Ceres ljusa fläckar delar på sig – och delar forskarna


NASA har släppt nya bilder på dvärgplaneten Ceres, nu när sonden Dawn svävar bara 7200 kilometer ovan ytan. Detaljerna blir skarpare och de ännu oförklarade ljusa fläckarna framträder i mer detalj. Definitiva svar från forskarna om vad det är som lyser, ja de väntar vi ännu på, men de nya bilderna är fascinerande. Kolla här:

Bild: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA
De ljusaste ljusa fläckar på Ceres blir mer komplexa men är fortfarande mystiska. (Bild: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA)

En kvalificerad gissning är att forskarna ännu inte är överens om en tolkning. Dawns vetenskapliga projektledare Christopher Russell vid University of Los Angeles, citeras i NASA:s pressmeddelande.
– Dawn-forskare kan du dra slutsatsen att det intensiva ljuset från fläckarna skapas av solljus som reflekteras av extremt reflektivt material på ytan, möjligen is, säger han.

Tysklands rymdflygstyrelse DLR är också med i Dawn-projektet, och deras forskare leds av Ralf Jaumann. Han citeras i DLR:s senaste nyhetsuppdatering som citerats på bland annat tyska sajten Astronews.
– Det skulle kunna vara färsk is, det skulle kunna vara salt – där går åsikterna ännu isär, säger han.

(Bild: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA)Lilla Ceres har en diameter på 950 km: samma som sträckan mellan Stockholm och Kiruna. Bilden är från 30 april 2015. (Bild: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA)

Det kommer blara fler bilder och andra mätningar från Dawn framöver, så det är inte konstigt att officiella uttalanden är glesa om vad fläckarna har att berätta. Men slutsatserna när de kommer kan bli spännande. I en färsk forskningsartikel summerar planetvetaren Timothy Titus läget för vattenis på Ceres före Dawns besök, och drar slutsatsen att is på Ceres, åtminstone utanför polartrakterna, skulle bara avdunsta om den inte fylls på tack vare någon värmekälla: vulkanaktivitet är ett hett tips, och radioaktiva ämnen kan också bidra. Det finns bevis sedan tidigare för att Ceres ibland sprutar ut is i rymden.

Läs vår tidigare rapport om Ceres och vad Dawn sett där.

I Populär Astronomis nästa nummer, som utkommer ca 10 juni, kan du upptäcka solsystemets dvärgplaneter – Ceres och Pluto och de andra – och varför alla snackar om dem just i år.

Dela

Vill du döpa en exoplanet? Nu får du din chans!


Bild: ESO/L. Calçada/Nick Risinger (skysurvey.org)
Nya världar får nya namn i sommar – nu har du chans att vara med när allmänheten döper exoplaneter för första gången. Bakgrundsbild: ESO/L. Calçada/Nick Risinger (skysurvey.org)

I sommar får 20 planeter utanför vårt eget solsystem officiella namn – och nu bjuder Svenska Astronomiska Sällskapet in svenska folket att delta i tävlingen Namnge exoplaneter!

Astronomer har sedan 1995 upptäckt över tusen planeter som kretsar kring andra stjärnor än solen. Hittills har de fått formella beteckningar – värdstjärnans namn plus en bokstav, oftast ”b” eller ”c” – men inga riktiga namn, och inofficiella försök att döpa några av dem har inte lyckats.

Men nu blir äntligen verklighetens exoplaneter lika folkliga som science fiction-planeter som Tatooine och Vulcan. Svenska Astronomiska Sällskapet är en av 486 astronomiska föreningar och klubbar som har rätt att skicka in förslag till den Internationella astronomiska unionen, IAU, som organiserar den nya kampanjen (som vi skrev om i fjol).

Foto: Stockholms universitetAlexis vill ha dina namnförslag. (Foto: Stockholms universitet)

Alexis Brandeker, planetforskare vid Stockholms universitet, har ansvar för Svenska Astronomiska Sällskapets förslag – och tar det på allvar.

– Jag vill ha hjälp från svenska folket för att välja oemotståndligt bra namn för ett av de planetsystem som ska namnges i sommar, säger han.

Alexis har gjort ett urval från IAU:s lista av stjärnor som är synliga från Sverige.

– I listan ingår också några som jag tycker är speciellt intressanta. Planeterna runt gamma Cephei, 51 Pegasi och pulsaren PSR 1257 12 var bland de allra första exoplaneter som rapporterades. Och runt stjärnan 55 Cancri i Kräftans stjärnbild finns ett helt system på fem planeter att döpa, säger Alexis.

