Barack Obama skulle också vilja ha det så. Tyvärr är vi inte där ännu och innan vi når dit är vägen kantad av inrikespolitiska bråk och supermakter som kommer att göra som supermakter brukar göra. Men det finns skäl för optimism.
Flera inlägg
Populär Astronomi
är Sveriges ledande populärvetenskapliga tidskrift inom astronomi och rymdfart. Den utkommer i pappersform fyra gånger om året, i början av månaderna mars, juni, september och december. Den kan köpas i välsorterade butiker, som till exempel PressStop, men säkrast är alltid att prenumerera.






Senaste kommentarer