Vill du vara med och döpa? Gå till tävlingens hemsida hos Svenska Astronomiska Sällskapet, kolla reglerna och skicka in dina förslag.

Andra svenska aktörer är också med i IAU:s lista över registrerade sammanslutningar, och kan därmed också föreslå namn: Slottsskogsobservatoriet i Göteborg, Örebro astronomi och Astronomisk Ungdom.

Solnedgång på Mars


Behöver du en ny bakgrundsbild till dator? Eller en ny väggtapet? Curiosity – NASA:s Marsrover – har nyligen fångat ett sceneri som kanske kvalificerar sig. Med hjälp av sin ena mastkamera (Mastcam), har Curiosity fotograferat en solnedgång från sin position på Mars yta. Efter snart tusen dagar på vår grannplanet har rovern förstås bevittnat många solnedgångar, men detta var första gången som man också försökte fånga förloppet på bild.

Curiositys mastkamera ser världen i ungefär samma färger som våra ögon, vilket innebär att hade vi stått på Mars så hade vi också sett en blåtonad solnedgång. Färgtonerna i bilden beror på att fint damm i Mars atmosfär sprider gula och röda våglängder av ljuset som kommer från solen, men släpper igenom blåa. Nära solen ser alltså himlen blåare ut än längre bort, vilket blir extra tydligt vid solnedgången när effekten är som störst.

Bild: NASA/JPL-Caltech/MSSS/Texas A&M Univ.

Blå solnedgång på Mars. Animationen är gjord av fyra exponeringar tagna under sju minuter. Klicka på bilden för att se i större format och ladda ner. Bild: NASA/JPL-Caltech/MSSS/Texas A&M Univ.

pia19400-16

Solnedgången som stillbild. Bild: NASA/JPL-Caltech/MSSS/Texas A&M Univ.

Bilden har också dykt upp som dagens Astronomy picture of the day. Här visar ett montage hur den marsianska solnedgången skiljer sig från den jordiska.

Vad glimmar på Ceres? Rymdsonden Dawn undersöker


Vad är de vita fläckarna på Ceres yta för någonting? Sedan rymdsonden Dawn vid årsskiftet började närma sig dvärgplaneten Ceres har en himlakropp översållad av kratrar framträtt i bilderna och störst nyfikenhet har väckts av de vita fläckar som synts på ytan. Redan för tio år sedan visade bilder från Hubbleteleskopet ljusa fläckar på Ceres yta.  En central fråga för Dawn att undersöka är hur mycket vattenis det finns under ytan på Ceres. Tidigare observationer och modeller tyder på att dvärgplaneten har en stenkärna omgiven av en isrik mantel. Nu ska Dawn hjälpa oss att få klarhet i detta och dessutom se efter vad som glimmar på Ceres.

PIA19064Denna bild, ur en sekvens tagen av Dawn 14-15 april 2015, visar norra halvklotet på Ceres från ca 22000 km avstånd. De ljusa fläckarna i region 5 syns i den runda kratern överst i bilden, och förutom stillbilden finns också en animation som visar dvärgplanetens rotation. Bilden ovan har roterats ett kvarts varv jämfört med ursprungsversionen. (Bild: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA)

Under några veckor närmade Dawn sig Ceres från nattsidan och utan att kunna ta några bilder, men 10 april togs en sekvens av Ceres nordpol i navigationssyfte. De ljusaste fläckarna, som kommit att kallas ”region 5″, ligger på 20 graders nordlig latitud, alltså för långt söderut för att synas i dessa bilder.

Fläckarna i region 5 har uppskattats vara ca 4 km tvärs över och reflektera ca 40 % av det ljus som faller på dem. Ceres som helhet reflekterar ungefär 9 % av det infallande ljuset (vår egen måne reflekterar 12 %). Storleksuppskattningarna bygger dock på lågupplösta bilder, och om högupplösta bilder visar att fläckarna är ännu mindre innebär det att deras reflektivitet är högre. Dawn har tills nyligen kretsat i en cirkulär bana på höjden 13500 km och tagit 15 dygn på sig för ett varv runt Ceres. I denna bana svarade en pixel i bilderna från sonden mot 1,3 km på Ceres yta. Dawn-chefen Marc Rayman ger oss all detaljer i sina ett av sin matiga blogginlägg. Med början 9 maj har Dawn börjat sänka sin bana något och ännu högre bildupplösning blir nu möjlig. Under hösten och vintern kommer Dawn att gå ner i banor bara några hundra km ovanför Ceres yta och kunna avbilda detaljer så små som något hundratal meter i genomskärning.

Bild: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDACeres snurrar och visar upp sina ljusa fläckar. Bild: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA

I bilder tagna från mitten av april och framåt har region 5 åter synts. Fläckarna ligger på botten av en krater som är 80 km i diameter. Observationer av regionen i infrarött (värmestrålning) antyder att de har ungefär samma temperatur som omgivningen, vilket kan vara en ledtråd till deras natur. Tilmann Althaus hos tyska Sterne & Weltraum pekar på att rymdteleskopet Herschel genom infraröda observationer tidigare funnit att Ceres läcker ca 6 kg vatten ut i rymden varje sekund och att det verkar finnas en ungefärlig överensstämmelse mellan läckagetakten och när områdena med ljusa fläckar är solbelysta. Ceresytans temperatur har enligt tidigare mätningar från La Silla visat sig kunna gå upp mot ca 235 K, alltså kring -40 grader Celsius, medan en mer typisk temperatur är ca -100 grader Celsius.

Välunderrättade Emily Lakdawalla på Planetary Society rapporterar från den konferens i mitten av mars i Texas där många nya resultat från Dawn presenterades. Bland annat berättade där asteroidspecialisten Andreas Nathues att region 5 är synlig i bilder även då kraterkanten skymmer sikten (vilket antyder att fläckarna på något sätt höjer sig över ytan) och att deras utseende ändras under loppet av en Ceres-dag. Detta skulle kunna tyda på att något läcker ut från Ceres. Birgit Krummheuer på Max Planck-institutet för solsystemsforskning i Göttingen berättar om Ceres och intervjuar Andreas Nathues — som enligt Lakdawalla på konferensen i Texas bad närvarande bloggare att inte skriva om det han sade, vilket hon och många andra direkt bortsåg från.

Vad tror du själv att fläckarna är för något? Isfläckar, gejseraktivitet, saltlager eller något annat? Rösta hos Dawn! När detta skrivs är de ljusa fläckarnas natur ännu oklar, och Dawn-projektet är inte lika raskt som vissa andra sondprojekt när det gäller att förmedla nya bilder. Den intresserade kan dock leta efter nyheter på projektets egen bildsida för Ceres och i Photojournal hos NASA.

Var på himlen utspelar sig allt detta för en betraktare på jorden? Ceres rör sig nu genom stjärnbilden Stenbocken och liknar en nionde magnitudens stjärna. Ett sådant objekt går vanligen att få syn på i en större fältkikare eller litet teleskop, men sett från Sverige står Ceres för närvarande lågt på morgonhimlen i sydöst och dränks i gryningsljuset. Dvärgplaneten rör sig under 2015 långt ner på södra stjärnhimlen och inte förrän höstmörket återvänder 2016 står den bra till på himlen sett från Sverige.

Slutligen, vad händer i den jordbaserade Ceres-forskningen? I april publicerade en grupp under brasiliansk ledning resultaten från en kampanj då man observerat hur Ceres ockulterade (skymde) två olika stjärnor 2010 respektive 2013. Genom att mäta hur lång tid stjärnljuset släckts ut av Ceres (från något tiotal sekunder till någon minut) sett från olika platser på jorden kan man bestämma dvärgplanetens storlek och form. Mätningarna från Dawn kommer att visa oss hur god noggrannheten varit i detta och andra jordbaserade försök att ta mått på Ceres. En ekvatorsdiameter på ca 970 km verkar vara ett bra bud.

Rosa pengar till dig som är ung och älskar astronomi


Är du ung och på något sätt engagerad i astronomi? Eller känner du en ung rymdentusiast som skulle må bra av lite extra stöd?

Nu söker Svenska Astronomiska Sällskapet nomineringar till årets Rosa Tengborg-stipendium på hela 5000 kr. Pengarna ska gå till en ung amatörastronom, astronomistuderande eller någon som på annat sätt är aktiv inom astronomi. Stipendiet är utdelas årligen i samband med Astronomins dag och natt, som i år inträffar den 10 oktober 2015.

Nomineringen måste innehålla namn och ålder på den föreslagna kandidaten samt en kort motivering. Skicka förslaget till stipendium@astronomiska.se senast 30 juni 2015. Undrar du något så kontakta Magnus Axelsson, styrelseledamot i Svenska Astronomiska Sällskapet.

Tidigare stipendiater – på astronomiska.se finns alla Rosa-stipendiater på bild – har engagerat sig på olika sätt, genom att göra forskningsprojekt, blogga om rymden och observera stjärnor på fritiden. En del av dem är såklart också tongivande inom föreningen Astronomisk Ungdom.

rosa_logga_500
Rosa Tengborgs ungdomsstipendium delas ut av Svenska Astronomiska Sällskapet till ungdomar som siktar bokstavligen mot stjärnorna. (Mönstret i loggan är inspirerad av en bild från 1908 av Wallinskolans bonhall)

Vad vet vi om Rosa Tengborg då? Inte mycket, men Svenska arkeologiska samfundet, som hon också donerade pengar till, har en del om henne i en skrift om samfundets historia. Hon föddes 1905 i Södertälje och växte upp i Stockholm, och år 1925 tog hon studenten i Wallinska skolan. Den finns inte längre, men idag pluggar studenterna vid Enskilda gymnasiet i samma maffiga lokaler vid Tegnérlunden där också Rosa upptäckte världen och vetenskapen. Idag kan man slinka in på skolbiblioteket där och läsa Populär Astronomi; kanske läste också Rosa om astronomi där, men det förtäljer inte historian. Efter skolan reste hon i varje fall en vända till Frankrike, och fick sedan jobb på Kungl. Patent- och registreringsverket, dagens PRV. Där arbetade även Valter Tengborg, och snart blev de ett par. Som gifta sägs att de delade många intressen – arkeologi, till exempel, kanske också astronomi. När maken gick bort 1970 var Rosa bara 64 år. Det var då i början av 1970-talet som hon en dag dök upp på Riksantikvarieämbetet och frågade hur hon kunde stödja forskning inom arkeologi. Under åren som följde blev hon känd som en glad och livlig deltagare både på arkeologiska tillställningar, som frivillig hos Röda Korset – och ute med hunden på Östermalms gator. När hon gick bort 1994, nyss fylld 89 år, lämnade hon i sitt testamente pengar till Svenska Astronomiska Sällskapet, med instruktionen ”till ungdomsverksamhet”. Resten är astronomisk ungdomshistoria.

Flera inlägg

Rymdmunken från Lysekil


Allt hetsigare kamp om jätteteleskopet TMT på Hawaii


Hubble firar 25 år med bild på ”svensk” stjärnhop


Nytt ljus från välkänd exoplanet


Gästinlägg: Lennart Dahlmark (1920-2015) – ett liv bland stjärnor och instrument


Flytande vatten goda nyheter för framtida liv på Mars


Rymden tar över på Vetenskapsfestivalen 2015 i Göteborg


Månförmörkelsen den 4 april missar vi i Sverige – så tröstskådar du planeter istället


Mystiska radioblixtarnas ”onaturliga” egenskaper förbryllar


Solförmörkelsen 2015: bilder och tips för dig som vill ha mer


Populär Astronomi

är Sveriges ledande populärvetenskapliga tidskrift inom astronomi och rymdfart. Den utkommer i pappersform fyra gånger om året, i början av månaderna mars, juni, september och december. Den kan köpas i välsorterade butiker, som till exempel PressStop, men säkrast är alltid att prenumerera.

Facebook logoTwitter logo

Venus och Jupiter är aftonstjärnor just nu och lyser starkt i väster efter solnedgången. Venus lyser starkare, Jupiter ligger en bit ovanför den till vänster. Efter kl 23 syns Saturnus lågt i sydost och syd som en lagom ljus gul stjärna.
Populär Astronomi 2015 nr 1 kan vara slut i butikerna. Nästa nummer kommer i början av juni. Beställ hos Tidningskungen, läs mer om att prenumerera eller läs i appen Ztory. I nr 1 blev det fel i pysslet på s.49: ladda ner ett rättat korstalssudoku.

Ge bort Populär Astronomi!
Annons: Astro Sweden
Astronomisk ungdom

PopAst på Twitter

Nyhetsarkiv

Kulturtips!

Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som vi på Populär Astronomi gillar. Exempelvis BBC Sky at Night, Scientific American, Forskning & Framsteg och Ny Teknik.

i samarbete med tidningsbutiken.se.

Sällskapet

Populär Astronomi utges av Svenska Astronomiska Sällskapet.
sas logo